Jocke

Gary Johnson (Glen Powell) ser med sina glasögon, platta frisyr och skjorta instoppad i byxorna inte mycket ut för världen där han kör sin Honda Civic till jobbet som lärare i filosofi på en skola. Men vad inte många vet är att Gary även har ett annat jobb, som lönnmördare. Eller ja, han låtsas vara lönnmördare åt polisen för att sätta fast personer som anlitar lönnmördare. En dag träffar dock Gary - i rollen som lönnmördaren Ron - den vackra Madison (Adria Arjona) som vill anlita honom för att döda hennes man. Gary charmas av Madison och lyckas talar henne ur planerna och inleder sedan en hemlig relation med henne, som Ron.

 

 

 

Ja, som ni kanske kan utläsa mellan raderna på handlingsbeskrivningen är detta en egentligen ganska B och i vissa delar sunkig historia som känns som att den legat i en byrålåda sedan 00-talet någon gång. Vi har den stereotypt töntiga killen som genom att klä ut sig och "spela teater" - och framförallt skippa glasögonen ej att förglömma - lyckas få den snygga tjejen och i slutändan när allting avslöjas har "utvecklats" tillräckligt till en mer cool person så att tjejen fortfarande vill vara ihop med honom. Jag gick egenligen bara och såg filmen för att det är regissören Richard Linklater - som förmodligen mest är känd för sin Before-trilogi (1995-2913) och Boyhood (2014) - står för manus och regi. Det ska också sägas att grunden till historien - en lärare som extraknäcker som låtsatslönnmördare åt polisen - är hämtad från verkligheten och baseras på en artikel ur Texas Monthly.

 

Och jag måste tillstå att i i Richard Linklaters mästarhänder blir det hela rätt så bra ändå. Manuset och regin är riktigt vass och framförallt Glen Powell briljerar i huvudrollen. Men det går inte helt att sudda ut att det är en historia med tematik och konventioner som inte riktigt längre borde höra hemma och porträtteras så här i vårt samhälle.