Egentligen är det absolut sista jag vill ha nu ännu en Jurassic-film. För efter Jurassic World Dominion kan vi definitivt och en gång för alla slå fast; no one is impressed by a dinosaur anymore, och egentligen kan hela Jurassic World-trilogin sammanfattas med Ian Malcolms bevingade ord; Your scientists were so preoccupied with whether or not they could, they didn't stop to think if they should.
Så skrev jag i min originalrecension av Jurassic World: Dominion 2022. Men här satt jag nu, tre år senare, i en biosalong och kunde inte låta bli att ändå ha små förhoppningar om Jurassic World: Rebirth. Anledningen stavades att man tagit tillbaka manusförfattaren David Koepp som skrev både Jurassic Park och The Lost World: Jurassic Park och gett regissörsstolen till Monsters-regissören Gareth Edwards.
Tyvärr lämnade just manuset en hel del att önska men i grunden var detta mer av en Jurassic Park-film än en Jurassic World-film och Gareth Edwards visar prov på att han fattar just vad en Jurassic Park-film är. Manuset till trots funkar storyn bra och karaktärerna håller ihop, även om de inte hade skadats av lite mer tid på ritbordet eller om någon av huvudpersonerna eller framträdande birollerna hade [SPOILER ALERT!] dött för att skapa verklig nerv. Men det hela är ändå spännande och fyller ut sin speltid bra. Jurassic World: Rebirth är ingen fantastisk film, och den lever absolut inte upp till Jurassic Park-nivå - men det är helt klart den bästa av Jurassic World-filmerna!
Betyg: 7/10
0 kommentar(er)
