Jocke

Superman - Gunn får mig att känna mig trygg, även om det här egentligen inte är för mig.

När obekväma sanningar om hans förflutna kommer upp till ytan tvingas Clark Kent/Supeman (David Corenswet) till självransakande om vem han egentligen är, samtidigt som ett hot tonar upp sig vid horisonten.

 

 

 

 
 
 
 

Jag har ska sägas aldrig riktigt varit något fan av Superman och därmed aldrig rikigt något fan av Superman-filmer. Men jag är ett fan av James Gunn och därför gick jag även och såg hans version av Superman som är den första i ett nytt försök att återuppliva DCU.

 

Och ja, jag är fortfarande inget fan av Superman. Och jag är inte heller något större fan av superhjälteserietidningar vilket gör att även om jag känner mig trygg med att James Gunn som den ultranörd han är vet vad han gör så funkar det inte riktigt för mig. För det här är uppenbart en film för serietidningsnördarna. Vi får ingen som helst kontext eller introduktion. Vi hoppar ner mitt i händelsernas centrum och förväntas bara veta vilka alla är och deras relationer. Och även om jag inte gör det så uppskattar jag the balls från Gunn att tackla det just så.

 

James Gunn vet som sagt vad han gör och det gör mig trygg. För det här är på alla sätt en trygg film. Kanske ibland lite för trygg och de få gånger den försöker kliva ur sin trygghetszoon blir det mest något som sedan hänger kvar löst i luften, för man har inte riktigt tid att knyta ihop det eller dröja sig kvar. Man har för mycket på gång.

 

För ja, det är verkligen mycket som James Gunn pressat in i Superman:s 130 minuter, men ändå känns det aldrig rikigt som att han tappar kontrollen. I slutändan vet han vad han gör och jag kan tryggt landa i att även om den här filmen inte är för mig så är det en bra film, som jag ändå stundtals kan tillåta mig själv att dras med i och underhållas av.

 

Om jag orkar gå in på alla turer kring filmen i media då fascismhögern rasat över att de precis insett att Superman är en invandrare och att en av hans stora superkrafter är att han är godhjärtad och vill hjälpa alla oavsett vilka dem är? Nej, jag tror inte det. För det är så dumt så att klockorna stannar, och samtidigt så säger det så mycket om hur fel vår värld är på väg - när medmänsklighet är något som skapar rubriker som att det är något fel.

 

 

 

 

 

 

Betyg: 6/10