Den mäktige affärsmannen och vapenhandlaren Zsa-zsa Korda (Benicio Del Toro) har gjort sig en förmögenhet på minst sagt tvivelaktiga vägar men nu är han fast besluten att rentvå sin själ och genomföra ett gigantiskt sista byggprojekt som ska garantera honom en plats i historien, och i himmeln. Till sin hjälp tar han sin dotter Liesl (Mia Threapleton) – en aspirerande nuna – och sina nio söners privatlärare – norrmannen Bjorn (Michael Cera). Men deras väg kantas av otaliga försök från konkurrenter och skurkstater att lönnmörda Korda.
Ja, likt Andersons senaste joint Asteroid City så är The Phoenician Scheme i mångt och mycket corkey for the sake of corkiness. Del Toros Korda reser runt till olika affärspartners och erbjuder dem casually en handgranat som om det vore äpplen och Michael Cera är ja, exakt så obekvämt udda som Michael Cera brukar vara.
Men här finns till skillnad från i Asteroid City en i grunden mer medryckande intrig med ett bättre tempo som gynnas av the corkiness för att få den att bli intressant, eftersom det egentligen mest är massa affärsmöten staplade på varandra - med ett antal mordförsök som twist – vilket i en annan mer traditionell kontext lätt hade blivit ganska sömnigt ganska fort. Finns här något djupare under ytan? Ja, det Kanske det gör. "No one answer when I pray, I only pretend. Then I do what I think God would had wanted." Så säger Kordas dotter Liesl en gång och filmen handlar mycket om just meningen med livet, finns det en högre makt som vi alla kommer få stå till svars inför vid livets slut? Och oavsett om det gör det, borde vi leva våra liv som om det gjorde det? I det även för filmuniversat mer utsvävande inslagen står Korda inför just en sån domstol och det är också här vi finner några av filmens verkliga höjdpunkter. Man kan lätt konstatera att efter ett lätt vilset snedsteg med Asteroid City så är Anderson tillbaka i rätt ton och balans med The Phoenician Scheme.
Betyg: 7/10
0 kommentar(er)
