Jocke

Trots en knaper ekonomi så blev det en Göteborgsresa för att se på bio. Den enkla anledningen är att ingen biograf i närområdet (dvs Falkenberg, Varberg och Halmstad) visade Brave i dess originalspråk. Det blev också ett biobesök för att se den kritikerrosade dokumentären Searching for Sugar man. Med mig på resan var min kära vän Jimi (allaalskarfilm.blogspot.com) och mina båda systrar Robin (robinofcourse.blogg.se) och Erica (ericahallback.blogg.se).

 

Merida (Kelly Macdonald) är prinsessa och dotter till Fergus (Billy Connolly) , kung över de fyra klanerna i Skottland. Det har blivit dags för den tornering i vilken den förstfödda från varje av de icke styrande klanerna; Dingwall, Macintosh och Macgruffin tävlar om Meridas hand. Men den rebelliska och självständiga prinsessan tänker inte låta sig giftas bort. Hon söker råd hos en gammal häxa som hon ber förändra hennes framtid. För sent inser Merida att leka med ödet kan få förödande konsekvenser och hon måste nu istället hitta ett sätt att ställa allt till rätta...

 

 

Efter två år av uppföljare återvänder Pixar till en "original story". Eftersom deras trettonde film handlar om en prinsessa så har Pixar under det senaste året behövt hävda sig mot de röster som höjts om att detta är en "disneysaga". Låt oss därför en gång för alla få det klargjort: Detta är inte en gulligullprinsesssaga alá Disney. Merida är ett rödhårigt yrväder som klättrar i berg, slåss mot björnar och är en mästerlig bågskytt i klass med Robin Hood vilket hon visar speciellt i en av filmens scener. Detta är alltså ingen Disneysaga men det skiljer sig också ganska mycket från Pixars tidigare verk. Det känns på många sätt som om det är något nytt - något modigt om ni ursäktar mig den dåliga ordvitsen.

   För det första handlar Brave om människor. Detta har endast ägt rum tidigare i Up, och möjligtvis i Ratatouille om man så vill. Vad som skiljer Brave från de båda nämnda filmerna är att när jag säger att det handlar om människor så menar jag bara människor. Här finns inga talande hundar eller råttor. Meridas häst Angus är just inget annat än en häst. Han är ingen häst i stil med Maximus i Trassel utan en helt vanlig häst. För det andra utspelar sig filmen i det forntida Skottland, vilket efter framtidsfilmen WALL-E känns som den mest naturliga riktningen att ta, och den innehåller magi. Och då menar jag magi som ett inslag i handlingen för filmmagi har alltid legat som som ett täcke över Pixars kreationer och Brave är inget undantag. För aldrig har vi väl sett Skottlands vyer så vackra som i denna film och det är underbart hur man kan förnimma säckpipa i varje del av soundtracket.

 

Trots att detta är en av Pixars mörkare filmer så har man lyckats klämma in en hel del humor och värme. Meridas ilbattingar till småbröder är alltid beredda att ställa till med bus och jag tror inte att referensen till dataföretaget apple undgår någon som ser filmen (Steve Jobs hedras förresten i eftertexten med en minnestext.) Även Meridas far bidrar till ett stort skratt när han försöker sig på en imitation av sin dotter. Jag skulle t.o.m. våga drista mig till att säga att detta är Pixars roligaste film!

   Brave handlar om att både hålla fast vid men också bryta mot traditioner för att på så sätt finna sin egen väg. På sätt och vis är det vad jag tycker att Pixar har gjort. Brave är något nytt men har rötterna i det gamla. Det gör att den seglar upp och lägger sig bland mina absoluta favoriter av Pixars filmer. Till sist vill jag också slå ett slag för att ni måste se Brave i dess originalspråk - skotsk engelska!

 

 

 

 Det här är den otroliga men helt sanna berättelsen om hur Stephen "Sugar" Segerman och Craig Bartholomew ger sig ut på jakt efter Rodriguez - mannen som floppade i USA och resten av världen men som snabbt blev en legend i Sydafrika...

 

Jag hade ingen jättefeeling för den här filmen. Jag hade sett Ronny Svensson recensera den och kollat trailern några gånger. Jag hade faktiskt bestämt mig för att inte se den. En dokumentär om sökandet efter nån artist som jag inte kände till som varit stor i Sydafrika under 60-70-talet verkade inte speciellt jättekul. Men för att sällskapa min vän Jimi satte jag mig ändå i en biofåtölj i söndags kväll för att titta på Searching for Sugar man - och vilken tur att jag gjorde det!

   Searching for Sugar man är bland det bästa jag sett på bioduken i år, ja på flera år! Den trollbinder dig från första stund och håller dig fast enda tills eftertexten börjar rulla! Rodriguez är inte bara "nån artist" - han är ett fullkomligt musikaliskt geni!

   Det känns som om detta nog blir en av de kortaste recensionerna jag någonsin komponerat men mitt enda råd till er är att gå och se filmen! Gå och låt er trollbindas och det gör ni bäst genom att inte veta något som helst i förväg!