Jocke

När Sune (Elis Gerdt) ska börja 4:an är inte allt som vanligt. När han kommer till skolan finns där helt plötsligt en ny Sune (John Österlund). På grund av sen ankomst får Sune smeknamet Sune 2 av lärarna och klasskamraterna och alla verkar gilla den nya Sune bättre - till och med Sophie (Lily Wahlsteen). Samtidigt försöker Håkan (Baxter Renman) hantera att hans storebror sugs upp allt mer i de vuxnas tråkiga värld och inte vill leka som förr, pappa Rudolf (Fredrik Hallgren) drabbas av en livskris när hans nya chef är i 20-årsåldern och Karin (Sissela Benn) är mest avundsjuk på nya Sunes perfekta mamma (Marie Robertson) och framförallt hennes perfekta bil.

 

 

 

 

Okej, i torsdags släpptes årets nominerade till Guldbaggegalan 2019 och jag ska innan den tv-sända galan försöka att se så många av de nominerade filmerna som jag inte sett. I nuläget ser det ut som om de enda jag inte kommer att lyckas hinna se är Goliat, Flotten, In i dimman och Vi bara lyder. En av de filmer som var nominerade var den nya familjefilmen Sune vs Sune*. Jag kan börja med att säga att min bakgrund/relation till Sune är att jag hade ett antal av Sune-böckerna på kasettband inlästa av Anders Jacobsson som liten och lyssnade ganska flitigt på dem. Jag kan dra mig till minnes att jag sett filmatiseringen Sunes Sommar från 1993 och även julkalendern Håkan Bråkan från 2003 och den tecknade tv-serien Sune och hans värld 2002-2003. Jag har dock inte sett någon av filmerna ut den mer sentida filmtrilogin av Hannes Holm och Gustaf Åkerblom. Men nu satt jag alltså där i en biosalong, redo för att se den första filmen i en planerad ny trilogi om Sune.

 

Filmen är som sagt den första i ännu en reboot men bygger helt och fullt på att du är införstådd med Suneuniversumet och dess karaktärer. Vi har titelpersonen Sune Andersson som är en obotlig tjejtjusare (även om den delen av honom är obefintlig, eller rättare sagt helt frånvarande i den här filmen) och som här är 10 år gammal och i färd att börja 4:an. Han har en lillebror som heter Håkan som är fyra år yngre och som helst vill leka och busa hela tiden. Vi har storasyster Anna som är fyra år äldre och som i böckerna ofta gör allt för att komma undan sina småbröder men här mer än gärna hjälper (eller stjälper?) Sune med att orientera sig i mellanstadiets djungel. Lillasyster Isabelle finns inte med (än i alla fall) i denna filmatisering. Mamma Karin är i böckerna bibliotikarie, vad hon arberar med i Sune vs Sune uttrycks aldrig mer än att hon är chef. Pappa Rudolf som det i böckerna bara omskrivs att han arbetar på kontor arbetar här på Skatteverket. Sunes tjejkompis, och i böckerna flickvän, heter Sophie Blixt och är en söt flicka som här tycker om att sjunga och hon och Sunes låt är den gamla 80-talsdängan Två av oss. Sunes bästa kompis Jocke figuerar inte heller och den enda namngivna klasskompisen utöver Sophie och den nya Sune är en Albin.

   Den nya Sune ja. Filmens huvudsakliga storyline och upphov till dess titel är alltså att när Sune kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet inför 4:e klass möts av att det har börjat en ny kille i klassen. Den nya killen heter också Sune. Eftersom den nya Sune också har ett efternamn som slutar på A bestämmer deras nya lärare (Shima Niavarani) att Sune ska kallas Sune 2. Den nya Sune uppger sig vara ett år äldre men att han varit utbytesstudent i USA och därför behöver gå om 4:an i Sverige. Klassen är facinerad av den nya Sune - så även Sunes bästis Sophie - och Sune börjar känna sig utanför och ställer sig frågan vem han är när han inte längre är Sune utan Sune 2? Vid sidan av den här storyn har vi Håkan som ser sin storebror sugas upp i den tråkiga vuxenvärlden och som försöker dra honom tillbaka in i lekarnas och fantasins värld. Pappa Rudolf kommer tillbaka till arbetet på skatteverket efter semestern och möts av att dem fått en ny chef - Dan (William Spetz) - som är en ung man i 20-årsåldern vilket resulterar i en mindre ålderskris för Rudolf. Han gör tafatta försök att börja leka med Håkan och funderar på att säga upp sig och satsa helhjärtat på sin musikdröm från när han var ung. Mamma Karins störta dröm är att kunna köpa en ny bil och när hon träffar den nya Sunes perfekta mamma trasslar hon snart in sig i en rad vita lögner för att få sig själv att framstå som finare än vad hon är.

 

Jag skulle säga att det största problemet med Sune vs Sune stavas Sune. I denna Sune-film är nämligen Sune både storymässigt, karaktärsmässigt och tyvärr skådespelarinsatsmässigt helt ointressant. Sune ställer sig frågan vem han egentligen är och det är en fråga vi också ställer oss. Jag förstår att man kanske ville försöka förnya Sune genom att plocka bort hans kanske mest framträdande karaktärsdrag - tjejtjusandet - men man skapar på samma sätt ett stort hål som inte fylls. Sune vs Sune-storylinen är inte tillräckligt väl utförd för att bära filmen framåt och den tvingas förlita sig på sina sidostorys vilka paradoxalt nog är mer genomtänkta. Jag skulle säga att även om Baxter Renmans Håkan är supercharmig och Lily Wahlsteen (dotter till Anna Sahlin) levererar i rollen som Sophie så är Sune vs Sune de vuxnas film både storymässigt, skådespelarmässigt och karaktärsmässigt. Fredrik Hallgren gör bra ifrån sig i rollen som Rudolf, en typ av roll han förvisso gjort förut, och man hade önskat mer scener från hans arbetsplats på skatteverket och interaktioner mellan honom och den nya chefen som i nuläget mest är en bortkastad William Spetz. Filmens stora behållning stavas Sissela Benn som fullkomligt briljerar i rollen som mamma Karin och varje scen hon medverkar i är guld, speciellt när hon interagerar med Maria Robertson i rollen som Sunes nya mamma.

 

Sune vs Sune har en hel del roliga scener - och jag gillar greppet med att man även tar oss med in i Håkans fantasivärld som tar oss från medeltida slagfält till öde planeter i galaxens utkant - men som helhet och som film känns den mest lika vilsen som dess titelroll. Jag skulle dock kunna tänka mig att se de båda uppföljarna mest för att få se mer av Fredrik Hallgren och Sissela Benns rolltolkningar av Rudolf och Karin.