Ja, jag vet att Yogi Björn är en barnfilm men det hindrar inte två snart 18-åriga killar från att gå och sätta sig i en 3D-salong för att skratta. Storyn är något tunn och vikten läggs istället på att skapa så många roliga scener som möjligt med t.ex. det klassiska paj-i-ansiktet-tricket. Men ibland behövs det ingen jättebra story för att det ska bli en bra film! Det behövs inget djup för att det ska bli en bra film! Det behövs humor och det har Yogi Björn!
Tyvärr fanns filmen bara med svensk dubbning och alla ni som någon gång bevittnat en svenskdubbad film vet hur dåliga och känslolösa de brukar vara. De som gör bäst ifrån sig är Per Sandborgh och Henning Lööf som gör rösterna åt Yogi och Bobo. Fast det är bara i början man stör sig på det dåliga rösterna och snart har man vant sig vid dem.
Klarar då Yogi och hans vänner övergången från tecknad kortfilm till animerad spelfilm i 3D-förpackning? Ja, det gör dem faktiskt! utseeendemässigt har man gjort ett bra jobb och detta är faktiskt den bästa 3D-film jag sett sedan AVATAR! Yogi Björn lever självklart inte på långa vägar upp till AVATARs fullkomligt fantastiska 3D-upplevelse men av de 3D-filmer jag sett sedan James Camerons mästerverk är Yogi Björn den som utnyttjar 3D-tekniken bäst!
YOGI BJÖRN 1961
YOGI BJÖRN 2010
Yogi Björn är en film med lättsam barnhumor och sådana filmer behövs också i vår filmvärld. Filmer där man inte behöver tänka utan bara skratta. I salongen där jag och min kompis satt fanns det förstås fullt med barn som skrattade högljutt men man kunde också höra deras föräldrar skratta hjärtligt åt Yogis klumpighet. Det är vad som gör Yogi Björn till en bra film!
Betyg: 3/5
2 kommentar(er)
