Jocke

Barbie (Margot Robbie) bor i Barbie land där allt är rosa och sockersött. Barbie umgås med sina vänner (som alla heter Barbie) och allt är frid och fröjd. Tills en dag när Barbie plötsligt vaknar upp med tankar om döden - och ännu mer skrämmande - hennes fötter är platta! Något står inte rätt till med flickan som leker med Barbie i den verkliga världen och Barbie måste resa dit för att ta reda på vad. På färden följer även Ken (Ryan Gossling) som hittar svaret på sin pågående karaktärskris i den verkliga världens patriarkat, något som får ödesdigra effekter i Barbie land...

 

 

 

 

 

Först gången jag hörde talas om att det skulle göras en live action Barbie-film kan jag inte säga att jag var så väldigt intresserad. Jag har förstås som många andra lekt med Barbie i perioder i min barndom men aldrig haft någon direkt stark relation till figuren/dockan. Efter några olika snåriga vägar och olika namn landade dock huvudrollen hos Margot Robbie och regissörsrollen hos Greta Gerwig, och nu väcktes mitt intresse. Robbie är en av mina favoritskådespelare och Gewig har med sina två filmer Lady Bird (2017) och Little Women (2019) snabbt seglat upp bland regissörer som fångar mitt intresse.

   Vad jag dock hela tiden från början tänke var "Bara dom inte gör en Barbie-hamnar-i-människovärden-story", eftersom detta är det kanske tröttaste sättet att närma sig en toy-to-movie-film. Sedan såg jag trailern och suckade över att det verkade vara exakt vad man siktade på. Jag valde dock fortfarande att gå och se filmen - delvis för att den blev en del av ett internetfenomen kallat Barbenheimer då Barbie-filmen och Oppenheimer hade premiär på samma dag - och jag blev (i princip) helt golvad! Tänk er en Barbie-film med allt det du förväntar dig när du tänker "Barbie-film" - det är ett faktum att produktionen på riktigt orsakade en världsbrist på rosa färg - fast gjort av människor med hjärna!

 

Barbie är en satirisk komedi som ömsom omfamnar, ömsom problematiserar och driver med Barbie som populärkulturellt, kapitalistiskt och feministiskt fenomen och ikon, och som med avstamp i Barbies fantasivärld skildrar en för komisk effekt tillskruvad gestaltning av vår egen samtid med fokus på patriarkat, feminism och woke som får både ris och ros i en avvägd blandning utan att på någon gång tappa fokus och sin, ska vi säga, rosa linje. Det är dock inte utan att man ibland är lite väl angelägna om att visa exakt hur självmedvetna man är vilket gör att några skämt/repliker hade kunnat skrivas på ett mindre skriva-på-näsan-sätt. Men det är verkligen smådetaljer, för Barbie är en rosa ångvält av kul med en ständig bak- och eftertanke som sköljer över dig och du lägger dig platt! Hatten av! I slaget Barbie vs Oppenheimer gör Barbie en knock-out-seger - och det, det trodde jag verkligen inte att jag skulle säga!