Jocke

Så var vi då framme vid finaldagen, eller ja, vad som skulle ha varit finaldagen om inte det nya coronaviruset slagit ut hela världen inklusive Eurovision Song Contest. Vi har som ni kunnat läsa om här på bloggen under de båda semifinalkvällarna fått substitut kallade Eurovision Song Celebration - och Sverige har dessutom haft sitt egna lilla Eurovision kallat Sveriges 12:a - och nu var det alltså dags för Eurovision: Europe Shine A Light som vi inte vetat jättemycket om i förväg mer än att det skulle vara ett hyllningsprogram till de bidrag som inte fick tävla i år samt till Eurovision i stort.

 

Kvällen inleddes med en tillbakablick till det färgsprakande Eurovision Song Contest 2019 för att sedan övergå i en gråskala skildrande städer från dagens Europa där gatorna ekar tomma och öde. De tre programledare som skulle ha programlett Eurovison Song Contest - Chantal Janzen, Edsilia Rombley och Jan Smit - hälsade oss sedan välkomna till kvällens show och inledde förstås med att prata om den nya tid vi lever i och dess konsekvenser för världen och för Eurovision.

   Sedan bjöds vi på en kavalkad av underhållning som med teknikens hjälp sändes via länk från alla hörn av Eurovision. Vi fick Johnny Logan som tillsammans med Jan Smit framförde What's Another Year, Måns Zelmerlöw körde en aukustisk version av Heroes från sin trädgård tillägnad all vårdpersonal som just nu sliter för att rädda liv och Gali Atari körde en ny version av Hallelujah tillsammans med barn från Junior Eurovision Song Contest. Marija Šerifović sjöng en ny version av Molitva från Belgrads tomma gator och Diodato - som i år skulle tävlat för Italien - tolkade Eurovisionklassikern från 1958 Nel Blu Dipinto Di Blu. Netta körde sin nya låt Cuckoo och förra årets vinnare Duncan Laurence Someone Else från sin senaste platta. Viki Gabor - vinnaren av Junior Eurovision Song Contest 2019 - tittade förbi för att avslöja loggan och slogan för 2020 års tävling som förhoppningsvis kan hållas som planerat i november senare i år.

 

Under kvällen fick vi även - i sjok om först nio och sedan åtta - se bitar ur samtliga av de 41 bidrag som skulle ha tävlat i årets Eurovision Song Contest och efter varje bidrag följde en liten kort hälsning från artisten. Hälsningar kom även under kvällen från kända Eurovision-ansikten som Alexander Rybak, Lenny Kuhr, Sandra Kim, Anna-Marie David, Niamh Kavanagh, Getty Kaspers, Ell & Nikki, Sergey Lazarev, Dana, Helena Paparizou, Carola, Conchita Wurst och Graham Norton.

   Onlineprogramledaren Nikkie "NikkieTutorials" de Jager bjöd under kvällen på smakprov på saker som skett på Youtube under Eurovision - bl.a. klipp från Eurovision Home Concerts där kända Eurovision-profiler och årets artister hållit konserter med önskelåtar från fansen och covers på varandras låtar samt på förra årets vinnarlåt Arcade. Hon har även låtit artisterna sätta 12-poängare på varandras bidrag. Det Nederländska konungahuset hörde även av sig med en skriftlig hälsning.

 

 Allt ovan som jag redovisat var förstås kul och bra men det fanns även inslag som var något utöver det vanliga. Först ut har vi duetten mellan Michael Schulte (Tyskland, 2018) och Ilse DeLange (Nederländerna, 2014) där de sjöng en ny, väldigt vacker version av Nicoles odödliga Eurovision-klassiker från 1982 - Ein Biβchen Frieden. Lite extra emotionellt på ett personligt plan då den fick mig och min familj att börja tänka på min morfar som gick bort för lite mer än en vecka sedan och som 1982 var mäkta förundrad över hur Nicole kunde vinna för "Hon satt ju bara på en stol". Morfar Evert <3.

   Kvällen hade förstås ett naturligt tema av att komma tillsammans på avstånd och några programpunkter knöt an till detta lite extra. Bland annat när Rotterdams symfoniorkester på 100 musiker framförde Love Shine A Light var och en ensam i sin bostad men ändå tillsammans - förenade i musiken. Detta framfördes till ett bildspel av upplysta landmärken runt om i Europa. Love Shine A Light framfördes ytterligare en gång under kvällen på samma tema när samtliga av de artister som skulle ha tävlat i Eurovision Song Contest som avslutning på kvällen på samma sätt framförde den, och självklart avslutade Katrina från Katrina and the Waves låten. Båda framförandena av låten symboliserade så starkt kvällens tema - sammanhållning, gemenskap, kärlek - på distans.

 

Men vi har förstås sparat det bästa till sist i denna rapportering. Innan alla artisterna avslutade med Love Shine A Light dök självaste Björn Ulvaeus upp i rutan och höll ett tal som fick det att tåras lite i ögat. Han sa bland annat: It [ESC] still remain one of the most genuinely joyous events of the tv year, and it's so disarmingly european. It's so allows you to escape and be happy - even forget about the corona virus for a while. Everybody knows why there couldn't be the usual Eurovision final this year but we hope this show will comfort you in some small way. Knowing that it will be back next year. Long Live the Eurovision Song Contest!" Och visst av Eurovision: Europe Shine A Light tröst. Visst skänkte det trygghet. Men framförallt skänkte det ett hopp om att nästa år åter kunna samlas under normala förhållanden - i Rotterdam - för Eurovision Song Contest 2021!

 

Det har på många sätt varit ett speciellt år på grund av det nya coronaviruset men jag vill skänka en eloge och mitt djupaste tack till teamet bakom Eurovision som gjort det bästa man kunnat under de rådande omständigheterna och trots att tävlingsmomentet uteblev i år såg man ändå till att vi fick ett Eurovision. En anledning för folk runt om Europa och världen att samlas kring ett gemensamt budskap; Kärleken. Kärleken genom musiken. Kärleken genom gemenskap. Kärleken som sträcker sig över och inte ser nationsgränser. En kärlek som övervinner allt. Ett enda stort gemensamt hjärta som slår för en sak. För kärleken. Tack! <3