Så var det dags för ännu ett försök att skaka liv i den gamla re-adoptionen av Olsen-banden. I det fem "originalfilmerna" från 1981-1989 såg vi Gösta Ekman den yngre i rollen som ligans ledare Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson, Ulf Brunnberg som Vanheden, Björn Gustafsson den äldre som Dynamit-Harry och Birgitta Andersson som Doris. Åren 1992-2000 såg vi i tre filmer olika skådespelare som Peter Harber, Stellan Skarsgård och Johan Ulveson iklä sig olika karaktärer som på ett eller annat sätt ersatte Sickan då Gösta Ekman inte längre ville vara med. Sedan var det tyst i 15 år men 2015 re-bootade regissören Alain Darborg serien med en film i Ocean's-tappning med Simon J. Berger som Sickan, Alexander Karim som Vanheden och Torkel Petersson som Dynamit-Harry (Doris var inte med då hon i denna mer seriösare tolkning lämnat Harry). Ytterligare fem år senare var det dags igen då Tomas Alfredson gjorde ännu en re-boot - tillbaka i den mer renodlade komedigenren - med Henrik Dorsin som Sickan, Anders "Ankan" Johansson som Vanheden, David Sundin som Harry och Hedda Stiernstedt som Doris. Resultatet här blev också bara en film och nu - 2024 - är det alltså dags igen. Den elfte filmen om Jönssonligan.
I denna soft-re-boot ser vi Robert Gustafsson i rollen som Sickan, Jonas Karlsson som Vanheden, Anders Jansson som Dynamit-Harry och Jennie Silfverhjelm som Doris. Filmen heter Jönssonligan kommer tillbaka och är som sagt en soft-re-boot vilket innebär att den rent tekniskt börjar om men ändå erkänner händelserna i tidigare filmer - i det här fallet filmerna 1981-2000 - som del av canon. Detta visar man med att filmen inleds med löpsedlar om ligans tidigare kupper - och Doris bor även kvar i hennes och Harrys klassiska hus, och Rigmor Gren har "troféer" från tidigare kupper på sitt kontor - vilket visar att filmens ambition är att ligga nära originalfilmerna och anspela på folks nostalgi, ge folket vad dem vill ha.
Och ja, jag får väl tillstå att Jönssonligan kommer tillbaka rent struktur- och storymässigt är den av re-bootsen som ligger närmast originalfilmerna - och den har en solid grundstory - men det blir aldrig riktigt intressant. Det är alldeles för händelsefattigt. Man sitter mest och väntar på att filmen ska komma igång på riktigt, vilket den gör till slut. Men då är det som sagt slut och eftertexterna börjar rulla. Jag finner mig i princip aldrig heller dra på smilbanden åt något av det försök till skämt som görs.
Det enda som egentligen räddar hem detta från att vara ännu en ren flopp är filmens cast. Det kanske är lite överdrivet att Robert Gustafsson Guldbaggenominerats för sin insats men han är en värdig efterträdare till Gösta Ekman och för den papphammrska versionen av karaktären vidare med den äran. Desto mer välförtjänt av sin baggenominering är Jonas Karlsson som återigen gör en pangroll och förvaltar Vanheden fint. Anders Jansson får allt för lite att göra i rollen som Dynamit-Harry och får mest stå tillbaka för Jennie Silfverhjelm som efter 6 år i den mer allvarliga rollen som Alex i Beck-serien återigen får påminna oss om att hon är en sann komedienn.
Min något negativa framtoning till trots så skulle jag vilja se fler filmer med denna konstellation. För Jönssonligan kommer tillbaka har förmåga att då och då glimma till, och jag tror att om man bara kan få upp energin och tempot på riktigt så kan man ha något riktigt, riktigt bra här.
Betyg: 4/10
0 kommentar(er)
