Jocke

Efter ett minst sagt turbulent år är det dags för det nygifta paret Meja (Molly Nutley) och Sunnys (Angelika Prick) båda familjer att fira jul och nyår, och det blir igen fridfull historia...

 

 

 

 

Colin Nutley har tillsammans med sin fru Helena Bergström blivit ansiktena utåt för s.k. folklig svensk film som om man ska uttrycka det milt ofta lämnar lite att önska för "finsmakarna". Därmed inte sagt att det är något fel på folklig film. Eller ja, den här gången är det det, men vi kommer till det. 2019 gjorde i alla fall Nutley och Bergström tv-serien Bröllop, begravning och dop för Cmore i vilken Helena Bergström spelar Grace vars dotter Meja ska gifta sig med sin flickvän Sunny och deras båda familjer som består av en skara mer eller mindre på sina egna sätt smått excentriska karaktärer. Vi har på Mejas sida bland annat morbror Valentin (Andreas T. Olsson) - den alkoholiserade prästen - och mormor Louise (Marie Göranzon), en fin dam som skäms över sin sons missbruk. Mejas pappa Carl-Axel (Johan H:son Kjellgren) är en frånvarande handelsresande och hans och Graces 30-åriga äktenskap är långtifrån perfekt. Sunnys föräldrar består i den "frisläppta" Michelle (Maria Lundkvist) och den charmige konsertpianisten Samuel (Philip Zandén) och sen är Alexander Karims sköna lirare Sciff med på ett hörn som jag om jag ska vara ärlig har glömt bort riktigt hur han hänger ihop med övriga. Sedan finns det en rad andra karaktärer som jag inte orkar rada upp.

   För att snabbspola lite i händelserna - för trots att seriens två säsonger bara har 8 avsnitt á 45 min händer det mer än om dem skulle haft 20 var. På Bröllopet hamnar Grace och Samuel tillsammans på toaletten och deras besök där resulterar i att Grace blir gravid. Samuel dör sedan av en hjärtattack(?), om jag kommer ihåg rätt, vilket resulterar i en Begravning och när Grace fött sitt barn Daisy blir det Dop. I andra säsongen sker Bröllopet mellan Louise och hennes ungdomskärlek som kommit tillbaka från Amerika för sin brors Begravning och sedan är det Dop av Meja och Sunnys båda barn som de föder med några dagars mellanrum då de i slutet av säsong 1 lyckades bli gravida samtidigt med sin vän Emil (Klas Wiljergård) som spermadonator vilket sedan skapade friktion när Emil ville ta på sig rollen som pappa. Ja, det låter antagligen rörigt och det är det också men första säsongen var i alla fall så där mysbra som en serie kan vara medan andra säsongen haltade ganska rejält. Nu är det då alltså dags för en film, antagligen eftersom en tredje säsong inte fått green light, och titeln till trots sker det bara som hastigast ett bröllop mellan Carl-Axel och hans nya kärlek Veronica (Helena af Sandeberg) och när det är avklarat börjar förberedelserna inför jul- och nyårsfirandet. För ja, detta är såklart tänkt som en av de stora svenska julfilmerna.

 

Som jag har nämnt tidigare här på bloggen när jag recenserat Nutley-filmer så arbetar Nutley efter en förvisso intressant metod men som i hans händer inte alltid faller så väl ut. Han arbetar nämligen helt utan manus. Skådespelarna får fria händer att arbeta fram manuset under inspelningens gång vilket i sig inte är fel men när det kommer till Bröllop, begravning och dop - filmen känns det verkligen som att man har noll riktning och mål med vart man vill komma och vad man vill säga. Som jag nämnde haltade redan säsong två och nu till filmen blir det tydligt att det egentligen inte finns någon story kvar att berätta. Krampaktiga förväxlingar, konflikter och försoningar kastas hej vilt omkring och får inte heller någon egentlig upplösning mot slutet, i vilket man kastar in ännu en stor bomb som knappt hinner smälla av innan eftertexterna rullar. Jag ska dock ge filmen erkänandet att jag faktiskt skrattade några gånger med och inte åt den, och jag vill även göra en spaning att Molly Nutley har potential att vara en riktigt bra skådespelerska om hon bara kunde få en riktig roll någon gång och inte skrota runt i sina föräldrars produktioner. Men sammanfattningsvis så på det stora hela är Bröllop, begravning och dop - filmen ett enda stort bedrövligt spektakel även med Nutley-mått mätt. Om det här går hem hos svenska folket, då vet jag inte om jag vill vara en del av det - det här är objektivt (i princip) rakt igenom dåligt.