Jocke

Hercule Poirot (Kenneth Branagh) har dragit sig tillbaka och bosatt sig i Venedig, men när en gammal vän - Ariadne Oliver (Tina Frey) - knackar på dörren och bjuder med honom på en seans för att avslöja bluffmediet Mrs. Reynolds (Michelle Yeoh) kan han inte motstå frestelsen. Väl på plats, under en stormig natt, sker ett mord och Poirot tvingas lösa gåtan.

 

 

 

 

 

Kenneth Branagh iklär sig för tredje gången rollen som mästerdetektiven Hercule Poirot i vad som är ännu ett gammaldags spektakel knökat med stora namn. Vi har vid sidan av honom själv Tina Fey, Kelly Reilly, Jamie Dornan, Michelle Yeoh och Jude Hill för att nämna några. Storyn består också i en klassik klassisk whodunit som på vissa plan är förutsägbar men genomgående underhållande och intriguing med väl utplacerade villospår och hela tiden ett lager av det övernaturliga som aldrig riktigt bortförklaras men inte heller görs till sådan sanning att det rubbar filmens ramverk.

   Som jag nämnde är detta ett gammaldags spektakel och därmed också en typ av film som knappt görs längre, även om det börjat komma tillbaka så smått. Det är som sagt en stor A-cast, mastodonta och storslagna sets och framhävda och vackra kostymer samtidigt som skådeplatsen är av stuket det låsta rummets gåta; en begränsad brottsplats med ett begränsat antal misstänkta. Ingen har kunnat ta sig in eller ut. En tidsepok utan mobiltelefoner, internet och digitalisering. Det är det gamla och svunna Hollywood. Det är välspelat, välskrivet, välregisserat och kanske ibland lite för tillrättalagt men alltjämt njutfullt att beskåda.