Jocke

Rough Night - Svagt manus och för mycket fokus på männen i vad som ska vara en möhippefilm.
Jess (Scarlett Johansson) har fullt upp med slutskedet av sin kampanj inför valet till state senator men tar efter påtryckningar från sin blivande man (Paul W. Downs) ledigt och åker på den möhipperesa till Miami som hennes gamla collegevänner - med den överentusiastiska och krävande Alice (Jillian Bell) i spetsen - planerat. Planerna går dock inte som tänkt när tjejerna efter en vild kväll på stan beställer hem en manlig strippa som till följd av en olycka slår i huvudet och dör i det hus som de lånat över helgen. Alla anser sig ha något att förlora på att bli påkommna med vållande till annans död och de försöker därför komma på sätt att ta sig ur situationen och göra sig av med kroppen vilket visar sig bli knepigare än vad de trott...
 
 
 
 
 
Filmer om svensexor och möhippor som spårar ur har det gjorts dussintals av - och desto mer av den förstnämnda sorten - men baserat på trailern och casten verkade Rough Night kunna bli något av en kvinnlig version av The Hangover (första filmen alltså och inte de båda uppföljarna) dvs en fräsh nystart för genren. Skenet kan dock bedra. Rough Night börjar med ett hopp 10 år tillbaka i tiden för att etablera filmens karaktärer - tjejgänget från college - som då består utav singlarna Jess och Alice och paret Blair (Zoë Kravitz) och Frankie (Ilana Glazer). Efter att gänget blivit det första tjejerna att vinna Halloweenmästerskapen (oklart exakt vad de består i dock) på college och svurit att de alltid ska hålla samman hoppar vi 10 år frammåt i tiden igen där tjejerna alla gått egna vägar i livet. Jess har som sagt funnit en blivande man - Peter - och blivit politiker och försöker bli vald till state senator. Alice är fortfarande singel och har blivit småskolelärare. Blair och Frankie har gjort slut och Blair har kommit upp sig i samhällsklasserna (oklart exakt vad hon arbetar med men av kommentaren om hur äckligt det var att behöva åka economy class till Miami eftersom buisness class var fullbokad förstår vi att hon blivit "finare") medan Frankie lever i en container och brinner för aktevism (oklart vad för aktivism dock men hon är emot överklassen, för droger och är feminist baserat på vad som framkommer i filmens dialog). Blair har även hunnit med att både gifta och skilja sig och däremellan skaffa barn. I Miami sällar sig Jess nya vän från Austrailen - Pippa (Kate "Jillian Holtzmann" McKinnon) - till sällskapet vilket gör Alice märkbart stött. En blöt kväll med både alkohol och droger resulterar som sagt sedan i att de finner sig av en olycka ha tagit livet av en manlig strippa som de nu måste komma på ett sätt att göra sig av med kroppen efter. Som ni kanske förstår kommer detta inte gå helt problemfritt.
   På pappret kanske det här låter precis som en lyckad kvinnlig version av The Hangover men problemet är att Rough Night lider av ett manus som till stora delar är lika trött som soundtracket är dammigt och som dessutom är själviskt och patriakatiskt. Manuset alltså, inte soundtracket. För manuset står ingen mindre än Paul W. Downs. Ni kanske känner igen namnet men för er som inte läst så noggrant kan jag fräsha upp era minnen med att det alltså är han som spelar Jess man Peter. Med den vetskapen inser man helt plötsligt varför de bästa, och mest välskrivna, skämten återfinns i det få scenerna från Peters svensexa (där han och hans grabbkompisar är på vinprovning och "goes crazy" genom att provsmaka ett vin serverat på is) och varför utan att avslöja för mycket detaljer Peter blir den osannolika hjälten i filmen och räddar dagen. Kvinnorna ställer till det - mannen städar upp och rättar till. Sunkit värre i en film som paradoxalt nog försöker sig på att bryta könsstereotyper med ovan nämnda svensexa.
 
 
 
 "Jess, is everything alright?"
 
 
 
Downs är ändå lite snäll och har gett sina kvinnliga medspelare - som samtliga (speciellt Scarlett Johansson) ska ha en stor eloge för hur bra de lyckas framföra det bristfälliga material de tvingats arbeta med - några få halvbra skämt att leverera och filmen har även lite karaktärsutveckling och emotionellt djup, om än i ytterst liten skala, som blandas med humorn. Första timmen känns dock dubbelt så lång men det sista 40 minuterna tar sig Rough Night ändå något med oväntade twister som livar upp och det räddar den från att bli en total katastrof. Nämnde jag föresten att Ty Burrell - känd som familjefadern Phil Dunphy i sitcomen Modern Family - tillsammans med Demi Moore spelar de lössläppta swinger-grannparet som dyker upp i tid och otid?  Rough Night hade kunnat vara en nystart för bachelor/bachelorette-party-gonne-bad-genren men verkar mer bli ännu en spik till i kistan. Synd.
 
 
 
Betyg: 2/5.