Jocke

Under sin första dag i förskoleklass skapar Bonnie (Madeleine McGraw) en ny leksak med hjälp av en spork som hon sätter ögon och mun på och armar och fötter av piprensare och glaspinne, hon kallar honom för Forky (Tony Hale) och han bli hennes nya favoritleksak. Forky har dock svårt att anpassa sig till livet som leksak - och försöker ta första bästa chans han får att återvända till soporna "där han hör hemma" - och Woody (Tom Hanks) som har något av en identitetskris då han inte längre fyller funktionen som favoritleksak åt Andy ser detta som ett sätt att finna en ny mening - att bli mentor åt Forky och få honom att förstå det fina med att vara en leksak. När Bonnie och hennes föräldrar åker på en roadtripp och Woody och Forky kommer bort öppnar sig en helt ny värld för Woody och han lär sig att det finns så många andra sätt att vara leksak än att ägas av ett barn.

 

 

 

 

Pixars Toy Story är av många ansedd som den bästa trilogin i filmhistorien. Jag antar att den inte behöver någon närmare introduktion här men den handlar väldigt kortfattat om en grupp leksaker som ägs av pojken Andy. Cowboydockan Woody är Andys favoritleksak och filmseriens främsta huvudperson. I slutet av tredje filmen - som kom 2010 - har dock Andy nått collegeålder och han ger sina älskade leksaker till en liten flicka som heter Bonnie så att dem ska få bli lekta med igen. Det här avslutade trilogin och slöt den dramaturgiska cirkeln som handlat om just att växa upp och tackla förändringar i livet från barnsben till vuxenvärlden. Så Toy Story bestod alltså länge av tre filmer - Toy Story, Toy Story 2 och den avslutande Toy Story 3 - och allt var frid och fröjd. Men så kom nyheten. Pixar arbetade på en fjärde film - Toy Story 4. Pixar har över huvudtaget de senaste åren fastnat i uppföljarträsket - och många misstänker att det är Disney som köpte upp studion 2006 som börjat dra allt för mycket i trådarna - och dem skulle alltså nu ge sig på sin mest värdefulla och hyllade skapelse, är något heligt längre frågar man sig? Det var alltså med stor kluvenhet och nervositet som jag satte mig i biosalongen på Sverigepremiären den 30 augusti 2019 för att se Toy Story 4.

 

Att göra en fjärde film efter en trilogi är knepigt, inte bara när man gör det till vad som alltså anses som en av de mest kompletta trilogierna i filmhistorien. Renodlade filmserier som t.ex. Mission: Impossible kan man (i teorin) göra hur många som filmer som helst i men när man som i Toy Story berättar en enda lång berättelse över tre filmer med ett tydligt avslutande narrativ i den tredje skapar man alltså en "stängd" trilogi och att då helt plötsligt slänga på en fjärde film efteråt blir mest bara bökigt. Hur ska vi förhålla oss till den? Är Toy Story en tetralogi nu? Eller är det mer av en 3 + 1-situation? Dessutom hade jag av samma skäl svårt att se vad mer som fanns att berätta? Narrativet avslutades i Toy Story 3. Folk skulle kunna argumentera för att i och med att leksakerna fick en ny ägare i Bonnie så kan man fortsätta men det skulle i så fall bara bli mer av samma sak och det finns ingen poäng med detta - Toy Story är ingen Mission: Impossible eller Bond som har som funktion att fortsätta i all oändlighet. Toy Story är en trilogi med en tydligt avslutande berättelse med ett budskap som levererats i och med tredje filmen. Men, nu finns alltså det en fjärde film och vi tvingas oavsett om vi vill det eller inte förhålla oss till den och jag ska väl försöka komma igång med att recensera den på riktigt. Jag ville bara först få utlopp för, och klargöra, min otroliga kluvenhet till dess existens.

 

 

 

 

 

Handlingsbeskrivningen jag uppgett ovan är den som vi fått beskriven för oss av filmskaparna inför premiären. Vi har fått berättat för oss om att filmen kommer handla om känslorna hos en leksak som "skapats" av andra föremål som inte ämnats att leka med. Ett engångsbestik i plast är som citatet ovan beskriver till för att ätas med och sen slängas i soporna. Forky har därför en väldigt förvirrad upplevelse men filmen handlar egentligen inte alls om detta. Forky används mest som en språngbräda för filmens egentliga berättelse - den om Woody och Bo Peep (Annie Potts). Det riktigt tidiga uppgifterna när det började tisslas och tasslas om en fjärde Toy Story-film var nämligen att det skulle vara en romcom med Woody och Bo Peep. Minns ni Bo Peep? Lampdekorationen i form av en kvinnlig fåraherde som var med i Toy Story och Toy Story 2 men som mellan Toy Story 2 och Toy Story 3 är en av alla leksaker who have either been given away, sold in yard sales, or thrown out. Nu är hon alltså tillbaka och det är under den ovan nämnda roadtrippen som Woody stöter på henne. Bo Peep har får vi i en inledande flashback veta först blivit bortlämnad och hon berättar för Woody när de träffas att när den nya ägaren vuxit upp lämnades hon in till en antikaffär. Därifrån har hon sedan rymt och lever nu ute i det vilda som en fri leksak tillsammans med sina får och den lilla polisdockan Giggle McDimples (Ally Maki). Woody försöker få Bo Peep att följa med honom till Bonnie men Bo Peep trivs med sitt liv som fri leksak och försöker istället få Woody att se charmen i det livet och att man inte måste ha "ett barn" för att vara lycklig som leksak. Vid sidan av detta har vi en rescue mission-story när Forky blir tillfångatagen av en docka (Christina Hendricks) i antikaffären vars inbygda speldosa är trasig och hon vill åt Woodys.

 

Okej, låt mig börja med att klargöra en sak väldigt tydligt: Toy Story 4 är en fullständigt onödig uppföljare. Den känns på många sätt som en välfinansierad fan fiction, men, här kommer recensionens andra men, det går inte att komma ifrån att den är extremt underhållande. Här är inte så mycket rom men destå mera com. Man skrattar var och varannn minut utan att det känns för mycket och här finns en bra mix av gamla och nya karaktärer som bidrar till skratt. Bland de nya ansikterna kan nämnas de båda mjukisdjuren Bunny (Jordan Peele) och Ducky (Keegan-Michael Key) som är första pris i ett stånd på det kringresande nöjesfält som för tillfället finns i stan. Peepe och Key har ett enormt bra samspel och komisk timeing och bidrar till många härliga skratt.

   Filmen är alltså väldigt rolig och det märks tydligt att fokuset har lagts just här - och på det äventyriska - vilket gör att storylines som den marknadsförda "vad-är-det-som-gör-en-leksak-till-en-leksak?" med Forky och den förövrigt trollbindande söta Bonnies steg från hemmets trygga sfär ut i förskolevärlden får stå ganska rejält tillbaka och det är synd, här hade kunnats bygga något som inte gjorts tidigare i trilogin men som passar in i ramen för tematiken och narrativet. Jag måste dock avslutningsvis lyfta fram att jag verkligen gillar den utveckling och utformande som karaktären Bo Peep genomgått och att hon får sitta i förarsätet den här gången.

 

Den många gånger komiska perfektionen i kombination med ett uppvisande i animationskonstens slående framgång i att kunna skapa skarpa, verklighetstrogna verk ger kanske inte Toy Story 4 existensberättigande - och jag är ännu inte redo att helt välkommna den som en del av Toy Story - men den var inte så illa som man hade kunnat befarat. Den var underhållande och ingen katastrof. Det räcker för mig.