Jocke

Efter att hennes misshandlande sambo blivit brutalt mördad vid vad som tycks vara ett märkligt inbrott i deras hem börjar Madison (Annabelle Wallis) få syner i vilka hon bevittnar andra mord som begås av samma gärningsman. Frågan är varför hon ser dessa mord och svaret verkar finnas gömt i Madisons egna förflutna...

 

 

 

 

James Wan är som jag många gånger sagt förr här på bloggen vår tids skräckmästare - eller den mer korrekta engelska termen master of suspense - och har på senare år gett oss skräckfilmsserierna Insidious och The Conjuring men han har även brutit av med att begå vehicle warfare i Furious Seven och dykt ner i DCEU med Aquaman men nu är han återigen tillbaka i skräckgenren med en tillbakagång till den mer gritty and gruesome splatter-genren han inledde sig karriär med i filmer som Dead Silence, Dead Sentence och den första filmen i SAW-serien.

 

Malignant är en väldigt speciell film. Jag ska har jag beslutat mig för inte gå in på det sedan premiären omtalade slutet i denna recension men Wan går alltså tillbaka till sina roots och flörtar med dålig skräckfilm med väldigt överdramatiserande dialog och en sorts grådassig, rå övermastodont interiör/exteriör och en viss mån av överspel men i händerna på någon som verkligen kan göra film blir det ändå top notch, eller mestadels i alla fall. Wan visar också i filmens inledande scener mellan Madison och hennes misshandlande sambo att han inte bara behärskar jump scares och spöken utan även verklig skräck.

   Malignant är väldigt svår att recensera utan att spoila för mycket men vad jag kan säga är att den börjar som en konventionell Wan-rulle som vi är vana att se dem på senare år, alltså med övernaturliga väsen, men går sedan mot slutet över till att vara något helt annat mer verklighetstroget, eller nja med en grund i medicinska fenomen som maxats till tusen i alla fall utan att säga allt för mycket. Och jag kan tyvärr inte säga att övergången är helt smärtfri. Jag gillar båda elementen av filmen men det är ändå något som skaver i slutändan, något i bakhuvudet som inte vill släppa taget *wink*wink*.

 

Tja, mycket mer än så kan jag faktiskt inte säga utan att spoila Malignant men det är välspelat och med ett traditionsenligt soundtrack av Joseph Bishara som ger den där lilla extra kryddan som vanligt. Sevärd om du gillar lite mer utspaceade skräckrullar.