Jocke

Fyra år har gått sedan Haddonfield senast hemsöktes av Michael Myers (James Jude Courtney/Nick Castle) och både Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) och hennes dotterdotter Allyson (Andi Matichak) har gjort sitt bästa för att gå vidare och leva normala liv. När Laurie i all välmening parar ihop Allyson med den unge Corey (Rohan Campbell), som haft det tufft sedan han i en olycka orsakade en ung pojkes död, inser hon allt för sent att hon satt igång något som kommer leda till att hon en gång för alla tvingas möta sin gamla plågoande...Michael Myers...

 

 

 

 

Halloween-serien - som då ovetandes tog sin början med John Carpenters klassiker Halloween 1978 - är nu en av filmhistoriens mest ikoniska skräckfilmsserier och rullar in på sin trettonde film. Eller film nummer tre i vad som är regissören David Gordon Greens soft reboot som tog sin början med Halloween 2018 och som sedan följdes upp av Halloween Kills 2021, och så nu är vi då framme vid Halloween Ends.

   Faktum är att serien redan genomgått en soft reboot tidigare, och även en reboot, och även om det fanns ljusglimtar i både Halloween (2018) och om än ytterst få i Halloween Kills så har Gordon Greens försök till att väcka serien till nytt liv gått litegrann på sparlåga med få nya idéer utan mest trött återuppfinnande av hjulet och rena stölder från tidigare filmer i serien. När han nu laddar upp för att leverera vad som marknadsförts som att vara den absolut sista show down:en mellan Michael Myers och hans original final girl Laurie Strode så får man ändå ge honom att han gör det med en hel del nya idéer och infallsvinklar...men tyvärr blir det ännu mer pannkaka av alltihop.

 

Vad David Gordon Green gör är vad flera andra filmserier gjort tidigare, väldigt ofta med samma resultat, nämligen att se vad som händer om man plockar bort grundelementen i serien. David Gordon Green verkar ha ställts sig frågan; Går det att göra en Halloween-film utan Michael Myers? Och nu kanske någon vetgirig snubbe förnöjsamt gnider kanterna på sina glasögon beredd att påpeka att man redan i tredje Halloween-filmen gjorde en Halloween-film utan Michael Myers och ja, det är korrekt i sak. Men Halloween III: Season of the Witch var också helt och hållet fristående från film ett och två, och även alla andra som kom där efter, men vad man med Halloween Ends testar är att plocka bort Michael Myers ur en storyline där Michael Myers existerar och har varit huvudfokuset i både film ett och två. Okej, kanske nu nu undrar; om man har plockat bort Michael Myers, vad finns där då kvar? Jo, ganska exakt inte så mycket alls. Eller jo, precis som Gordon Green i Halloween Kills försökte att föra in någon form av psykosocial analys över faran med en uppeldad mobb-mentalitet så försöker han med Halloween Ends utforska PTSD-andan i en stad och bland dess invånare efter att ha gått igenom en traumatisk händelse som den massaker som Michael Myers är känd för att lämna efter sig var än han drar fram. Problemen är huvudsakligen två; För det första så är inte Gordon Green & co på långa vägar på den verkansmässiga höjd som behövs för att klara av den nivån de vill upp på, och för det andra så är det här Halloween 13. Vad publiken vill ha vid det här laget är Michael Myers som på olika kreativa sätt dödar folk och placerar ut dem på lika kreativa sätt för deras vänner att hitta dem, ofta i en jump scare.

  Men är Michael Myers verkligen borta? Nej, så klart inte. Detta är ju som sagt den sista show down:en mellan Michael Myers och Laurie Strode, men innan dess så gömmer sig Michael Myers som någon sorts pensionerad rökskadad Pennywise i Haddonfields kloaker, i vilka han lockar ner Corey och lär upp honom att bli den nya Michael Myers. Varför? Nja, högst oklart. Och här har vi identifierat ett tredje problem; Gordon Green verkar inte veta vad han håller på med. Han slänger omkring lite olika för serien nya idéer och blandar fortfarande friskt med inspiration och rena stölder från andra delar men utan någon som helst röd tråd så att resultatet blir halvdant på sin höjd, och då är jag ändå snäll.

 

Så får vi en show down mellan Michael och Laurie? Ja, det får vi, sent om sider. Slutar den med att Michael dör? Ja, det gör den. Sedan anordnar de en begravning där Michael förs till sista vilan bärandes av folkhavet bestående av Haddonfields invånare för att sedan köras ner i en bildemolerare, eller om det är en köttkvarn? Oklart, den stor på en bildemontering/verkstad i alla fall. Och nu kanske ni sitter och tänker; Va? spoilar du slutet utan ens en spoiler alert-varning? Ja, det gör jag, för jag avråder er verkligen från att se den här filmen, och om ni ändå gör det så kommer det inte spela någon roll för er upplevelse. Det är inte direkt så att det är något spännande ni sitter och tittar på...