Året är 1979. Michael Corleone (Al Pacino) har nästan lyckats med sitt mål att föra familjen ur kriminella affärer och letar efter en värdig efterträdare som kan förvalta den nya visionen. Men när nya makter med kontakter enda upp i Vatikanen dyker upp på spelplanen blir det allt svårare för Michael att inte falla in i gamla vanor...
Så har jag då äntligen sett den sista och avslutande delen i Francis Ford Coppolas gudfadertrilogi! Tredje filmen är känd att vara många filmseriers akilleshäl. Många serier har fallit på just denna film. En film är inte svårt att göra. Uppföljaren går ofta smidigt. Sen kommer man till den tredje, och för det mesta sista, filmen. I fallet med Gudfadern har även The Godfather: Part II lagt ribban skyhögt och är av många ansedd vara den bästa filmen som gjorts. Efter 16 års väntan kom den då; The Godfather: Part III! Att det dröjde så pass lång tid mellan filmerna hade sin naturliga förklaring i att Al Pacino, och alla de andra skådespelarna, skulle åldra till sig.
The Godfather: Part III inleds som sina båda föregångare med en tillställning i regi av familjen Corleone. Denna gång är det Michael som tilldelats en ordern av katolska kyrkan för Vito Corleonestiftelsens arbete med att hjälpa utsatta människor på Sicilien. In på arenan träder Sonnys son Vincent "Vinnie" Mancini (Andy Garcia) som kommit för att varna Michael om att en av de andra medlemmarna i familjekommisionen, Joey Zasa (Joe Mantegna), är illojal mot honom och kommer försöka sig på en kupp. Det visar sig att Vinnie har en personlig dispyt med Zasa och Michael avvisar därför hotet. Det visar sig sedan stämma när i princip hela kommisionen elimineras i ett attentat. Vinnie, som ärvt sin faders hetsiga temprament, kräver blodshämnd men Michael vill inte längre veta av den typen av auktioner. Systern Connie (Talia Shire) är av en annan mening och beordrar på egen hand Vinnie att utföra motauktionen. Michael, tyngd av ålder och sjukdom samt skuldkänslor från förr, finner sig nu tvungen att träda in och lära upp Vinnie för att undvika ännu mera blodspill.
Gudfadertrilogin skildrar tre generationers uppgång, nedgång och fall. I The Godfather ser vi Vito Corleones fall och Michael uppgång. I The Godfather: Part II ser vi Vitos uppgång och Michaels nedgång. I The Godfather: Part III ser vi slutligen Michaels fall och tredje generationen, bestående av Vinnie och Michaels dotter Mary (Sofia Coppola), både komma upp sig och falla. Det är vad som gör gudfadertrilogin till det mästerverk den är!
Hela trilogin ger en skildring av gangsterlivet där all glamor är som bortblåst. Den kommer om möjligt fram i de festliga tillställningarna som inleder varje film men lyser sedan starkt med sin frånvaro. Vi lär oss att maffian handlar bara om "good buisness" och den viktigaste regeln är att inte lita på någon. Alla filmerna genomsyras av en välformulerad intrig och ett mästerligt sätt att med montage alltid visa på familjen Corleones skenhelighet. Hela storyn skildras från ett sådant perspektiv som gör att du aldrig riktigt får sympatier för någon av parterna. The Godfather: Part III är inget undantag i dessa avseenden! Slutscenen är också en av de bästa och starkaste jag sett på länge!
Om vi då återgår till det resonemang jag förde i början av recensionen; lyckades tredje filmen hoppa över ribban som den andra filmen lagt upp? Nej, det gjorde den inte men den rev inte heller ner den i försöket. The Godfather: Part III är på alla sätt en mycket värdig avslutning på en av de bästa trilogierna i filmhistorien!
Betyg: 5/5.
0 kommentar(er)
