Vi får följa hur en familj tar sig genom efterspelet av att pappan övergivit frun och barnen när en lavin störtade fram mot den uteservering de satt på.
Ruben Östlund har som mål att man ska må dåligt efter att ha sett hans filmer. Det har han effektivt lyckats med i tidigare succéer som De Ofrivilliga och PLAY. Där har han även utforskat människans beteende i grupp och samhällets strukturer. Han visar de delar av människan och samhället vi helst vill sätta skygglapparna för och inte se. I Turist tar han sig an mansidealet och synen på mannen som den starka beskyddaren i familjen. Han tar även upp hur män gärna tar varandras parti och kvinnor andra kvinnors. Jag vill vara tydlig med att denna recension kommer delvis vara ganska spoilande och ingående i sin analys. Läs därför inte vidare om du inte vill veta för mycket ifall du inte sett filmen.
Turist utspelar alltså sig i fjällen där familjefadern Tomas (Johannes Bah Kuhnke) är på en veckas skidsemester i alperna med sin fru Ebba (Lisa Loven Kongsli) och två barn Vera (Clara Wettergren) och Harry (Vincent Wettergren). En dag i början av veckan sitter de på en uteservering när plötsligt en kontrollerad lavin utlöses på ett berg ovanför. Ett tag ser det ut som att lavinen är på väg rätt in mot restaurangen. När den kommer närmare tar Tomas till flykten och lämnar Ebba som istället förgäves försöker rädda barnen. Lavinen stannar innan restaurangen och katastrofen uteblir. Vi får sedan följa hur hela familjen hanterar det som inträffat. Ebba är chockad över Tomas agerande och Tomas själv förtränger det verkliga händelseförloppet eftersom det är för jobbigt att hantera men skammen förtär honom innifrån. De outtalade känsloslitningarna mellan föräldrarna går ut över barnen som är rädda att en skilsmässa är i antågande.
Kulmen på konflikten kommer när Tomas och Ebba bjuder över vännerna Mats (Kristofer Hivju). och Fanny (Fanni Metelius) på middag. När de senare på kvällen sitter ner med några glas vin brister det för Ebba och hon berättar om allt som hänt och hur hon känner inför det. Mats och Fanny blir ofrivilligt indragna i konflikten och Mats gör sitt bästa för att vara diplomatisk samtidigt som han tar Tomas i försvar och Fanny tar Ebbas parti. När Mats och Fanny går hem startar de en hypotetisk diskussion om hur de själva skulle agerat i situationen och blir oense. Precis som i Ruben Östlunds tidigare filmer kan man om man vill ta loss varje enskild scen och göra uppsatslånga analyser på var och en av dem men det ska jag inte göra nu. Jag ska istället försöka att fatta mig relativt kort.
Jag skulle vilja säg att Turist inte är en av Ruben Östlunds bästa filmer. Den utforskar och sönderdelar mansidealet på ett förvisso bra och intressant sätt men bygger sedan upp den igen. Det kommer nämligen en scen framåt slutet där familjen, som återförenats i och med Tomas förliknelse med insikten om att han inte lever upp till samhällets smått cementerade bild av vad som är en man, fastnar i en dimma och Ebba försvinner. Man hör henne ropa på hjälp och Tomas skyndar sig då in i dimman och kommer snart tillbaka igen med Ebba i famnen. Vad som hänt henne får vi inte veta och det verkar inte heller ha varit något allvarligt då hon reser sig upp själv som ingenting när Tomas satt ner henne. Enligt mig kunde man tagit bort den här scenen och istället få en mer tydlig essens. Tidigare har filmen problematiserat mansidealet och samhällets bild av mannen som familjens starke och orädde beskydare men väljer att i slutet bygga upp den igen. Menar man då att mansidealet är bra och bör bevaras. I den absoluta slutscenen ges även en bild av Tomas som en person om insett att han inte är helt perfekt och inte längre blundar för det. Jag tycker därför att Turist blir något väl tvetydlig i sitt budskap. Lägg där till att jag tyvärr inte tyckte att barnskådespelarna gjorde speciellt bra ifrån sig.
Rent filmiskt är Turist annars en klassisk Ruben Östlund-film med statiska hel- och halvbilder, gärna åxå avståndsbilder, kombinerade med en ganska hård klippning. Det är en filmstil som tilltalar mig. Turist har också blivit omtalad för att vara Rubens första dramakomedi. Enligt mitt sätt att se det så har Ruben Östlund alltid haft komedi i sina filmer. En väldigt svart komedi där skrattet ofta är vårt närvösa sätt att hantera situationen. Turist har möjligtvis en mer tydlig komisk linje emellanåt som kanske är anledningen att man nu omtalar den som den första dramakomedin. Turist är ändå till större delen en riktigt bra film och jag ger den därför en stark 3:a.
Betyg: 3/5.
0 kommentar(er)
