1974 utförde linkonstnären Philippe Petit (Joseph Gordon-Levitt) en lika farlig som olaglig föreställning genom att gå på lina mellan de båda nybyggda World Trade Center-tornen i New York.
Jag var ingångsvis ganska skeptisk till The Walk. Visst, en man som går på lina mellan tvillingtornen i New York i 3D låter helt klart omissbart på bioduken men själva promenaden upptar enbart 30-35 min av filmens 123 min. Vad mer finns här att berätta om en händelse som dessutom redan redogjorts för i en prisvinnade och kritikerhyllad dokumentär? Dokumentären i fråga, Man on Wire, har jag dock inte sett. Ett annat orosmoment var att man castat helylle amerikanen Joseph Gordon-Levitt i huvudrollen som helylle fransmannen Philippe Petit. Suget efter den där promenaden på linan i 3D fick dock överhanden. Dessutom är filmen gjord av Robert Zemeckis - mannen bakom odödliga klassiker som Back to the Future, Forest Gump, Den vilda jakten på stenen, Who Framed Roger Rabbit och Cast Away. När så 123 minuter gått i biosalongen var min bedömning tyvärr oförändrad. De 30-35 minuterna på linan var helt klart värda hela biljettpriset men i övrigt var The Walk ingen höjdare.
Som befarat fanns här inte mycket mer att berätta. Filmens första timme känns mycket som en experimentell fransk film och de som känner mig vet att det direkt inte är min favoritgenre. Det blir ju inte heller bättre av att huvudpersonen spelas av en annars så stark Joseph Gordon-Levitt men som istället för att fokusera helt på agerandet måste kämpa med att få den franska brytningen att låta någorlunda äkta. För ja, de talar givetvis engelska efter att de inledande fraserna sagts på franska för att etablera att man är i Frankrike. Anledningen? Philippe måste ju träna på sin redan perfekta engelska inför resan till USA. Philippe samlar ihop en grupp människor - varav en givetvis är kan-inte-ens-stå-på-en-pall-höjdrädd - för att genomföra sin lika farliga som olagliga kupp att gå på lina mellan tvillingtornen i New York. Filmen utvecklas nu istället till en av de tråkigaste heist-filmerna i mannaminne. I princip allt går helt enligt planen och inget händer som är ens i närheten av kiss-i-byxan-spännande. Eller jo, de måste smyga förbi en djupt sovande vakt. Oj, oj, vad nervkittlande!
Filmen inramas av att Philippe står högst upp på Frihetsgudinnan - med World Trade Center-tornen i bakgrunden - och berättar om sitt fantastiska framträdande 110 våningar upp i för sin tids högsta byggnader. Ett typ av berättargrepp som Zemeckis tidigare använt effektfullt och smart i Forest Gump. I The Walk faller det platt eftersom det känns helt omotiverat. Sättet på vilket det görs hade funkat om Philippe Petit hade dött men SPOILER ALERT! det gör han inte. Det fyller alltså ingen funktion - mer än en symbolisk i att Philippe står på FRIHETSGudinan - och man blir mest konfunderad och irriterad över avbrotten i handlingen. Det känns som om Robert Zemeckis tagit sig vatten över huvudet med att göra filmen så till bredden episk att vinet runnit över kanten på bägaren.
Efter lite gnäll är vi då äntligen framme vid filmens höjdpunkt - Philippes promenad på en lina mellan tvillingtornen. 3D-effekterna i The Walk har arbetats fram av teamet bakom James Camerons mastodontverk Avatar och det är därför ingen tvekan om att det gjorts med förstklassig kvalité! Du riktigt känner att du står där tillsammans med Philippe på över 400 meters höjd på en smal lina mellan World Trade Center-tornen och det är en så hissnande känsla att du äntligen glömmer hur det går och spänningen infinner sig! Du blir svettig och känner på allvar den ändå smått härliga obehagkänslan av att du kan trilla ner mot en säker död. Det går knappt att beskriva utan måste helt enkelt upplevas! Det är också under de 30-35 minuterna på linan som man inser vad The Walk egentligen handlar om. Det är ingen film om att uppnå sina drömmar. Det är egentligen inte heller en film om Philippe Petit. Det är en film om World Trade Center. En film om tvillingtornen innan de blev en symbol för terrorn. En film om när de i sin ungdom stod där i sin forna glans och skapade den världsberömda stadssiluetten för New York. Kanske är det därför filmen blivit så tokhyllad hemma i staterna? Men åter igen: gå och se The Walk för de 30-35 min av 3D-upplevelse som jag lovar är värd hela biljettpriset - om inte mer!
Betyg: 3/5.
0 kommentar(er)
