Jocke

Henry Turner (Brenton Thwaites) är fast besluten att häva den förbannelse som vilar över hans far William Turner (Orlando Bloom) som tvingar honom att som kapten på The Flying Dutchman stanna 10 år i stöten till sjöss innan han får spendera endast en dag i land. För att befria sin far från förbannelsen behöver Henry hitta Poseidons treudd som kan häva alla havens förbannelser. För att finna treudden måste han först finna och slå sig samman med den enda pirat galen nog att hitta den - Captain Jack Sparrow (Johnny Depp)...

 

 

 

 

 

I mars 1967 öppnade åkattraktionen Pirates of the Caribbean på Disneyland. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet utvecklades på två håll idéer som sedan skulle komma att slås samman att 2003 bli den första filmen baserad på en åkattraktion - Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl. Filmen var en underhållande slapstick-swashbuckling bergodalbana med humor, spänning och inte minst pirater, twister och mystik. Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl handlar kortfattat om smeden William Turner som är kär i guvenörsdottern Elizabeth Swann (Keira Knightley) och när hon kidnappas av de förbannade piraterna på det beryktade skeppet The Black Pearl slår han sig motvilligt ihop med den före detta kaptenen på skeppet - den lika galna som listiga Jack Sparrow - för att rädda henne.

 

Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales utspelar sig faktiskt hela 20 år efter händelserna i Pirates of the Caribbean: At World's End men 10 år efter after credit-scenen i den same. Glasklart? Inte? Okej. Pirates of the Caribbean: At World's End slutar som sagt med att Will blir den nya kaptenen på The Flying Dutchman och som kapten på The Flying Dutchman får man bara gå iland en dag vart 10:e år. Filmen slutar med att Will spenderat en dag iland och lämnar Elizabeth för att tjänstgöra 10 år till havs. I filmens after credit-scen får vi sen se hur Elizabeth och deras son väntar på att Will ska komma iland igen. Det har alltså gått 10 år mellan filmens slut och after credit-scenen och mellan after credit-scenen och Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales har det gått ytterligare 10 år. Och ganska exakt mittemellan after credit-scenen i Pirates of the Caribbean: At World's End och Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales utspelar sig Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides. Easy peasy.

 

 

 

 

 

 

Det har pratats om - mest från det nya norska regissörparet Joachim Joachim Rønning och Espen Sandberg -  att Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales ska vara lite av en tillbakagång till vad som gjorde den första Pirates-filmen så bra. Om det har varit målet - och man tycker sig ha uppfyllt det - så måste jag säga att vi verkar ha väldigt olika idéer om vad som gjorde den första filmen så bra. Visst, man skulle kunna säga att vi har alla grundkomponenterna för så gott som alla Pirates-filmerna:

 

1. Vi har ett skepp med en besättning som det vilar någon form av förbannelse över och vars kapten tjänar som "huvudskurk" i filmen. Den här gången är det Captain Salazar (Javier Bardem) - en spansk notorisk pirathatare som för flera år sedan nästan lyckats med sitt mål att utrota alla pirater från Karibien när han överlistades av en unge pirat vid namn Jack Sparrow och Salazar och hans besättning fängslades som spöken på ett spökskepp i Bermudatriangeln. 

   Exakt vad i Jacks förvisso djärva agerande som ledde till att tydligen hans kompass - som pekar åt vad helst du vill ha - blev någon form av magisk nyckel som håller Salazar och hans besättning inlåsta i Bermudatriangeln är oklart. Hur magin hållit i sig genom alla år - eftersom den tydligen bryts så fort Jack ger bort kompassen vilket han gör flera gånger i Pirates the Caribbean: Dead Man's Chest, Pirates of the Caribbean: At World's End och Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides - är också oklart men efter att han i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales bytt bort kompassen mot en flaska rom blir i alla fall Salazar och hans besättning fria att röra sig utanför Bermudatriangeln. Eller ja, helt fria är de inte. De kan inte gå iland. Varför? Bara därför. Jack & co måste ju kunna gömma sig någonstans. Sluta ställa så jobbiga frågor.

 

2. Vi har ett ungt, spirande kärlekspar. I Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides fick den kristna missionären Philip (Sam Claflin) och sjöjungfrun Syrena (Astrid Berges-Frisbey) stå som William-Elizabeth-substitut och i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales skulle man kunna säg att the next generation tar över. Vi har Elizabeth och Williams son Henry som ägnat hela sitt liv (Ja, han är bara typ 20 år men cut him some slack) åt att studera havets alla myter och legender i jakt på något som kan frigöra hans far från The Flying Dutchman's förbannelse. Den kvinnliga fägringen står Carina Smyth (Kaya Scodelario) för. Carina är en beläst vetenskapskvinna som därför efter samtidens all logik självklart är en häxa och riskerar dödsstraff för detta. Smidigt nog samkör man avrättningarna av Carina och Jack och Henry kan därför med hjälp av Jacks besättning enkelt rädda bådatvå. 

   Carina - som genom i princip hela filmen babblar på om hur hon strikt tror på vetenskapen - är även hon på jakt efter Poseidons magiska treudd. Varför? Det har något att göra med att hennes pappa som avskedsgåva när han lämpade av henne på trappan till ett barnhem lämnade henne Galileo Galileis dagbok. Som vi alla vet ägnade Galileo Galilei hela sitt liv åt att söka efter Poseidons treudd och därför gör även Carina det, för att hedra sin far alltså. Något sånt. Minns ni att jag skrev att kärleksparet i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales är lite av the next generation? Utan att säga för mycket mer visar sig Carina vara dotter till någon av de karaktärer som vi tidigare stött på i filmserien.

 

3. Vi har en mytologisk artefakt/person/varelse av något slag. I Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl hade vi Cortés förbannade Aztekiska guldskatt, i Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest och Pirates of the Caribbean: At World''s End hade vi Davy Jones, The Flying Dutchman och The Kraken och i Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides återfinner vi Ungdomens källa och sjöjungfrur. I Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales är det som sagt Poseidons magiska treudd - med vilken man kan häva alla havets förbannelser - som gäller och alla vill ha den av någon anledning. Eller? Just här kommer vi till en av nyckelkomponenterna till varför man trots alla grundkomponenter inte lyckas återföra Pirates-serien till sin forna glans och jag har varit inne på det lite smått i de tidigare punkterna men låt oss ta den sista punkten först.

 

4. Captain Jack Sparrow. När Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl kom trollbands alla av Johnny Depps lika galna och flamsiga som listiga piratkapten Jack Sparrow och han Oscarsnominerades för sin insats. Charmen höll i sig även genom Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest och Pirates of the Caribbean: At World''s End men började sedan falna i Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides och lagom till sin entré i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales känns det som om Jack blivit mer av en rutin än en karaktär för Depp. Själva charmen med Jack är just den perfekta blandningen av flamsig galenskap och listighet. Listigheten,som även varit en stor del av storyns framgång i tidigare filmer, var nästan helt borta i Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides och i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales är den som bortblåst. Jack har gått från att vara en huvudperson till att mest bli en schablonartad comic relief. Det är väldigt synd. I Pirates of the Caribbean: At World''s End fick vi föresten veta att Jacks pappa är Keith Richards och i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales får vi veta att hans farbror är Paul McCartney. 

 

 

 

 

 

Så vi har alltså grundkomponenterna som behövs men problemet är att alla var för sig ha stora brister och tillsammans visar de ingen som helst logik, till och med i filmens fiktiva universum. Storyn är återigen en skattsökarfärd men det finns inte direkt någon logik i att någon av de som söker skatten egentligen vill ha den. Vi har Henry som vill rädda sin pappa William från förbannelsen som binder honom vid The Flying Dutchman, vilket förvisso makes sense men vad som inte makes sense är att William tydligen verkar ha drabbats av samma havsbottenhudsjukdom som Davy Jones hade. Anledningen till att Davy Jones och hans besättning förvandlades till havsdjursliknande människor var att de övergav sitt uppdrag att föra stjälarna från personer som dör till havs över till den andra sidan. Ska vi anta att även William övergett detta uppdrag? Och i så fall varför? Vi får i alla fall ingen förklaring till detta eller om det är så och det känns som att anledningen är så pinsamt enkel att manusförfattarna inte har full koll på filmens tidigare mytologi och storys. Sorglikt.

  Samma anledning tycks ligga till grund för filmens mest avgörande plot hole - den kring kapten Salazar och hans besättning. Jag har redan varit inne och petat på detta men tar det lite kort igen. Det finns ingen som helst logik kring hur Jack Sparrow lyckas låsa in Salazar och hans besättning i Bermudatriangeln till att bli levande spöken och ännu mindre logik i hur hans kompass blir nyckeln till att hålla dem inlåsta. Noll logik finns i att vad som bryter inlåsningen är att Jack lämnar ifrån sig kompassen vilket han som sagt gör otaliga gånger i både Pirates the Caribbean: Dead Man's Chest, Pirates of the Caribbean: At World's End och Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides utan att det händer något. Vi har redan också betat av att den bokstavstroende vetenskapskvinnan Carina ändå söker efter en mytologisk artefakt och vi kan nu även kasta in kapten Hector Barbossa i mixen.

 

Senast vi såg Barbossa tog han över Blackbeards skepp och förtrollade svärd och när han kommer in i handlingen i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales har han sedan sist byggt upp en piratflotta med över 100 skepp och lever ett relativit tillbakadraget liv som Piratlord. Så varför skulle han riskera livet för en magisk treudd? Anledningen som ges är att kapten Salazar i sin jakt på Jack Sparrow äter upp (ja bokstavligen äter upp) alla piratskepp med sitt spökskepp som han stöter på. Vi kommer alltså återigen tillbaka till plote holet med Salazar och hans besättning som slukar allt annat med sin totala ologiskthet eftersom utan dem skulle inget av det andra hända. Ingen skulle ha motivation att hitta treudden utom möjligtvis Henry och Carina och det skulle inte bli mycket av en film utan motstånd för dem. Motstånd kommer även från EIC - denna gång ledda av den totalt transparanta Scarfield (David Wenham) - som helt i dubbelmoralens tecken har en häxa (Golshifteh Farahani) de kan rådfråga om saker, t.ex. om varför de skulle vara intresserade av Poseidons treudd. Visst, de kan kontrollera haven med den men de kan också luta sig tillbaka och låta Salazar göra jobbet med att rensa havet på pirater. Att även Barbossa har fri lejd för rådfrågan hos samma häxa - vars dörr vaktas av en soldat från EIC -  är även det en helt ologisk del av storyn. Här finns många fler logiska luckor som jag inte tänker gå in på eftersom det skulle spoila hela filmen för er som mot all förmodan fortfarande tänker se den efter den här recensionen.

 

 

 

 

 

Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales faller alltså på sin egen ologiskhet från början till slut. Däremellan ska det dock sägas att den har sina ljuspunkter - som till exempel Jack Sparrows entré när han brädar Dom och Brian i Fast Five genom att med hjälp av hästar istället för ett kassaskåp dra med sig en hel bank eller avrättningsscenen där missräkning i fritagningsplanerna förvandlar det nya franska påfundet - giljotinen - som Jack sitter fastspänd i till en dödlig Mechanica. Filmseriens nya kärlekspar - Henry och Carina - bidrar även dem var för sig med ljusa stunder men jag tycker aldrig de riktigt klickar perfekt tillsammans. På det stora hela är Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales som jag skrivit i min rubrik till den här recensionen en döende fisk som ligger i strandkanten och endast när den då och då nås av tidvattnet sprattlar till liv.

 

Slutligen. Uppmärksamma läsare har antagligen redan snappat upp ett bekant namn i casten och bara väntat på när jag ska komma till det och er väntan är över. Ja, Orlando Bloom är tillbaka. Men bli inte för uppspelta. Bli inte uppspelta alls. Han är med i inte mycket mer än max 5 minuter sammanlagt - lite i början och lite i slutet. Ännu kortare screen time har det namn som det fussats ännu mer om sedan hennes ansikte flimrat förbi i en trailer - Kiera Knightley - som flera gånger förkunnat att Pirates var en rolig del av hennes liv men att det är historia och att hon aldrig skulle återvända till filmserien. Man ska aldrig säga aldrig men baserat på den tid som Bloom och Knightley spenderar on screen - och den obetydelse de har för handlingen - i Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales börjar man bara mest fundera på hur djupt Disney grävt i sina pengakistor och hur många siffror de i slutändan skrivit på checkarna som övertalningsmedel. Jag tror inte vi kommer att få se mer av varken Bloom eller Knightley i nästa Pirates of the Caribbean-film. För ja, en sjätte är redan utannonserad. They'll never learn when to stop...