Jocke

När någon börjar mörda skådespelarna från den banbrytande 90-talsserien The Happytime Gang - som var den första tv-serien att blanda muppar med människor i casten - tvingas muppen Phil Philips (Bill Barretta) ut ur sin anonyma tillvaro som privatdetektiv och tillbaka in i LAPD för att samarbeta med sin före detta kollega - människan Connie Edwards (Melissa McCarthy) - för att lösa fallet.

 

 

 

 

Sex. Murder. Puppets. The Happytime Murders har beskrivts som en vuxen mupparna-film och utspelar sig i en alternativ verklighet där muppdockor och människor lever sida vid sida men där mupparna ses som andra klassens invånare. Det råder en apartheidliknande samhällstruktur där mupparna är längst ner på samhällstrappan. Redan från början lägger sig filmen an med en grådassig Bogart-film noir-ton med privatdetektiven Phil Philips voiceover som guidar oss genom att ge oss förutsättningarna för hur samhället ser ut och vi lär oss även att han förut varit den första muppen att bli polis men efter att han begått ett låt oss säg misstag med dödlig utgång blev han tvungen att sluta och the Phils law infördes som hindrade muppar från att bli poliser. Phil bli inledningsvis anlitad av filmens femme fatale Sandra (Dorien Davies) som fått hotfulla brev med utklippta bokstäver från tidningar. Den ena bokstaven känner Phil igen från porrtidningen Puppet Pussy Party och beger sig till den lokala porrbutiken för mupp-porr. I porrbutiken sker efter Phils ankomst ett vad som ser ut att vara robbery gone bad då butiksägaren och kunder skjuts ner. Det visar sig dock att en av kunderna var en av skådespelarna från den populära 90-talsserien The Happytime Gang som var den första tv-serien att blanda casten med både muppar och människor och när ännu en av skådespelarna - Phils bror Larry (Victor Yerrid) - blir brutalt mördad inser Phil att morden måste vara sammankopplade. Även polischefen Banning (Leslie David Baker) inser detta och han inser även att Phils expertis i kraft av att han är mupp kan vara till hjälp. Han kringgår the Phil Law och anlitar Phil som konsult och Phil tvingas motvilligt samarbeta med sin gamla partner - människan Connie Edwards.

   The Happytime Murders har alltså inledningsvis en kraftig Bogart-film noir-ton och den ligger hela tiden kvar i botten men felet som filmen gör är att i stora delar kväver den genom att allt mer försöka vara en flamsig (mupp)komedi. Problemet med detta är att man inte lyckas särskilt bra. Skämten känns som de var roliga för sisådär 10 år sedan - som till exempel scenen där Phil har sex med Sandra på sitt kontor och avslutar med att ejakulera över hela rummet - och eftersom Melissa McCarthy bantat och man inte längre kan göra tjockis-skämt om henne verkar den nya premissen för att slössa bort hennes talang vara att hon är för manhaftig och därför misstas hon för en man så många gånger under filmens gång att man snart glömmer bort att sucka trött. Detta är som sagt synd för filmen har verkligen en kärna som är intressat och som om man hållit sig till den hade kunnat bli riktigt bra. En seriös film noir homage fast med, ni vet, muppar. Alla inblandade gör dock bra ifrån sig ska sägas och röstskådespelarna ger verkligen liv åt sina dockkaraktärer.

 

The Happytime Murders har stor potential till att vara en seriös, grådassig film noir med en klassisk mordgåta -men som också tar upp frågor som rasism, diskriminering, drogmissbruk (för muppar är socker kokain) och baksidan av när en kändiskarriär tar slut - men allt slarvas bort i en iver att trots sina satta premisser vara en flamsig (mupp)komedi med trötta skämt som var roliga för 10 år sedan och en underliggande kvinnosyn som är allt annat än 2018. Synd. Riktigt synd.