Jocke

Marys (Rooney Mara) liv ska komma att förändras totalt när en profet vid namn Jesus of Nazareth (Joaquin Phoenix) kommer till Magdalene där hon bor.

 

 

 

 

Maria från Magdalena - eller Maria Magdalena som hon ofta kallas - är en av de kvinnor som enligt bibeln stod Jesus och lärljungarna närmast men hennes väg genom historien har varit långt ifrån smärtfri. År 591 stämplade Pope Gregory the Great henne nämligen utan grund som prostituerad och detta har förföljt henne ända tills 2016 då Pope Francis istället erkände henne som den första vittnesbäraren av Jesu uppståndelse och en sann evangelist och apostel menad att sprida Guds stora budskap. När det nu inför påsken 2018 släpps Jesus-film nummer 1 367 849 bär den inte hans namn - det är inte heller han som är i främsta fokus - utan huvud- och titelpersonen är Mary Magdalene.

 

Mary Magdalene är en fin och stilfullt utförd film. Lion-regissören Garth Davis har verkligen öga för att skapa den exakt rätta stämningen för påskens drama i Judéen och Jerusalem. Miljön och människorna fångas på ett respektfullt och rogivande sätt men med den ständigt underliggande bubblande känslan inför vad som komma skall. Problemet är dock att filmen är just nummer 1 367 849 i raden av Jesus-filmer. Det finns inte mycket mer att göra som inte redan gjorts och inte många fler perspektiv att skildra det på och storyn är trots dess fortsatta vikt för miljontals människor världen över ganska uttjatad på vita duken. Som titeln antyder har man denna gången valt att skildra berättelsen ur Mary Magdalenes perspektiv och man kan tänka att detta borde vara en ny infallsvinkel som inte gjorts förut. Det är i sak rätt och trots att filmen till en början producerades av Harvey Weinstein passar den väl in i den nya tidens feministiska revolution. Att skifta fokus från Jesus till Mary Magdalene är dock inte helt problemfritt.

   Missförstå mig rätt, jag tycker i grunden att Mary Magdalene är ett nytt och intressant grepp på Påsklegenden och att det är en kvinna som står i centrum i en annars kuktät story är inte alls del av problemet, men det är inte utan att den samtidigt går lite vilse i det. Den känns väldigt medveten om att vad den ska berätta har berättats så många gånger förut att man vill bryta sig loss från de tidigare skildringarna och inte riktigt kan sålla rätt bland vad som ändå måste vara med för att berättelsen ska bli komplett och förstås. Mary Magdalene bygger väldigt mycket på att du måste ha stenkoll på den kristna Påsklegenden och på den historiska kontexten den utspelar sig i, annars blir det väldigt rörigt att hänga med. Filmen hoppar in och ut ur legendens kända delar och att Jesus i denna versionen av någon outgrundlig anledning bara tycks ha skrapat ihop åtta lärjungar är paradoxalt nog ett ständigt gnagande irritationsmoment för oss som är välbekanta med den berättelse vi ser skildradd på filmduken.

 

 

 

 

 

 

Så vad handlar då Mary Magdalene om? Det är faktiskt frågan vi måste ställa oss. Det är egentligen ingen Jesus-film utan mer en film med Jesus i. Titelpersonen är som sagt Mary Magdalene. För att vara en så central del i den bibliska Påskberättelsen finns det väldigt lite nedskrivet om denna kvinna som stod Jesus närmare än någon annan. Av filmens 120 minuter ägnas ungefär 20 av dem åt att ge oss den "oberättade backstoryn". Marys motstånd mot att bli bortgift av sin far till en man som han valt ut ses av familjen som ett tecken på att en demon besatt henne för att vanära dem. Den kringresande mirakelgörande rabbin från Nazareth tillkallas och i ett nafs har han istället för att driva ut en demon ur Mary döpt henne i havet och svarat ja på hennes förfrågan om att få slå följe med honom och hans lärljungar. Att det är Mary som ställer frågan och inte Jesus är centralt för denna berättelses kärna då den hela tiden visar Mary som en självständig och fritt tänkande kvinna som inte låter sig nedvärderas i kraft av sitt kön. Lärljungarna med Peter (Chiwetel Ejiofor) i täten är till en början skeptiska till att ha med en kvinna men inser snart att Mary inte tänker vika ner sig - inte ens när de efter Jesus korsfästning anklagar henne för att ha försvagat honom och orsakat hans död. Det faktum att Jesus väljer att visa sig för Mary före sina lärljungar gör att dem tvingas inse att hon är den som ska leda dem i det fortsatta arbetet att sprida frälsarens budskap.

   Ja, Mary Magdalene är en version av Påsklegenden som egentligen inte ändrar på så mycket men som ändå ritar om kartan så att många manliga slemproppar säkert hoppar till i biofotöljen. Att man likt musikalen Jesus Christ Superstar även väljer att nyanserat och icke-skuldbeläggande skildra Judas (Tahar Rahim) är säkert något som fortfarande kan skapa rabalder bland "trogna kristna". Alla lärjungarna har tolkat Jesus tal om det nya kungariket - Guds rike - där alla de döda ska resa sig och återuppstå som något som fysiskt kommer att ta plats när de når Jerusalem och för Judas del har detta verkligen blivit en central fixidé då både hans fru och dotter ligger i jorden. När så Jesus når templet och inget händer känner Judas att han måste tvinga fram det ur Jesus genom att föråda honom och ange honom till fariseerna. Då måste Jesus reagera och utropa Guds rike. När så inte sker och Jesus korsfäst utan att något händer inser Judas vad han gjort och vi vet alla vad för beslut han då tar. Det ögonblicket ska jag inte gå in närmare på men det är i all sin tragik väldigt vackert och rörande men framförallt väldigt vördande.

 

Det är som sagt Mary som står i filmens centrum och handlingen byggs just upp kring hennes relationer med Judas, Peter och Jesus. Den sistnämnda spelas av Joaquin Phoenix som därmed gör en av de mest utnötta gestalterna i historien. Han lyckas dock ändå hitta någon ny gnista och gör en väldigt bra gestaltning och i scenerna tillsammans med Rooney Maras Mary får vi möta en mer avslappnad och friare Jesus än i tidigare filmer. Om vi då ska komma till sist till den som jag genom hela recensionen omnämnt som dess kvinnliga huvudperson men sedan glidit in på att tala om de manliga motspelarna. Rooney Mara - som tidigare tacklat en feministiskt ikon av helt annan kaliber i sin roll som Lisbeth Salander - ger oss som jag ändå redan nämnt ovan en självständig och fritt tänkande kvinna som inte låter sig nedvärderas i kraft av sitt kön och det finns faktiskt inget som helst emotsättande i att den person hon genom hela filmen ser upp till är en vit man. Jesus ser inte Mary som en kvinna utan som en människa - en jämlike - och Mary ser inte på Jesus som en man och inte heller enbart som en människa utan som något mer. En närvaro som lockar och kallar på henne. Precis som katolska kyrkan efter mycket om och men insett var Mary Magdalene kallad att följa Jesus och att förkunna Guds ord - I will not be silent. I will be heard. Mary ser på sin omvärld och förstår inte varför män och kvinnor ska behandlas olika eller ha olika rättigheter baserat på sitt kön. Hon tolkar Jesus ord om ett nytt rike - ett rike som finns inom oss alla - som ett sätt att förändra den värld vi lever i till en jämlikare plats. En inspirerande biblisk feminist.

 

 

 

 

 

 

Som ni kanske reflekterade över så tar de båda ovan två delarna av min recension sig helt olika uttryck. I den inledande delen tycks jag mest klaga på filmen för att i det andra hylla den och det är också lite så delade känslor jag känner. Mary Magdalene har väldigt mycket potential och innehåller under ytan väldigt mycket nytt och fräsht men det når inte riktigt ända upp för att få luft. Det känns baserat på vad man sett i trailers att filmen är ganska hårt nedklippt och kanske om man hade utökat den med kanske 20 minuter eller 30 minuter att man kunnat få med mer och ger mer syre åt alla de delar som jag lyfter fram som bra. Som det är nu blir Mary Magdalene mest Jesus-film nummer  1 367 849 - en i mängden - när den egentligen borde lyftas upp på en pedestal för dess feministiska take on Påsklegenden som inte på något sätt inkräktar på den berättelse vi redan känner till utan snarare fördjupar och berikar den. Jag rekomenderar er ändå att se Mary Magdalene och inte dömma ut den för snabbt utan verkligen se och begrunda. Ta in vad ni ser. Begrunda det. Nu tar vi påsk.