Jocke

 

 

 

Disneys klassiker hade gått på något av en sparlåga under 00-talet och 10-talet började lovande med filmer som Tangled, Winnie the Pooh och Wreck-It-Ralph men det var 2013 som den verkliga (köld)bomben slog ner med dundermegahiten Frozen - en klassisk Disneyprinsessaga med fräscha moderna inslag som liksom byggde en bro mellan det nya och det gamla på ett magiskt sätt. Frozen-hysterin -främst bland barnen - har sedan dess aldrig riktigt lagt sig så det var ganska naturligt att Elsa och Anna var de första Disneyprinsessorna som skulle få sin första uppföljare med biopremiär och som dessutom räknas in bland klassikerna - det är dags för Frozen II.

 

 Som alltid med uppföljare måste vi självklart börja med att ställa oss frågan: behövs det en uppföljare? Finns här något mer att berätta, någon utveckling för karaktärerna att göra? Svaren här är faktiskt; Ja. Dels av det anledningarna jag nämnde ovan att Frozen var en modern Disneyprinsessaga där prinsessorna får sitta i förarsätet och driva sin egen historia framåt. Att då dessutom låta Elsa och Anna få en biouppföljare med klassikerstatus känns helt rätt. Frozen II tar även upp den naturliga frågan om var Elsas krafter kommer ifrån. I Frozen fick vi lära oss om Elsas krafter och i Frozen II får vi alltså lära oss om var dem kommer ifrån. Vi har också det faktum att Elsa trots att hon blivit accepterad av invånarna i Arendelle fortfarande inte känner att hon passar in i samhället. 

   Om man ska börja med det negativa så är Frozen II tyvärr väldigt förutsägbar. Man kan från den inledande flashbackscenen - med ett något övertydligt manus - där Elsa och Annas pappa berättar en godnattsaga för dem räkna ut det stora twistarna och hur filmen kommer att sluta, men jag tror mest att detta berör oss vuxna i publiken som har x antal år av att ha konsmuerat film än huvudmålgruppen som antagligen inte lika lätt ser det berättartekniska sambanden och därför har en mer spännande upplevelse. Vid sidan av huvudstorylinen med att Elsa, Anna, Kristoff, Olaf och Sven måste resa till den förtrollade skogen för att söka svar på gåtan kring Elsas krafter har vi en sidostory med att Kristoff planerar att fria till Anna men aldrig riktigt hittar rätt tillfälle, visst den sidostorylinen har sina underhållande punkter men tjänar mest till att sakta upp huvudstorylinen och borde antagligen strukits helt. Men detta är egentligen det enda negativa jag har att säga om Frozen II.

 

 

 

 

 

 

Frozen II är en underhållande och smart uppföljare som rider på allt som vi uppskattade med Frozen men samtidigt bygger vidare på det på ett sätt så att det inte bara känns som en trött upprepning. Man låter verkligen Elsa och Anna ta plats och driva handlingen framåt och Kristoff och Olaf får snällt ta plats i baksätet som mestadels comic reliefs men bidrar också till avgörande beståndsdelar till storyn. En bra balans mellan de kvinnliga och manliga rollernas funktioner alltså. Speciellt gillar jag Elsas utveckling och en av mina favoritscener är när vi får se henne likt en superhjälte bemästra sina krafter när hon gör sitt bästa för att släcka en eld som bryter ut i den förtrollade skogen. Jag gillar även scenen efteråt där Elsa bannar Anna för att hon sprungit tillbaka efter henne in i den eldsdrabbade delen av skogen och Anna trotsigt svarar If you don’t want me to follow you into fire, then don’t run into fire!, ett av många replikskiften som behandlar Elsa och Annas fortsatt sköra men ändå starka syskonrelation och det är när filmen behandlar detta som den är som bäst. Jag nämnde innan att filmen är förutsägbar men vad den ändå gör som är snyggt är att den får en att känna rätt känslor fast man vet vad som kommer hända senare. Låt mig ta ett spoilande exempel: [SPOILER ALERT!] När Anna sitter med Olaf i famnen och Olaf sakta tynar bort förstår vi (i alla fall vi vuxna) att han inte kommer vara "död" särskilt länge utan att de kommer hitta ett sätt att återuppliva honom. Men avskedscenen mellan Anna oh Olaf är en tårkanalsöppnare, för Anna och Olaf vet inte att Olaf kommer tillbaka. Det är inte en självklarhet att bemästra den balansen filmskaparmässigt och det ska Chris Buck och Jennifer Lee har alla cred för men självklart även Kristen Bell och Josh Gad för sina insatser i scenen. Överhuvudtaget gör alla (röst)skådespelare bra ifrån sig i Frozen II.

   Om vi då kort ska gå in på en av de fundamentala grundbultarna i en Disneyklassiker - musikalnumren och låtarna - så har det ju genom Disneyklassikernas gång inte fungerat helt felfritt alla gånger. Frozen lyckades som vi alla minns perfekt med detta och Elsas Let It Go är fortfarande en dunderhit. I Frozen II börjar det lite knaggligt och de två första musikalnumren kommer för tätt inpå varandra och känns inte helt naturliga - och Kristoffs förtvivlade kärlekssång senare i filmen känns lite för radiopopig - men det tar sig ändå snabbt och framförallt Elsa får här återigen glänsa i låtar som Into the Unknown och framförallt Show Yourself som känns som en naturlig uppföljare till Let It Go utan att den anstränger sig allt för hårt för att vara just det.

 

Så Frozen II är ändå trots sin förutsägbarhet en underhållande, och bitvis spännande, uppföljare till en av Disneys största succéer någonsin och att då lyckas med ett resultat som är om än inte bättre så i alla fall så nära föregångaren i kvalité som man kan förvänta sig är mer än väl godkänt.