Jocke

Året är 1984 och Nike är på väg ner i botten men Sonny Vaccaro (Mat Damon) har en galen plan om att rädda företaget genom att satsa allt på ett kort - att värva Michael Jordan.

 

 

 

 

 

Vi har sett det förut, många gånger förut. Idén om att istället för att göra en film om i det här fallet en av de största svarta idrottsmännen genom tiderna, låt oss göra en film om den vita snubben som desperat ville tjäna pengar på honom. Låt oss även fylla casten med vita snubbar förutom en förklädessvart man utöver de små roller som måste fyllas av svarta. Jag tror att greppet att aldrig heller visa Michael Jordan framifrån eller i närbild är tänkt att bygga någon sorts av legendaura men det ger mer sken av att man inte ens orkat leta upp en svart kille som ser ut som honom.

 

I övrigt är det inte mycket som är direkt dåligt här. Casten består av idel Hollywood A-list fame och dom gör som förväntat ifrån sig och det är tillräckligt välskrivet och välregisserat för att fungera för stunden, men här finns ingenting av det där lilla extra som lyckas engagera oss på riktigt. Det är ett Hollywood-drama med alla bockar checkade och dessutom rent och skärt runkmaterial deluxe för 80-talsfanatiker då man antagligen lyckas få in alla referenser man kan på 2 h. Inte bortkastad tid men inte heller något du behöver rensa kalendern för, och du har missat absolut ingenting om du väljer att inte ser den alls.