Jocke

 

 

 

Chicago Outlaw MC är en av vad som brukas kallas The Big Four-klubbarna inom 1%-miljön i USA. Utöver Chicago Outlaw MC ingår här Mongols MC, Bandidos MC och så förstås Hells Angels MC. 1%-begreppet kommer sig av en kommentar från presidenten för the American Motorcyclist Association (AMA) - William Berry - som i början av 60-talet konstaterade att 99 % av motorcyklister är laglydiga MC-entusiaster och att det bara är 1 % som är outlaws och som orsakar problem. Fotografen Danny Lyon följde och blev under större delen av 60-talet medlem i just en av dessa 1 %-klubbar, Chicago Outlaws MC, och dokumenterade det i en bok som han döpte till The Bikeriders. Det är på denna fotobok som filmen The Bikeriders är baserad, men namnet på 1%-klubben är utbytt mot Vandals MC.

 

Det ska börja med att sägas att regissören Jeff Nichols verkligen lyckas fånga känslan och tonen av 1%-miljön i dess linda på 60-70-talet, och jag tilltalas av det långsamma tempot. Det stora problemet är att det inte händer så mycket. Eller snarare att allt intressant sker of page någonstans i periferin mellan flashbacksen och de "mockumentära" elementen där Danny intervjuar en av klubbens old ladys Kathy (Jodie Comer) som kom i kontakt med klubben genom sin störtförälskelse i medlemen Benny (Austin Butler). Kanske är detta ett sätt att försöka forma känslan av en fotobok, att vad vi får se är stilbildsutdrag ur klubbens liv, men oavsett om detta i sig är ett intressant grepp så tjänar det inte filmen väl.

  MC-miljön har sin grund i ett brödraskap mellan trasiga själar, men vi får ingen som helst möjlighet att lära känna karaktärerna för att kunna skapa oss en relation till dem, eller för att kunna tro på eller engagera oss i relationerna dem emellan. Den enda relation som får någon form av andrum är relationen mellan presidenten Johnny (Tom Hardy) och Benny, men det är långt ifrån tillfredställande mycket. Det hela hjälps inte heller av att allt känns allt för tillrättalagt skitet och att alla klubbmedlemmarna ser ut att vara utklippta ur en porrig tjejtidning på 90-talet. Allt är för estetiskt tillrättalagt i ett försök att få det att inte vara det vilket gör att all form av äkthet försvinner ut i rännstenen.

 

Här finns ska sägas en enorm potential i The Bikeriders men det hela ekar tomt och fattigt. På ett sätt speglar det väl tematiskt den resa som klubben i filmen tar från "riktig" MC-klubb till 1%-klubb, men jag tvivlar på att det är ett medvetet grepp.