Jocke

 

 

 

Liam Norberg. Värdetransportrånaren som varit med i kultfilmer som (Sökarna) (1993), Blodsbröder (2005) och Sökarna - Återkomsten (2006) - och som bidragit till en uppsjö av problembarn med just namnet Liam - har varit borta från rampljuset och kameralinsen i närmare 20 år, och ägnat sig åt att bli frälst och hitta Jesus. Så har även den forna kriminella rappen och hipp hopp-artisten Sebastian "Sebbe Staxx" Stakset gjort och tillsammans gör dem nu comeback på vita duken, med den senare framför kameran och den tidigare vid manusbordet och i regissörstolen.

 

Och ja, man får väl ändå tillstå att Liam Norberg lärt sig lite mer om hur man gör film sedan sist, men det är fan inte mycket. Det ska sägas att Miséria har en aktuell och relevant historia och hade kunnat varit riktigt jävla bra - och här finns också ska erkännas glimtar av ren briljans - men det slarvas bort genom att ingen av det inblandade är kompetenta nog att ro hem det. Filmen är löst baserad på Sebastians egna liv men hans stora problem är att han försöker skådespela, vilket gör att han tappar all trovärdighet. Det kanske låter märkligt men om han bara hade varit mer "sig själv" och inte agera som han tror att en skådespelare ska göra så hade det förmodligen varit betydligt bättre. Jag vill dock också nämna att det är kul att se Amanda "Hipp Hipp Hora" Renberg tillbaka i en framträdande roll, även om hon i slutändan inte får mer att göra än att vara ett "gnälligt" kärleksintresse för Adam. Den enda som egentligen verkligen briljerar är förstås Ola Rapace, men det är ett allt för tungt lass för honom själv att dra hela filmens tyngd själv.

 

Precis som i ovan nämnda kultklassiker har man med Miséria en tydlig idé om vad man vill berätta, om vad man vill säga. Men problemet är att man inte alls vet hur man säger det så att det samtidigt blir en film av det hela. Här saknas så många beståndsdelar att även om budskapet är bra och viktigt så går det inte att ta till sig på ett seriöst sätt.