Time flies, doesn't it? Den repliken återkommer till leda i olika formuleringar, och är samtidigt det mest välskrivna i hela manuset vilket borde säga er en hel del, i detta boomerdrama om, ja, hur tiden går.
Man får ändå ge Robert Zemeckis att konceptet med en fast kamerabild på ett vardagsrum i ett hus i olika epoker och årtionden är intressant, och funkar mestadels, men vad han fyllt det med är allt annat än intresseväckande. Filmen tar på riktigt sin början med dinosaurierna och följer sedan olika familjer som på olika sätt levt och bott på platsen, främst familjen Harter vars historia tar sin början efter andra världskriget och slutar 2024. Här ser vi på postern ovan nämnda Tom Hanks och Robin Wright som återförenas för första gången på vita duken sedan Forest Gump 1994 och spelar sonen i huset respektive hans flickvän. Mestadels är dem båda således tungt AI-föryngrade stora delar av filmen vilket funkar, om man direkt köper att Hanks skrovliga snart 70-åriga röst kommer ut ur en 15-årings mun. Det gör man om jag ska vara ärlig kanske inte med en gång, men det är bara att vänja sig.
Ja, jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Zemeckis har en fin idé, och kanske är jag för ung för att uppskatta den fullt ut, men det går inte att komma ifrån att han tryckt in allt för många sidostories och karaktärer att följa för att man ska ha tid att engagera sig i dem. Manuset är dock så dåligt och ytligt skrivet att det antagligen inte hade hjälpt om man bantat ner historien till att bara handla om familen Harter. Zemeckis ska som sagt ha credd för att han vågar sig på ett hyfsat nytt koncept, men han fyller det med floskeltunga, idéfattiga storylines som vi sett allt för många gånger förut - ja, förmodligen enda sedan dinosauriernas tid.
Betyg: 4/10
0 kommentar(er)
