I torsdags var jag med min favoritkusin Amelie på The Arks avskedskonsert på Sofiero. "Vi vill inte ha någon begravningsstämning utan värsta festen!" så inledde Ola Salo showen och sedan rev det apokalyptiska glamrockbandet av både gamla klassiker som Let Your Body Decide och Clamour for Glamour och nya hitar som Breaking Up With God och den otroligt fina The Apocalypse is over. Inledningsorden till trots kändes ändå Olas mellansnack lite som begravningstal. Det längsta höll han innan den internationella nationalsången för idioter - It Take A Fool To Reamine Sane! Och det finaste höll han, om jag minns rätt, innan One Of Us Is Gonna Die Young då han pratade om apokalypsen som en symbol för att man ska leva i nuet för imorgon kan allt vara slut. Något annat väldigt fint som han sa lät ungefär så här: Många har hört av sig till oss och berättat att våra låtar har gett dom styrka. Styrka att våga vara sig själva och att gå längst de där korridorerna som varit extra svåra att gå genom. Jag skulle väldigt gärna ta åt mig av detta men jag vet mycket väl, att hur mycket jag än skulle vilja att det var så, att det inte är sant. För det är er egen styrka ni hittat. Våra låtar har bara varit en hjälp på traven.
Detta var en helt magisk konsert som fick 1 och en halv timme att kännas som väldigt kort tid. Framåt slutet kände man också ett litet vemod. The Ark ska lägga ner. Om bara några veckor kommer det att ske. En epok som går i graven. Någon återförrening kommer vi enligt bandet själva aldrig att få se men det behövs faktiskt inte för även om bandet lägger ner så kommer minnet av dom och deras låtar att för alltid leva kvar för The Story of The Ark has no end...
And God told me to build an ark
To gather the ones who wander in the dark
He said build it long, build it wide
Make it endless from side to side
And black and withe, old and young
Let there be room for everyone.
- Dikt av Ola Salo
0 kommentar(er)
