Jocke

Pirates of the Caribbean on stranger tides - en inte helt lyckad piratesfilm
The one and only Captain Jack Sparrow (Johnny Deep) slår sig ofrivilligt ihop med sin gamla flamma Angelica (Penélope Cruz) och hennes pappa de sju havens skräck kapten Svartskägg (Ian McShane) för att hitta ungdomens källa. Självklart är det inte ensamma om att vilja hitta den legendariska källan. Barbossa (Geoffrey Rush), som numera jobbar åt den engelska konungen, är också på jakt efter den likaså det spanska kungahuset (som pratar engelska). Det blir en actionfylld kapplöpning fylld av väntade och oväntade faror...

                    

Efter de två senaste filmernas för många biobesökare krångliga story har man inför den fjärde piratesfilmen skrotat sin gamla regissör Gore Verbinski och kör på med en enkel story rakt igenom; hitta ungdomens källa! Storyn kanske är för enkel för den håller inte riktigt filmen igenom. Den finns där och man har plats A och plats C men felet ör bara att man inte riktigt har hittat B:et däremellan. Man förlitar sig för mycket på att Johnny Deeps paradroll Jack Sparrow med sin rappa käft ska hålla uppe B:et och det gör han till viss del men det hade inte skadat med lite mer intressant handling och kanske någon twist i B:et också. Några andra som tillsammans med Jackieboy gör sitt bästa för att rädda filmen är filmseriens nya kärlekspar sedan Orlando Bloom och Kiera Knightley klokt skrivits ur serien i film tre. Våra nya turturduvor är den kristna missionären Philip (Sam Claflin) som Svartskägg kidnappat för att kunna rädda sin själ och sjöjungfrun Syrena (Astrid Berges-Frisbey) som likt H.C. Anderssens Ariel får fötter när hon kliver upp på land. Samspelet mellan dessa karaktärer är det som för mig lyfter stora delar av filmen! Äntligen en riktigt vacker kärleksspänning istället för den lama romans som Knightley och Bloom bjudit på i tre filmer. Sam och Astrid är ett nöje att skåda tillsammans!

                 

Även om man inte riktigt lyckats fullt ut med B så har man istället lagt allt krut på A och C. Öppningsscenen på Londons gator är en hejdundrande öppningsscen i sann piratesanda och slutet bjuder på både väntade och oväntade twistar!

                   
               "Jack Sparrow is in London, hellbent to find the Fountain of Youth."

Till fjärde piratesfilmen har man som sagt valt att plocka med den fruktade kapten Svartskägg som har funnits på riktigt. Svartskägg, eller Edward Teach som han egentligen hette, var en över två meter lång man med långt svart skägg i vilket han flätade in brinnande stickor när han gick till strid. Han byggde snabbt upp ett rykte om sig att vara brutal och skoningslös. Detta i kombination med hans skräckinjagande utseende, som påminde om djävulen, gjorde att besättningen på de skepp han bordade ofta gav upp utan strid. Svartskäggs herrarvälde varade i två år tills löjtnant Maynard från brittiska flottan spårade upp honom och utmande honom till en legendarisk duell. Svartskägg besegrades efter att ha fått ta emot tjugofem sår. Han halshöggs och den huvudlösa kroppen kastades i vattnet där den enligt legenden simmade tre varv runt skeppet innan den sjönk.

                             
                          "If I don't kill a man once in awhile, people forget who I am."

Detta var alltså den sanna berättelsen om Svartskägg vilken skiljer sig kraftigt från den normallånga man med kort skägg som gestaltas av Ian McShane. McShanes pirat heter visserligen Edward Teach och kallas Svartskägg men han har en lite annorlunda hobby på fritiden; han skapar zombies som besättning till sitt eldsprutande skepp som han styr med sitt magiska svärd. Varför kan inte en pirat vara bra på sitt "jobb" utan att man måste lägga in massa övernaturligheter? Den Svartskägg som visas i Pirates, som kanske är en avlägsen släkting till den riktige, har redan blivit dödad enligt historien men lever av någon outgrundlig anledning fortfarande och är nu rädd för att bli dödad av en enbent man istället. Man kan väl säga att jag inte är helt nöjd med sättet man framställer denna legendariska pirat i filmen. Ian McShane känns också helt fel i rollen och lyckas inte med att införliva skräck i varken sina medskådesplare eller biopubliken. 
Någon som däremot gör bra ifrån sig är Deeps nya sidekick Penélope Cruz i sin roll som den kristna och lite blödiga piratdottern Angelica som slits mellan lojaliteten till pappan och kärleken till Jack. Geoffrey Rush, som tillsammans med Johnny Deep och Kevin McNally är de enda återkommande skådespelarna, är som alltid bra i rollen som Barbossa som inte bara letar efter ungdomens källa för kungens räkning utan även har en egen personlig anledning.

                     
          "Captain, I wish to report a mutiny. I can name fingers and point names."

Även fast jag har klagat mycket i min recension så tycker jag ändå att Pirates of the Caribbean on stranger tides är en bra och underhållande piratesfilm. Inte lika bra som de andra men helt klart godkänd. Trots att filmen på många sätt känns som ett avslut på serien så har man redan meddelat att man har manus till en femte film som man hoppas kunna börja spela in så snart som möjligt. Om det blir en film till så hoppas jag att det blir den sista och att den är bättre än den fjärde så att man kan avsluta med piratflaggan i topp för nu fladdrar den mer på halvstång...

                  
                                         Gibbs: "All part of the plan, yes?"
                                         Jack: "No..."
    
Betyg: 3/5.

Ps. Som pirates-fan borde man väl ha lärt sig vid det här laget att det alltid kommer en lite extra scen efter eftertexten? Ändå blev det bara jag och Robin som blev kvar i salongen för att se den. Ds