Sommarlovet rullar på och så gör också kriget mellan den röda och den vita rosen. Plötsligt bryts lugnet av att den gamla procentaren "gubben Gren" blir mördad. Eva-Lotta (Birgitta Hörnblad), medlem av den vita rosen, råkar springa in i mördaren sekunden efter mordet och blir därmed polisens huvudvittne. Eva-Lottas två vänner Mästerdetektiv Blomkvist (Leif Nilsson) och Anders (Sven Almgren) bestämmer sig för att assistera polisen i jakten efter den borttappade revers som kan lösa fallet men vad de inte vet är att även mördaren är på jakt efter reversen...
Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt från 1957 är en film som jag sett ett flertal gånger. Jag brukar vanligtvis inte recensera filmer jag sett flera gånger förut eftersom jag helst vill gå på första intrycket när jag skriver recensioner men på förfrågan från mamma gör jag nu ett försök. Ni som läst min recension av Skräcken i den svarta Lagunen vet sedan innan att jag hyser en stor kärlek till fyrtio-femtiotalsfilm och denna kärlek sträcker sig självklart över till den svenska filmindustrin och därmed också till Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt. Vad är det då med denna era i filmhistorien som tilltalar mig? Jo, det är till att börja med enkelheten med vilken man bygger upp filmen. Allt känns mycket enkelt och vardagligt och det är faktiskt ganska avkopplande att titta på. Här finns inga specialeffekter eller makalösa stunts utan helt vanliga vardagssituationer och lugna miljöer. Det är vidare manuset i dessa filmer som tilltalar mig eftersom det alltid framförs på ett vädligt hurtigt och trevligt sätt. I Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt märker man tydligast av hurtigheten i scenen där Eva-Lottas pappa, spelad av Erik Strandmark, skäller ut Carl-Axel Elfving som spelar journalisten som skriver om mordet i tidningen och tydligt skrivit ut Eva-Lottas adress. Herr Lisander brusar inte upp utan behåller samma hurtiga ton genom hela utskällningen och journalisten svarar på samma lugna hurtiga sätt. Jag gillar också att man i princip i alla fyrtio-femtiotalsfilm ska ha en kvinnlig karaktär som sjunger en liten visa sådär appropå ingenting. I det här fallet är det Eva-Lotta som sjunger en liten sång för sina föräldrar där det svenska språket varvas med rövarspråket som Birgitta Hörnblad är en riktigt hejare på!
Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt är också Olle Hellboms debut som långfilmsregissör och han mottog mycket beröm från både kritiker och manusförfattaren själv - Astrid Lindgren. Detta gjorde han med den rätt för detta är en riktigt bra film! Hellbom bygger upp spänningen på ett effektivt sätt samtidigt som han skildrar "barndomens glada oskyldiga lekar". Jag kan verkligen förstå varför Astrid Lindgren valde att återkomma till Olle Hellbom som regissör i inte mindre än sexton(!) av hennes filmer.
Hur förhåller sig filmen till originalmanuset då? Det gör den riktigt bra och bara några få saker har ändrats av författarinan själv. Den kanske största förändringen från bok till film är dock slutscenen där mördaren istället för att försöka fly i bil lyckas fly i sin båt där Kalle klättrat ombord. I den nya filmatiseringen från 1996 har man dock kvar orginalslutet och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket av dem som jag tycker är bäst. Att det är Lindgren själv som ändrat om slutet gör att det i vilket fall som helst är klart godkänt. Skådespelarna i Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt är alla riktigt bra och bland barnen återser vi bl.a. den välkända barnskådespelaren Sven Almgren som medverkat i ett flertal Astrid Lindgren-filmer och som också återvänder som vuxen i filmatiseringen av Saltkråkan där han spelar nättjuv i ett av tv-serieavsnitten. Huvudrollsinnehavaren Leif Nilsson har även han medverkat i ett flertal filmer medan Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt är Birgitta Hörnblads första och sista film. Filmens kanske största "filmstjärna" är ändå Sigge Fürst som under sin levnadstid medverkade i bortåt hundra filmer. Bästa insatsen i filmen tycker jag personligen att Nils Hallberg, som medverkade i 105 filmer, gör med sin rolltolkning av den nervösa mördaren. Även John Norman gör ett avtryck med sin roll som den äldre herren Fredriksson.
Känns som om den här recenssionen börjar lida mot sitt slut så det är väl dags att sammanfatta. Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt är en av mina favoritfilmer från fyrtio-femtiotalet och en riktigt spännande och välgjord debut från Olle Hellbom.
Betyg: 4/5.
0 kommentar(er)
