På sin hundraårsdag bestämmer sig Allan Karlsson (Robert Gustafsson) för att kliva ut genom sitt fönster på ålderdomshemmet och försvinna. Han ger sig ut på en otrolig resa på vägarna och samtidigt får vi höra berättelsen om hans lika otroliga liv.
Årets annandagsbio för familjen Gustafsson blev Felix Herngrens filmatisering av Jonas Jonassons bästsäljande bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (ofta nedkortad till enbart Hundraåringen). Filmen har en budget på 63 miljoner och har blivit hajpad under hela året tack vare sin populära förlaga. En förlaga jag förvisso inte läst och jag kan därför bara bedöma den som en film. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en rolig film. Den är mest bara rolig. Skämten och de komiska scenerna staplas på varandra. Filmens handling är egentligen ganska märklig och osannolik.
Allan kliver ut ur sitt fönster på ålderdomshemmet i Malmköping och promenerar bort mot buss- och tågstationen där han köper en bussbiljett. På stationen stöter han på en medlem ur 1%-klubben Never Again som ber honom hålla en resväska medan han är på toaletten. När gängmedlemmen gått in på toan kommer Allans buss och han går på med väskan i handen. I väskan finns 50 miljoner i kontanter som tillhör en mäktig man på Bali (Alan Ford). Ganska snart finner sig alltså Allan jagad av MC-gänget och på sin väg möter han en rad olika människor så som Julius (Iwar Wiklander), Benny (David Wiberg) och Gunilla (Mia Skäringer). I hans spår följer även polisen Aronsson (Ralph Carlsson) som fått in en anmälan om den försvunna hundraåringen. Jämsides med den här nutidsberättelsen får vi också höra Allan berätta sin livshistoria där han stöter på många historiska personer så som Franco (Koldo Losada), Stalin (Algirdas Romualdas) och Harry S. Truman (Kerry Shale) och påverkat flera historiska händelser som t.ex. utvecklandet av atombomben. Efter vad jag har förstått så är det bara ett fåtal händelser i Allans liv som tagits med i filmen. Baserat på vad man hört om den litterära förlagan känns det man ser i filmen faktiskt något knapert och som om man utan problem kunde fått med en hel del mer från boken.
"Att vara död kan faktiskt ha sina fördelar ibland."
Vad som ändå räddar hem filmen, och gör den till en mysig familjefilm, är humorn. Robert Gustafsson gestaltar Allan genom alla filmens olika delar, med undantag för de bitar där han är barn, och gör det galant. Det är nog det bästa jag sett med Gustafsson på ett bra tag! Även Iwan Wiklander, David Wiberg och Mia Skäringer gör bra ifrån sig. Ralph Carlsson verkar dock lite trött och ger inget liv alls åt sin karaktär, kanske för att där inte finns något liv att ge. Killarna i MC-gänget, med Jens Hultén i spetsen, spelar övermacho men det passar in i övriga storyn. Som jag sa staplas skämten i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på varandra, och det är ett riktigt bra manus, men det känns ändå aldrig tjatigt eller att det blir för mycket. Dock känner man ibland att personerna bakom filmen saknar engagemang och inte tar någon del av storyn på något som helst allvar vilket gör att den trots allt tappar lite. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en ganska platt film. Den är inte särskilt bra men den är rolig och småmysig. Det gör att den ändå skrapar ihop en 3:a. Ha inte allt för höga förväntningar så uppskattar ni nog den som bäst. Gå inte in i salongen i hopp om att få något djupare reflektioner kring historia och livets vändningar utan gå in för att bli underhållen. För det är det enda Felix Herngren varit ute efter med sina dryga 60 miljoner...
Betyg: 3/5.
0 kommentar(er)
