Jocke

I år, på denna dag, skulle Errol "Eddie Meduza" Norstedt ha fyllt 65 år. Själv har jag lyssnat på Eddie Meduza i runda slängar halva mitt liv. Under dessa år har jag märkt att man som Meduza-fan ofta måste försvara varför man lyssnar på honom. Jag satt för några år sedan i en diskussion med en klasskamrat kring musik och jag sa då att för mig handlar en låt om 60 % text och 40 % musik. Hennes direkta fråga var: hur kan du då lyssna på Eddie Meduza? Jag tänkte att jag skulle ge svar på den frågan här och nu. Givetvis fick min klasskamrat sitt svar där och då och har inte behövt vänta tills denna dag på svar men till alla er andra som nån gång frågat mig eller någon annan kommer här ett svar på frågan:

 

Errol Norstedt var en mycket speciel person. Han hade en svår uppväxt med en styvfar som slog honom och bl.a. lärde honom cykla genom att binda fast honom vid en sadellös cykel, en mamma som söp och bytte partner ständigt och jämt och där flytt flera gånger om året hörde till vanligheterna. "Hade det varit idag hade socialen gripit in för längesen." har hans syster senare kommenterat det hela. Han blev senare alkoholist, vilket han var helt öppen med, och dog den 17 januari 2002 av en hjärtinfarkt. Under sin artistkarriär, större delen under artistnamnet Eddie Meduza, skrev Errol allt som allt runt 900 låtar. Ungefär hälften av dem var s.k. rumsrent material och resten av det mer grövre slaget. De grövre låtarna handlade sammanfattningsvis om snus, mus och brännvin medan de rumsrena verken handlade mestadels om rock'n roll, kärlek och inte allt för sällan hans djupa kristna tro. Själv lyssnar jag på låtar ur båda kategorierna.

   Hur kan jag då göra det när texten är det som är det viktigaste för mig när det kommer till musik? Jo, för att citera knugen själv, "dom där låtarna är så uppenbart ironiska att vilken mongolid femåring som helst ska kunna förstå dem.". Eddie Meduza sjöng samhällskritiska sånger. Hans grova låtar har bl.a. anklagats för att vara kvinnoförnedrande men vilken normal människa som helst förstår när man lyssnar på dem att Errol berättar hur man absolut Inte ska behandla en kvinna. Det var dock på detta sätt som hans mamma många gånger behandlades. En av hans mest kända låtar är Mera Brännvin som han skrev för att reta nykteristerna, som inte förstått sig på hans tidigare låtar, men samtidigt för att visa hur dåligt samhället är på att ta hand om marginaliserade människor - en grupp han själv tillhörde - och det är ett återkommande tema i hans andra låtar. Vid sidan av samhällskritiken finns här självklart en bisarr och ibland grovt morbid humor som man antingen tycker är kul eller inte och jag har full förståelse för om man inte delar den.

 

Vad man däremot inte kan komma ifrån, vad man än tycker om texterna eller han som person, är att Errol Norstedt var kanske en av våra mest kompetenta och mångfacetterade musiker som rörde sig inom, och behärskade, de flesta genres men allra mest inom dansband, rock'n roll, punk och country.Han skrev inte bara musik till sig själv utan på slutet skrev han också många låtar till olika dansband. Hans död var en stor förlust för musiksverige. Frågan är om inte Sverige också smått börjar fatta det? Eddie Meduza är uppmärksammad mer än någonsin sedan tioårsdagen av hans bortgång förra året. Just nu rullar en utställning runt i landet, för tillfället i Växsjö tror jag, om mannen bakom Eddie Meduza. Eddie was here heter den och jag besökte den på premiären i Tidaholm och rekommenderar den starkt till de som tror sig veta "hur den där Meduza var" efter att hört några grova visor och skumat igeom en halv wikipediasida. Om ni inte har möjlighet att besöka den så kan ni ju hyra/köpa dokumentärfilmen Eleganten från vidderna - filmen om Eddie Meduza som bl.a. innehåller en lång intervju med Errol själv, gjord nån gång kring 2000-2001 tror jag, där han reflekterar över sina val i livet. Vill ni inte heller göra detta kan ni, eftersom ni redan sitter vid datorn, klicka in på youtube och lyssna på Evert, Några fina blommor, ingen plockar en maskros, Åskefäralund eller Flicka i huset mittemot för att få en ny bild av "den där vulgära snuskhummern Eddie Meduza." Orkar ni inte det heller kan ni bara klicka på play i klippet här nedan som är en av mina favoritlåtar med Eddie Meduza. Avslutningsvis:

Ungefär lika många gånger som man får frågan om varför man lyssnar på Eddie Meduza så hör man påståendet att "det där är bara en fas, du kommer sluta lyssna på Meduza när du blir äldre." Nej, det kommer jag inte. Vad jag försökt komma fram till i det här inlägget är att Errol "Eddie Meduza" Norstedt var en väldigt mångfacetterad artist så jag kommer kanske inte alltid att lyssna på Alla hans låtar men lyssna på honom kommer jag garanterat alltid att göra!