Ett ärende jag hade där, att näckrosor plocka,
vita liljor, gröna blad, min sköna till behag,
de sista före årets slut, att dem från vintern bärga,
att dem för hennes fötter strö tills slut är drivans dag.
Varje höst när sommarn dör jag plockar dem åt henne
i en tjärn, så djup och klar, så långt från Vitte spring:
där de knoppas först var vår och där senast blomma,
där jag funnit Flodens mö en gång vid tjärnens ring,
vackra unga Hjortrongull, som satt och sjöng i säven.
Ljuv var hennes sång och gav mitt hjärta sting.
Det var tur för er, för jag har inte tänkt att vandra
ner i djup längs skogens svala vatten mer i år.
Året börjar åldras, det var sista gång jag kom till
gamla pilträdsgubbens hus på denna sidan vår.
Återvända vill jag först, när Flodens dotter, glad och öm,
dansar nedför vidstig att löga sig i vårlig ström.
Tom Bombadill
0 kommentar(er)
