Det här är inte historien om Törnrosa utan den sanna historien om den onda fen Maleficent (Angelina Jolie).

"Let me tell you an old story and see if you really know it." så inleder den kvinnliga berättarrösten i Maleficent och vi vet alla vad som är på gång - en twist-to-the-fairytale-film. Jag är ett fan av denna genre. Jag tycker det är intressant när man tar gamla sagor, vänder och vrider på dem och ställer sig frågan What if? I Maleficent är det Törnrosa som twistats till och handlar inte så mycket om prinsessan Aurora utan som titeln hintar den onda fen Maleficent. Maleficent, ur Törnrosa från 1959, är en av Disneys mest ikoniska skurkar genom tiderna men vad är det som gjort henne så ond? Och tänk om hon inte var så ond i slutändan som sagan tidigare förtäljt? Dessa frågor ställde man sig inför arbetet med Maleficent och resultatet blev riktigt bra!
Den första halvtimmen ägnas åt en helt ny backgroundstory där vi möter en ung Maleficent, spelad av den otroligt bra nykomlingen Isobelle Molloy, som lever lycklig i det magiska riket the Moors där ingen kung behövs då alla ser efter varandra och lever i harmoni. The Moors gränsar till människornas konungarike från vilken det en dag kommer en fattig, föräldrarlös pojke vid namn Stefan (Michael Higgings). Stefan och Maleficent blir vänner och vänskapen utvecklas till kärlek som senare utvecklas till svek. Kungen i människoriket räds nämligen av okunskap Maleficent och hennes gelikar och på sin dödsbädd lovar han sin tron åt den som dräper Maleficent. Åtrån till makt och rikedom driver Stefan (Sharlto Copley) inte till att döda sin käraste men ändock att hugga av hennes vingar. På så sätt vann han ett kungarike men förlorade för alltid en vän. Några år senare föds Stefans dotter prinsessan Aurora.
Nu följer då den klassiska delen av sagan med de tre goda feerna som bringar lyckönskningar över den nyfödda och Maleficent som förbannar henne att hon på sin 16-årsdag skall sticka sig på en spinnrock och falla i en evig sömn som bara kan brytas av en äkta kärlekskyss - något som i Maleficents värld inte existerar. Men om vi nu kommit in på den igenkännerliga delen av Törnrosa-sagan är det inte slut på twistarna. Maleficent ändrar om en hel del men håller sig i stora drag till originalet vilket gör att du hela tiden tror dig veta vad som kommer hända men blir överbevisad vilket i sin tur gör att berättelsen fortsätter att vara intressant filmen ut.

I titelrollen som Maleficent ser vi Angelina Jolie. Ska jag vara ärlig tycker jag att hon är en av våra mest överskattade skådespelare men hon gör här riktigt bra ifrån sig som den onda fen där hon blandar sensualitet med smärta och en gnutta humor. Som kung Stefan ser vi Sharlto Copley som lyckas lika bra med att gestalta en man tyngd av ånger och rädsla som bara blir galnare och galnare tills all hans vakna tid går åt till paranoida tankar. Som den unga och oskuldsfulla prinsessan Aurora har vi den talangfulla Elle Fanning, känd från bland annat J.J. Abrams Spielberghyllning Super 8, som även hon gör bra ifrån sig. I övriga roller kan nämnas Lesley Manville, Imelda Staunton och Juno Temple som de tre goda men ack så klumpiga feerna, Sam Riley som shapeshiftern Diaval och som prinsen den fyrfaldigt aktuella nykomlingen Brenton Thwaites som även kan ses i sommar i Oculus, The Signal och The Giver.
Rent visuellt uppskattar jag också Maleficent starkt. Till the Moors har man hittat en design som liknar Underlandet och Oz men som ändå står på egna ben. Man har hittat en realism inom sagovärlden. Man tror på att alla varelser man ser hör hemma i filmens universum. Igen av dem ser malplacerad ut. Kostymerna däremot balanserar stundtals på gränsen till att vara teatrala mer än "naturliga" men Maleficents dräkt är i alla fall perfekt och ger både ett skrämmande men ändå förförande uttryck. Överhuvudtaget tycker jag Robert Stromberg (och alla andra inblandade) har gjort ett riktigt snyggt jobb med att omarbeta Törnrosa till Maleficent och gett den en intressant touch. What if the greatest villain of all time was also a hero?
Betyg: 4/5.