I 80-talets USA får den matcho rodeostjärnan Ron (Matthew McConaughey) beskedet att han har HIV och till följd av sitt hårda leverne enbart 30 dagar kvar att leva. Ron vägrar acceptera beskedet och ger sig ut för att hitta alternativ medicin. Sökandet leder honom till Mexiko där han hittar effektiv bromsmedicin och tillsammans med transvestiten Rayon (Jared Leto), som han träffat på sjukhuset, öppnar han Dallas Buyers Club där HIV-positiva mot en medlemsavgift kan få ta del av medicinen. Problemet är bara att medicinen inte är godkänd i USA och snart har Ron och Rayon FDA efter sig som med alla medel försöker stänga ner deras verksamhet.
Som så många gånger förr det här bioåret var Dallas Buyers Club inte en planerad film utan ett förslag från min vän Jimi och likt de andra gångerna var det rätt beslut att följa med! Dallas Buyers Club, som de flesta andra filmer nu förtiden inspirerade av en sann historia, mottog tre Oscars vid galan den 3 mars. Dessa var för bästa manliga huvudroll respektive biroll och för bästa smink. Den var även nominerad i kategorierna bästa film, bästa originalmanus och bästa klippning. Likt Jonas Gardells kritikerhyllade Torka aldrig tårar utan handskar kretsar Dallas Buyers Club kring AIDS-utbrottet men skildrat ur en annan vinkel.
För det första utspelar sig handlingen i USA och vår huvudperson är inte homosexuell utan heterosexuell. Ron lever ett ganska hårt liv som inkluderar en hel del alkohol, droger och sex med prostituerade. Det är under en natt med en narkoman som han smittats med HIV. När han fått beskedet ska det komma att kullkasta hela hans liv. Likt han själv är arbetskamraterna och pubkompisarna homofober och de tar därför avstånd från honom då det dessutom tror att viruset sprids via beröring. De sprejar ner hans hem med slagord som "fag blood". Ron bestämmer sig för att flytta. Börja om på nytt. Hans syn på homosexuella ska också komma att ändras. Han inser att de nu sitter i samma båt och när han upptäcker en effektiv bromsmedicin i Mexiko ser han ett sätt att hjälpa till - och att tjäna pengar förstås. Tillsammans med en transvestit vid namn Rayon startar han Dallas Buyers Club - en förening där HIV- och AIDS-smittade mot en månadsavgift får all medicin de behöver. Medicinen som Ron och Rayon smugglar över gränsen är inte godkända av FDA (US Food and Drug Administration). De ser hellre att patienterna återgår till att använda den av dem godkända AZT. Detta trots att studier visar att dödligheten ökar bland de personer som brukar medicinen. Ron inser att branschen inte handlar om de sjukas bästa utan om plånböckernas bästa hos läkemedelsföretagen och ser det som sin uppgift att föra detta i ljuset. Dallas Buyers Club behandlar alltså AIDS-hysterin ur ett omvändande perspektiv. Ron går från att vara matcho, fördomsfull homofob till att bo ihop och driva företag ihop med en transvestit vars huvudsakliga kunder är homosexuella. Detta ger oss som åskådare ett mer utifrånperspektiv än ett inifrånperspektiv som det är i Torka aldrig tårar utan handskar.
"Screw the FDA. I'm gonna be DOA."
Det har gått enbart i runda slängar 30 år sedan AIDS-epidemin drabbade världen och ändå är det en relativt bortglömd och undansopad del av vår historia. Serier som Torka aldrig tårar utan handskar och filmer som den för recensionen aktuella Dallas Buyers Club har börjat lyfta på locket - påbörjat utbildningen där skolorna halkat efter. De berättar historier om människoliv - människoliv som när de avslutats lades i svarta sopsäckar. Dallas Buyers Club har dock inte enbart erhållit hyllningar. Det har riktats skarp kritik mot att den icke transvestite skådespelaren Jared Leto gestaltar Rayon och sedermera mottog en Oscar för sin prestation. Man menade att det fanns flertalet transvestitskådespelare som kunde fått rollen. Den kritiken kan jag förstå och frågan blir viktig i den kontext som den skapar i förhållande till filmens tema - hur långt har vi egentligen kommit i vårt accepetrande av HBTQ-personer? Med det sagt måste jag säg att Leto var värd sin statyett.
Karaktären Rayon är, både bildligt och bokstavligt, undernärd och begränsad till ordet transvestit. I övrigt är den ganska platt. Svaret på frågan om detta är avsiktligt finner vi i repliken som går något i stil med "If you cared about me I would have told you." Rayon porträtterar vad vi ser när vi ser en transvestit - en transvestit. Man får känslan av att det finns mer i karaktären än vad vi får se och att detta är avsiktligt. Det är ett sätt att visa på hur ytligt vi ser på människor som är annorlunda. Är vi intresserade av berättelsen bakom Rayon? Hur han blev den han blev? I huvudrollen som Ron Woodroof ser vi Matthew McConaughey som även han belönades med en Oscarsstatyett för sin insats. MacConaughey är ett levande exempel på att det ofta är rollen som gör skådespelaren. De senaste åren har han fastnat i diverse romcoms men nu får han chans att blomma ut och levererar en rollprestation väl värd sitt pris. Han gestaltar en man vars liv omkullkastas och värderingar förändras. Givetvis ser han ett vinstintresse i att kränga bromsmedicin till HIV-positiva och trots repliken om att "this ain't cherity." så bryr han sig om människorna som betalar till Dallas Buyers Club. Han tar upp kampen mot FDA som vill att alla patienter ska återgå till AZT, inte bara för att kunna fortsätta tjäna pengar, utan också för att rädda liv.
Dallas Buyers Club är ett tidsdokument över Texas, USA när AIDS kom till stan. Den skildrar fördomarna och sjukdomen men också personerna bakom dem. Jag tror att vi kommer få se fler filmer av det här slaget framöver. Locket har lyfts av och läggs inte på igen.
Betyg: 4/5.
0 kommentar(er)
