Schack. Varje drag är som ett val i livet. I sin fängelsecell sitter Leon (Rikard Björk) och plågas av minnen från ungdomsåren i Falkenberg. Av alla val som lett till där han är idag.
I lördags var det premiär för filmen Svart Kung i Falkhallen i Falkenberg. Svart Kung gick till en början under arbetarnamnet Den Onda Ringen och är ett projekt av iFokus som intervjuat falkenbergsungdomar om deras vardag, med fokus på droger och kriminalitet, och sedan satt ihop filmen med inspiration från dem. Innan jag börjar själva recensionen vill jag bara uttrycka min lättnad över att man inte behöll arbetarnamnet Den Onda Ringen eftersom namnet och den aktuella fonten bevisligen gjorde att det lät som en LOTR-rippoff. Detta testade jag genom att skicka en bild på titeln till min vän Mattias, som inte hade någon vetskap om projektets existens, med frågan "Säg mig spontant vad du tror att det här är för typ av film?" och han svarade inom 3 sekunder "lotr ripp-off". Bara en liten parantes. En desto större parantes är att min lillasyster Robin (robinofcourse.blogg.se) har varit med och jobbat på filmen som klappa samt C-foto och vikarierande B-foto. Själv har jag medverkat som statist vid ett fåtal scener. Då börjar vi recensionen på riktigt.
Svart Kung är som sagt en film som är framtagen för att användas i undervisningssyfte i skolor för att visa på riskerna med ett destruktivt, kriminellt leverne innefattande alkohol och droger. Detta bidrar tyvärr till många av filmens brister. Dialogen är på många ställen övertydligt övertydlig i sin strävan efter att framföra filmens budskap och en i övrigt lysande Hans "ICA-Stig" Mosesson blir floskkung med sitt schackbräde som verktyg. Det är som om man är rädd för att låta storyn tala för sig själv. Storyn om den unga, harmlösa Leon som har allt - omtänksamma föräldrar (Annika Andersson & Jojje Jönsson), söt flickvän (Rebecca Svensson) och en vän och mentor i Johannes (Hans Mosesson) - allt utom styrkan att stå emot grupptrycket. Detta leder till att han fastnar i klorna på gangstern Josef (Tomas Anshelm) och snart är han indragen i en värld av falskt brödraskap och kriminalitet. En värld där du klarar dig bra så länge du spelar med men minsta felaktiga drag placerar både dig själv och dina kära i dödlig fara. Det är ingen originell story men ändock stark och bra berättad trots det något tråkiga filmspråket och de många etablerings- och vybilderna över Falkenberg som blir lite för många.
Skådespelarinsatserna i Svart Kung utförs av mestadels nybörjande Falkenbergsungdomar och det är med blandad kvalité. Huvudrollsinnehavarna Alexander Strömberg och Rebecca Svensson är dem som gör bäst ifrån sig även fast jag inte blir övertygad om att deras vuxna motsvarigheter, Rikard Björk och Emelie Arborén, är samma personer fast äldre. Emelie Arborén och Rebecca Svensson är förvisso lika utseendemässigt men det brister i att Rebeccas tydliga Falkenbergsdialekt i vuxen ålder byts ut mot Emelies undantryckta norrländska. Bland de yngre amatörerna kan även Kira Uhlin nämnas men den som gör allra bäst ifrån sig är Tomas Anshelm i rollen som Josef. Jag trodde faktiskt att han var professionell skådespelare fast med 10 års äkta erfarenhet som gangsterkung på gatan är det antagligen inte svårt att övertyga i den rollen. I rollerna som föräldrar till Leon och Linn har man tagit lokalt förankrade revy- och farsskådespelare. Annika Andersson och Jojje Jönsson samspelar perfekt och övertygar som det mysiga föräldrarparet medan Bengt Ivarsson misslyckas fatalt och drar inte till sig annat än skratt från publiken som den "stränga" fadern.
Med sin budget på 2 miljoner kronor är Svart Kung ändå en film med kvalité som berättar en berättelse från verkligheten och om den trots sina pekpinnetendenser kan få enbart en person att lämna en kriminell livsstil och/eller drogmissbruk har den betalt av sig.
Betyg: 3/5.
1 kommentar(er)
