Ukraina: Maria Yaremchuk – Tick-Tock
Den välkorograferade scenshowen med mannen
i hamsterhjulet gör sig bättre i tv medans låten
fyller ut och gör sig bättre i arenan.
Vitryssland: Teo – Cheesecake
Som ni säkert vet har presidenten i Vitryssland
rätt att gå in och byta ut det av folket framröstade
bidraget om han så vill. I år har han inte gjort det
och när man ser och hör Teo med Cheesecake
undrar man inte om diktatur är bra i vissa lägen?
Azerbajdzjan: Dilara Kazimova–Start A Fire
Dilara och hennes trampetskonstnär blir om
än ett ännu större sömnpiller i arenan än vad
de redan är i rutan.
Island: Pollapönk – No Prejudice
Så kommer då äntligen Pollapönk och
får igång publiken med en svängig låt
om något vi alla kan skriva under på!
Norge: Carl Espen – Silent Storm
Direkt efter svängiga Pollapönk bryter Carl
åter av och tar ner tempot med sin tysta
storm som sprider sig snabbare i arenan
än i tv:n.
Rumänien: Paula Seling & OVI –Miracle
Songbattlet mellan Paula och OVI ter sig bättre
i arenan men är fortfarande inte bra. Inte i det
övriga sällskapet iaf.
Armenien: Aram MP3 – Not Alone
I arenan dränker musiken MP3 ännu mer
men ljusspelet kommer möjligtvis mer till
sin rätt där än genom tv-rutan.
Montenegro: Sergej Cetkovic – Moj Svijet
Sergej bjuder återigen på en storslagen men
ändå avskalad ballad som är väldigt stämningsfull.
Polen: Donatan & Cleo – My Slowianie – We Are Slavic
De ryska tanterna för 60-70 år sedan? I arenan kan man
koncentrera sig mer på låten då man inte på samma sätt
har kvinnobröst uppkörda i facet varanan sekund och den
är faktiskt bra.
Grekland: Freaky Fortune feat. RiskyKidd – Rise Up
Efter två relativt ljumma bidrag får Grekland åter
fart på publiken igen. Festmusik på hög nivå!
Österrike: Conchita Wurst – Rise Like A Phoenix
ÅRETS BALLAD!
ÅRETS LÅT!
ÅRETS FRAMTRÄDANDE!
ÅRETS ARTIST!
ÅRETS VINNARE!
Big Five: Tyskland: Elaiza – Is It Right
Jag säger som Edward af Sillén om San Marino:
den blir nog jättebra när den är klar.
Sverige: Sanna Nielsen – Undo
Jag ändrar mig nästan varje gång jag hör
Undo men efter att ha sett den i arenan live
kan jag säga att hon förtjänade att ligga
i toppstriden!
Big Five: Frankrike: Twin Twin – Moustache
Alla hippsters får sitt lystmäte i ritade mustascher
när Frankrike återigen visar att det inte bara är
pengarna som gör dem till en av Big Five.
Ryssland: Tomalchevy Sisters–Shine
"Alright people, we are not here for politics but
for love and music." fick publikvärden säga när
publiken i arenan buade under genrepet. Låten
är faktiskt riktigt bra och fyller ut arenan. Synd
bara att budskapet blir falskt när det kommer från
landet som lagför mot kärlek.
Big Five: Italien: Emma Marrone – La Mia Città
Fartfylld rock som tyvärr inte lämnar nåt större intryck efteråt.
Slovenien: Tinkara Kovač –Round And Round
Mäktig flöjtballad men den försvinner lätt i mängden
bland de andra balladerna.
Finland: Softengine – Something Better
Det i rutan bländande ljusspelet är mer effektfullt
i arenan men låten lika platt och tråkig.
Big Five: Spanien: Ruth Lorenzo – Dancing In The Rain
Att ha regneffekt på en låt som heter Dancing In The Rain
riskerar att bli övertydligt men blir ist bara effektfullt.
Starkaste balladen efter Rise Like A Phoenix!
Schweiz: Sebalter – Hunter Of Stars
Med sin visslande medelhavsballad livar den upp
och man dras med när man sitter i arenan. Det var
tur att han jagar efter stjärnor och inte 12-poängare.
Ungern: András Kállay-Saunders – Running
Om Sebalter livade upp lyckas András lika snabbt dra ner den
till en tryckt stämmning och det är förstås bara positivt med
tanke på låtens starka, allvarliga budskap.
Malta: Firelight – Coming Home
Tänd lägereldarna, ta fram gitarren, näst på
tur står antagligen Kumbaya.
Danmark: Basim – Cliché Love Song
På våran läktare satt i princip bara danskar och publiken
bestod till största delen av värdlandsbefolkning så i arenan
rycktes man med i klappandet och sången men egentligen
är detta ren piss. Låten heter förvisso Cliché Love Song men
den känns mer som just en klyscha än en parodi på en klyscha.
Nederländerna: The Common Linnets– Calm After The Storm
Nederländernas scenshow är effektfullt genom tv-rutan
men ytterst exkluderande av publiken i arenan. Hur den
kom i toppstriden är mig ett under.
San Marino: Valentina Monetta – Maybe
Om jag tycker Ralph Siegel har tappat greppet? Maybe...
Storbritannien: Molly – Children Of The Universe
Funkar perfekt som avslutningslåt i arenan! Fram med
tändarna som idag betyder ljusfunktionen på mobilerna.
Då har vi hört absolut alla låtar i årets Eurovision Song Contest och vi har korat en vinnare. Men innan vi går in mer på det låt oss prata om finalen och Danmark som värdland. Danskarna kan inte bara spela flöjt och dricka öl - de kan arrangera Eurovision åxå! Arenan för ändamålet var ett ombyggt båtvarv som därför kunnat anpassats exakt efter hur man vill ha det. Att vi var i Danmark gjorde sig smått påmint med antalet barer vid arenaområdet och det faktum att man kunde köpa, och bruka, öl och cigaretter inne i arenan men annars var det städat och stilrent fast med lite ruffig hamnsmiljö stilfullt inkorporerat. Showen vi bjöds på under finalen var fantastisk! Vi fick de sista utdragen ur Book of Records som gick till de ryska tanterna 2012 för highest age, Alexander Ryback 2009 för highest number of Points (387 poäng) , Highest hat till Moldavien 2011, Kroatiens Maja Blagdan sjöng the highest note 1996 och Spaniens bidrag 1979 innehöll hela 152 stycken La's och tilldelades rekordet för just Most La's.
Programledarna hade belönats med ett riktigt välskrivet manus för kvällen och bjöd oss även på ett sångnummer i form av förinspelad video där de förklarade varför just 12 är ett så centralt nummer. Vi fick även under kvällen följa med Pilou, som förövrigt snöat in på Kina, till det nyöppnade Museum of Eurovision History där bl.a. man förvarar ABBA:s scenkläder från 1974, Johnny Logan själv sitter staty och Lordi håller barnsföreställningar. Mellanakten bestod som brukligt av ett oförståeligt nummer som i år var fyra killar som stående längst upp på stegar sjöng en hyllning till musiken och sedan kom Emmelie De Forest in och framförde sitt vinnarbidrag Only Teardroops samt officiella Eurovisionlåten 2014 Rainmaker. Sistnämnda tillsammans med de 26 finalisterna och publiken som kör. Det var en riktigt bra show och jag kan också berätta att innan genrepet hade vi en DJ som inledde med att spela "The Swedish national Anthem" - Waterloo och sedan även bl.a. Diggeloo Diggeley och Take Me To Your Heaven samt Dschinghis Khan. Sistnämnda har jag även själv laddat upp med under hela veckan! Publikvärden var även han mycket bra, även fast det drev mycket med svenskarna och han ofta pratade danska med danskarna för att sedan skratta som om de sagt något roligt (vilket det också förmodligen gjorde).
Sammanfattningsvis kan jag säga det att Danmark var ett perfekt värdland som kombinerade servicemind och professionalitet med en liten mer hafsig dansk touch och det hela var väldigt välorganiserat. Låtarna i årets Eurovision Song Contest har även de hållit mycket hög nivå och röstningen, där Sanna helatiden låg i toppstriden, var oförutsägbar och spännande. Eller ja, ända fram tills det stod klart att ingen poängmässigt kunde gå om Österrikes ledning då avbröt man, likt förra året med Emmelie De Forest, och presenterade Conchita Wurst som vinnare. De resterande ländernas röster som kvarstod blev därför ingen som bryr sig om. Mycket märkligt sätt att göra på. Visst, många hemma i tv-soffan kan kanske också göra denna uträkning men på det här sättet blir det definitivt och man märker på de som lämnar rösterna för länderna som kommer efter avslöjandet att de känner sig mest meningslösa. Bortsätt från detta har det alltså varit ett toppenår för Eurovision Song Contest och nästa år bär det av till Österrike - förhoppningsvis även för mig! #JoinUs du med!
Slutresultatet av Eurovision Song Contest 2014 i Köpenhamn!
0 kommentar(er)
