Annie (Quvenzhané Wallis) är ett av fem fosterbarn som bor hos den nedgånga och otrevliga före detta sångerskan Miss Hannigan (Cameron Diaz). När hon en dag är ute på stan och springer räddas hon från att bli påkörd av en bil av en man som visar sig vara företagspampen och borgmästarkandidaten Stacks (Jamie Foxx). Händelsen fångas på mobilfilm och för att rida på den nyvunna populariteten bestämmer sig Stacks stab att han borde låta Annie flytta in hos honom. Vad som till en början bara är en PR-kupp växer till något mycket mer allt eftersom Stacks lär känna Annie.
Annie har uppdaterats till 2010-talet. Och då syftar jag inte främst på att den klassiska vita rödtotten bytts ut mot en afroamerikan med stort burrigt hår, vilket var något jag inte ägnat en tanke åt om filmen inte poängterat det i sin inledsscen, utan andra detaljer i storyn. Annie är inte ett barnhemsbarn utan ett fosterbarn hos Miss Hannigan, som här fått en backgroundstory som alkoholiserad före detta sångerska och inte är endimensionellt ond, och miljonären Warbucks är numera mobilföretagsjätten likadera borgmästarkandidaten Stacks. Det görs också många kommentarer på vårt moderna samhälle med internets framfart där allt sprids rekordsnabbt och även pikar mot filmindustrin själva med bland annat blinkningar åt Young Adult-genren. Det ska erkännas att jag bara sett musikalen Annie en gång och det för mycket länge sedan men efter vad jag kommer ihåg och läst mig till på nätet är det I det stora hela ändå samma story. Historien om Annie som lämnas bort av sina föräldrar som väldigt liten och hela tiden håller hoppet vid liv att de en dag ska komma tillbaka och hämta henne är tidlös och innehåller många bitar som tål att berättas igen. Den tar upp de ständigt närvarande ekonomiska och sociala klyftorna i samhället och att man har mycket pengar inte alltid betyder att man har det bra men också det än så viktiga budskapet - som spridits via musikalens mest populära sång - att The sun will come out tomorrow So you gotta hang on'til tomorrow. Tomorrow, You're always a day away!
Annie är ju som sagt en musikal och Annie är mycket riktigt en musikalfilm. Den innehåller förstås de populära originallåtarna, som den redan nämnda Tomorrow och It's the Hard-Knock Life, men också nyskriva låter så som The City's Yours och Opportunity som båda är bra men tydligt skriva i The American Dream-anda. Musikalakterna flyter allt som oftast in smidigt i den övriga filmestestiken och alla skådespelarna sjunger själva sina nummer om än med blandade resultat. Mellan sångerna har filmen ett bra och rappt manus som blandar humor och allvar på exakt rätt sätt för att fram den rätta familjemyskänslan som man siktar på med filmen.
"See, you gotta play the cards that you've been dealt. No matter how bad the cards are."
Quvenzhane Wallis. Underbarnet som tog oss alla med storm när hon som 5-åring bar huvudrollen - och hela filmen - i Beasts of the Southern Wild. En insats hon sedan vid 9 års ålder som den yngsra någonsin nominerades till en Oscar för. Nu slå hon oss med häpnad med ännu en talang - sångrösten. Quvenzhane Wallis är troligtvis vår bästa skådespelare just nu. Hon har lika mycket talang som hon har charm och är söt. Hon har allt! Behöver ni ens undra om jag tycker att hennes insats som den lika rappkäftade som godhjärtade Annie var något annat än fullkomligt strålande? Vid sin sida har hon Jamie Foxx som även han gör en lysande gestaltning av affärsmannen Stacks som har allt materiellt sätt men ändå är fattig på det som betyder mest - vänner och familj att bry sig om. Stacks passas ständigt upp av sin assistent Grace, en riktigt bra Rose Byrne, som även hon trots ett polerat yttre saknar de viktigaste puzzelbitarna i sitt liv. I rollen som den elaka Miss Hannigan ser vi Cameron Diaz. Jag tycker normalt sätt om Diaz men här gör hon tyvärr ett bitvis väldigt stolpigt framträdande och övertygar inte fullt ut. Andra delar ur casten värd att nämna är Adewale Akinnuoye-Agbaje som Stacks laid back men streetsmarta chaufför Nash och Bobby Cannavale som Stacks kampanjledare som inte har någon som helst moralisk kompass när det kommer till att vinna valet åt sin kandidat. Något som självklart kommer bidra till filmens klimax.
Annie är, även för den del av publiken som inte hört eller sett musikalen tidigare, hyfsat förutsägbar. Du kan när du sett A räkna ut vad C kommer vara och det är därför viktigt att B ändå är underhållande. Så är fallet med Annie som därmed är en perfekt familjefilmmusikal som roar för stunden och som du gärna ser om för att bli road ännu en gång. Och en ännu en gång. Och ännu en gång...
Betyg: 3/5.
0 kommentar(er)
