Lova (Laura Jonstoij Berg) och hennes mamma (Ingela Olsson) är häxor och har precis flyttat in i ett hus i den läskiga skogen vid kullarna där Bamse (Peter Harber) och hans vänner bor. I samma veva hittar Krösus Sorks fixarsorkar guld i bävrarnas damm. Krösus (Jonas Karlsson) drar nytta av de båda häxornas ovetskap om trakten och lurar i dem att Bamse är världens elakaste björn och att han avskyr häxor. Häxorna går därför med på att trolla bort Bamse, och alla andra vuxna i Småköping och på kullarna, och då är det fritt fram för Krösus att tömma dammen och ta guldet, eller? Krösus har inte tänkt på att barnen är kvar och att många små tillsammans är starka…
För två år sedan, 2014, kom den första Bamsefilmen på 23 år och faktiskt den allra första Bamselångfilmen och som dessutom var den första Bamsefilmen att gå upp på bio. Filmen hette Bamse och Tjuvstaden och blev hyllad av så väl kritiker som biopubliken. Bamse och Tjuvstaden tog avstamp i Bamseuniversumets nuvarande form och filmens handling kretsade kring kullarnas senaste tillskott på skurksidan – den obotliga skojaren av bondskurkska mått – Reinard Räv som gestaltades verbalt av den nu framlidna Magnus Härenstam. Ja, det tidigare Bamsefilmskonceptet med en berättare som gör alla rösterna har frångåtts och vi hörde Peter ”Martin Beck” Haber som titelrollen själv och hans båda bästa vänner Lille Skutt och Skalman ljudsattes av Morgan Alling respektive Steve Krats. Bland de mer framträdande rollerna hörde vi bland andra Tea Stjärne som Nalle-Maja, Leif André som Knocke och Smocke och den tunga berättarmanteln från nu 91-åriga Olof Thunberg axlades av Tomas ”Tintin” Bolme. Men nu var det inte Bamse och Tjuvstaden som vi skulle prata om utan det här årets familjefilm på bio i jultider – Bamse och Häxans Dotter.
Till skillnad från sin föregångare har Bamse och Häxans Dotter hämtat sin grund från mer klassiska Bamseteman. Som ni kunde läsa i handlingsbeskrivningen ovan figurerar det häxor och magi och filmens skurk är den ikoniska girigburken Krösus Sork, med kanonbra röst av Jonas Karlsson, och hans hantlangare fixarsorkarna. Handlingen öppnar även upp för att ta upp klassiska Bamsebudskap som att många små är starka men även mobbing och hur att ständigt bli utsatt fördomar kan bryta ner en person.
Lovas mamma, häxan Hatiora, är egentligen en snäll häxa men hennes förmåga att bemästra magi har inte setts på med blida ögon vart hon än kommit och efter att i flera år ständigt blivit bortdriven av andra har hon blivit bitter och sur och förbjudit sin adoptivdotter Lova att träffa andra personer. Lova däremot vill inget hellre än att ha jämnåriga vänner men när man aldrig varit bland andra är det svårt att förstå sig på de sociala reglerna och trots att hon bara vill väl så går Lovas försök att gå i skolan inte så bra. Hon stöts bort av de andra barnen och detta gör henne till ett lätt ”byte” för Krösus Sork som manipulerar henne och hennes mamma att alla i Småköping och på kullarna avskyr häxor och vill köra bort dem. Krösus lyckas övertala Hatiora och Lova att trolla bort Bamse och alla andra vuxna i trakten men när Lova till sist inser sitt misstag ser det ut att vara för sent. Men ännu ett Bamsebudskap är det om att det aldrig är för sent att göra gott och försöka ställa saker till rätta.
Bamse och Häxans Dotter har tekniskt sett alla komponenter för en Bamsefilm i klass med sin föregångare Bamse och Tjuvstaden men det är något som kärvar som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad. Det skulle behövas något ytterligare för att helhetsintrycket skulle blivit jämnare. Kan det vara det faktum att Krösusaktiga SF Studios tagit över produktionen? Det är på inget sätt en dålig film men den saknar ändå det där lilla extra – den lilla speciella gnistan - för att det ska vara en riktig home run. Vi får hoppas man hittar tillbaka till gnistan i nästa års Bamse och jakten på Dunderklockan som ser ut att ta sig an ännu ett klassiskt Bamsetema - äventyr.
Betyg: 3/5.
0 kommentar(er)
