Jocke

Vad som utlovat av Pettson till Findus ska komma att bli ”den bästa jul man kan tänka sig” omkullkastas när Pettson dagen innan julafton ramlar och skadar foten. Ingen julgran, ingen julmat och kanske inte ens några julklappar – hur ska det här gå?

 

 

 

 

 

Pettson och Findus är en älskad bokserie av Sven Nordqvist om gubben Pettson som bor ensam på en gård med sina hönor och en katt som heter Findus som han brukar prata med vilket av grannarna – främst jägaren Gustavsson – gett honom epitetet tokig. Mellan 1984 och 2015 utkom Nordqvist med 12 böcker om Pettson och Findus som utöver sina finurliga berättelser domineras av lika detaljrika som fantasifulla illustrationer. Det har genom åren även gjort otaliga teatrar, musikaler, tv-serier, filmer, ljudböcker samt en julkalender baserade på böckerna och/eller karaktärerna och nu är det alltså dags för ännu en tolkning av boken Pettson får Julbesök från 1988.

 

Pettson & Findus – Juligheter – eller Pettersson und Findus 2 - Das schönste Weihnachten überhaupt som den heter i original – är en tyskproducerad live-action-film om den numera klassiska berättelsen om hur Pettson stukar foten och han och Findus måste hitta ett sätt att fira jul utan riktig julgran, ingen julmat och inga julklappar. Den här nya tyska versionen (som är nummer två i ordningen efter Pettersson und Findus - Kleiner Quälgeist, große Freundschaft från 2014) tar sig dock en hel del friheter med den litterära förlagan och slänger även in en hel del både nyskrivna Pettson-sånger men också kommersiella klassiker som Vår vackra vita vintervärld. Man lägger mycket fokus på Pettsons paradoxala förhållningssätt att man alltid ska hjälpa andra men man ska inte vara andra till lags vilket ställs på sin spets när Pettson får flera chanser att be sina grannar Gustavsson och Bea om hjälp men istället ”gömmer undan” och inte låtsas om sin skadade fot. Detta irriterar Findus som snart inte ser någon annan utväg än att ta saken i egna händer för att rädda vad som ser ut att bli den sämsta julen någonsin.

 

 

 

 

 

Pettson & Findus – Juligheter är som sagt en live-action-version – med en dock tyvärr något halvhjärtat datoranimerad Findus – men försöker så mycket som möjligt att scenografiskt efterlikna böckernas illustrationer samtidigt som det svenska och tyska krockar lite med varandra i vad som verkar vara en velighet över var man vill ge sken av att berättelsen utspelar sig. Slutscenens oktoberfestinspirerade urspårade dansnummer förstör också ganska mycket av den lugna julkänslan som avspeglas i Nordqvists litterära förlaga.

   Filmen är 83 minuter lång och baserat på den barnaskara som dominerade biosalongen där jag satt så var det i längsta laget. Jag själv fann också mig själv snegla på klockan några gånger och kunde under filmens gång identifiera flera onödiga delar som lätt kunnat klippas bort för att effektivt korta ner filmen till en lite mer behaglig längd på låt sig i alla fall 60 minuter (även om många av barnen av tristess redan efter 30 min viskade till sina föräldrar ”Är det slut snart?”).

 

Så, då har jag klagat lite och det är kanske dags att ändå framhålla att jag faktiskt under större tiden av filmen tyckte bra om den. Den var rolig och allvarlig i en bra blandning och ingen kan ju vara negativ när den får se mucklor. De svenska rösterna bestod av Claes Månsson som Pettson, Ima Nilsson som Findus, Allan Svensson som grannen Gustavsson och Ewa Roos som grannfrun Bea som alla gjorde bra ifrån sig.

   Tyskarna har lite att jobba på men överlag lyckades de göra en fin julberättelse om Pettson och Findus och jag hoppas att den lilla 3-4-åriga flickan framför mig i kön - vars mamma berättade att det var dotterns första biobesök – fått mersmak och vill återvända till biografen. Film är ju ändå som ni vet bäst på bio!