Jocke

När krigsveteranen Tom (Michael Fassbender) kommer till en liten hamnstad i västra Australien 1918 för att börja jobba som fyrvaktare på den ensliga ön Janus Rock träffar han den unga kvinnan Isabel (Alicia Vikander) och de båda gifter sig och startar ett liv på Janus Rock tillsammans. Tom och Isabels liv ska dock inte bara komma att bli en dans på rosor. Efter två försök att få barn och båda slutat i sent missfall blir Isabel nedbruten. Strax efter att de förlorat sitt andra barn flyter dock en roddbåt i land på ön. I roddbåten ligger en död man och ett nyfött barn. Tom tänker rapportera in incidenten men Isabel övertalar honom att de ska begrava mannen och ta barnet till sitt eget. Tom går motvilligt med på Isabels förslag men den rättfärdiga Tom får allt svårare att hålla fast vid lögnen när det senare visar sig att mamman till barnet likadera änkan till den avlidne mannen bor i hamnstaden och nu är ensam kvar…

Här om dagen låg jag i soffan hemma och slötittade på ett repris av Skavlan där Alicia Vikander var gäst. Det kom över mig en otrolig lust att se denna nyblivna Oscarsvinnare - likadera en av Sveriges bästa skådespelerskor – på vita duken igen. Som lägligt var så var ju anledningen till att hon medverkade i Skavlan att hon just nu är bioaktuell med The Light Between Oceans där hon spelar mot sin numera pojkvän Michael Fassbender, så den fick det bli. Jag hade läst om den tidigare och kände att det säkert kunde vara en helt okej film. Filmen var också mycket riktigt helt okej.

The Light Between Oceans (Fyren mellan haven på svenska) är en sån där film som det egentligen inte finns så mycket att säga om när man ska göra en recension för att den är mest helt okej och stabil. Den är inte jättefantastisk så att det går att skölja superlativ över den och den är inte heller dålig så det går inte att begrava den i invektiv. Den ligger och guppar på havet däremellan (pun intended). Missförstå mig inte. Det är inte något som helst fel på den här typen av film. Den fungerar bra för stunden. Man blir berörd när man ska bli berörd och man dras med i storyn men när eftertexterna börjar rulla kan man gå vidare i livet utan att dröja sig kvar vid filmen. Det är också en film man helt klart kan tänka sig att se igen om tillfälle ges.

 "One day this will all feel like a dream."

Fassbender och Vikander, som bär stora delar av filmen alldeles själva, gör båda bra ifrån sig och mitt syfte med att se filmen uppfylldes. Jag fick se Alicia Vikander på vita duken i en bra roll. Alicia Vikander är en av de få människorna som har ”Det”. Så fort hon kommer in i ett rum lägger man märke till henne. Hon har en väldigt sensuell aura och nu objektifierar jag inte henne som det kanske kan låta som utan jag pratar inte bara om hennes utseende utan om hela hennes person. Den här sensuellaliteten tar hon ofta med sig in i sina karaktärer vilket stärker dem – så även i The Light Between Oceans. En annan som gör bra ifrån sig - och som stjäl showen från de nyförälskade Fassbender och Vikander – är Florence Clery i rollen som barnet Lucy/Grace. Om inte en berättelse om kärlek och om svåra moraliska val kan övertyga er om att gå och se filmen och inte heller ett utsökt vackert foto eller Alicia Vikander så gör det för den otroligt gulliga naturbegåvningen Florence Clery.

Som sagt, det finns inte så mycket att säga om The Light Between Oceans. Den är en helt okej film i sin genre som fungerar. Gå och se den om handlingsbeskrivningen och trailern är något som faller dig i smaken, för då kan jag lova att du kommer tycka om den. Du kommer kanske inte älska den men det kommer definitivt inte vara något slöseri med tid.

Betyg: 3/5.