Jocke

 

 

 

Från regissören av Kyss mig - den första lebbfilmen sedan fucking jävla kukÅmål var ordet på allas läppar - kommer nu en ny film kring identitet och sexualitet. Jag har inte själv sett Kyss mig - tyvärr - men jag gissar på handlingen, recensioner och diskussioner om den att det är teman även för den. Alexandra-Therese Keining - som regissören heter - har alltså nu gjort filmen Pojkarna som handlar om tre fjortonåringa tjejer som genom en magisk blommas näktar blir förvandlade till killar - men bara tills de somnar. När de vaknar igen är de tillbaka i sina vanliga kroppar.

   Filmen börjar dock med att visa oss hur de tre tjejerna - Kim, Momo och Bella - är skolans mobboffer och då främst utsatta för killarnas utseendefixerande gliringar och ibland även fysiska angrepp. Vuxenvärlden lyser hela tiden med sin frånvaro - både hemma och i skolan - och de som visas är Bellas pappa som är deprimerad efter hennes mammas bortgång och idrottsläraren som förklarar för Kim att om pojkarna är elaka mot dem måste de lära sig att vara tuffa tillbaka - "ni är ju ändå 14.". Vi får även en skymt av Kims mamma men det är inte mycket och senare in i filmen även Tonys mamma och hennes pojkvän. Man kan alltså sluta sig till att det här är en ungodmsfilm både genremässigt och fiktionellt. Våra tre huvudpersoner hittar som sagt en magisk blomma som när de äter dess näktar blir de förvandlade till killar. Som killarna "från utanför stan" blir de omedelbart accepterade bland killarna i skolan och när de efter en natts sömn återfår sina tjejkroppar har de även fått ett förstärkt självförtroende vilket gör att de vågar stå upp mot killarna även som tjejer. De har insett att de är mer än sitt kön och att deras kön inte ska hindra dem från att leva sina liv som de vill.

   Vad Momo och Bella dock upplevde som en kul one-time-deal var något mycket mer för Kim. Kim har tidigare i filmen berättat för Momo att det känns som om det finns någon annan i hennes kropp. Att det finns en osynlig dragkedja på hennes kropp som hon intre vågar dra ner men om hon gjorde det skulle den verkliga Kim kliva ut. När de förvandlades till killar drogs den dragkedjan ner. Kim inser att hon vill vara kille - att hon är en kille född i en kvinnokropp. Näktarn från blomman blir likt en drog för Kim - ett sätt för henne att kunna leva ut sitt rätta jag.

 

 

 

 

 

 

Pojkarna är en väldigt ojämn film. Den börjar svajigt och skådespelarinsatserna från de flesta inblandade lämnar mycket att önska men allteftersom filmen och storyn fortgår blir det bättre och bätte och när eftertexten rullar efter det i svensk film numera så populära öppna slutet har du gått från skeptisk till att torka tårarna ur ögat. Visst, här finns fortfarande några små irriterande saker som att pojkar målas upp som en kriminell och spänningssökande homogen grupp som festar och tar droger och vi ser hur Kim tappat bort sig själv i jakten efter det. Visst, det ger berättelsen en dramaturgisk tygnd men det känns lite trött. Det går inte riktigt att utläsa om man med filmen vill befästa den bilden av pojkar eller problematisera den och visa på att inte alla pojkar är sådana.

   Manuset är bitvis lite hackigt och skådespelarna har problem att framföra de trovärdigt men också det blir bättre och av de yngre förmågorna gör Tuva Jagell, Emrik Öhlander, Louise Nyvall och Alexander Gustavsson bäst ifrån sig. Jag tycker även att de manliga skådespelarna gör ett mycket bra jobb med att fånga sina kvinnliga motsvarigheters särdrag och uttryck som gör att man tror på att det är Kim, Momo och Bella i killkroppar man ser.

 

Pojkarna är en experimentell svensk ungdomsfilm som ligger rätt i tiden med sina frågeställningar om kön och identitet. Den är som sagt svajig till en början men blir bättre efter hand. Den behandlar även frågor som utanförskap, mobbining och de vuxnas frånvaro i sina ungdommars vardag - eller i alla fall den upplevda känslan av detta och utan att spoila för mycket lite samma problematik som The Danish Girl. Pojkarna är ingen ny Fucking Åmål eller Hipp, Hipp Hora - det absolut bästa svenska ungdomsfilmerna i mitt tycke - men helt klart sevärd.