Jocke

19-åriga Laura Tesoro är verkligen trevligt ögongodis

och hennes bidrag är en bra start på kvällen men som

sagt är det inget memorable.

 

 

Gabriela gestaltar titeln på sin låt fläckfritt. Tyvärr gör

detta att hennes bidrag, som trots allt fyller ut arenan,

snabbt blir tråkigt.

 

 

Ta fram era tändare dvs arenaspråk för tänd lägerelden.

Douwe Bobs mysiga countrypop fyller ut arenan med ett

hippsterlugn som är svårt att inte dras med i.

 

 

Likt Laura Tesoro är Samra ögongodis, vilket inte är att

förringa i den här tävlingen, men hennes dansare däremot

ser ut som något ur en billig Gladiatorparodi. Som sagt, en

helt okej svensk produktion.

 

 

Freddie är som jag nämnt tidigare en posterboy för ett boyband

men det är ett faktum att hans trummis och körsångare stjäl

showen - tyvärr inte i en possitiv mening.

 

 

Australiens Marie Lindbergs bidrag fyller ut arenan och var 

tillsammans med Ryssland och Österrike den låt som fick mest

högljud respons i arenan - i form av applåder och jubel som inte

ville tystna.

 

 

Det behövs sådana här låtar i Eurovision. Dvs låtar man kan

sitta och prata under eller gå på toa eller fylla på godisskålen.

 

 

Sanja Vučić ZAA gör fortsatt bra ifrån sig och jag har

väl inte så mycket mer att tillägga här.

 

 

Donny Montell drabbas av det faktum att han med

startnummer 16 hamnat i en possiton då många börjar

bli lite sega och hans bidrag är inte starkt nog att väcka

något intresse. Man registrerar mest att han är där.

 

 

Nina Kraljić däremot hamnar precis rätt med sin lugna,

harmoniska Lighthouse. Dock tycker jag att klädbytet,

utfört av fyra Anakin Skywalkers, kunde skippats.

 

 

I arenan satt vi på sidan och kunde därför inte ta del av

den fantastiska showen och det blev återigen tydligt att

låten ensam inte är så stark men det går inte att förneka

att det här bidraget är bland de storslagnaste bidragen som

framförts på Eurovisionscenen.

 

 

Spanien har en intressant låt och scenshowen får fortsatt

igång publiken efter att Ryssland påbörjat arbetet. Barei är

en charmig artist och det hela fungerar ganska bra.

 

 

Justs mår efter Ryssland och Spanien värmt upp arenan

mycket bättre av att gå ut som nummer 20 i finalen än

nummer 1 i semi 2. Det gör mer rättvisa åt låten som

framstår som bättre.

 

 

Jamala sänker omedelbart tempot och stämningen

i arenan men på ett emotionellt och effektfullt sätt.

1944 är ett bevis på när politik spelar roll även i

Eurovision. Det här är som isolerad låt inte någon

vinnare.

 

 

Walk On Water är egentligen en ganska

ihållig ballad och för att ha Water i titeln

är det märkligt att de bara slänger på lite

blått på scenen men det funkar tillräckligt.

 

 

Man borde ha utfördat epilepsivarning innan

man släppte lös Thomas G:son gäng från

Georigen. Likt Ryssland är scenframträdandet

främst riktat till tittarna hemma i tv-soffan och

i arenan blir det ganska tråkigt.

 

 

Det här är ren lycka projektserad på scen!

Varje gång jag hört den blir jag alldeles varm

inombords! Det här fick min röst även under

finalkvällen. Det här borde ha vunnit!

 

 

Joe and Jake -  You're Not Alone

Brittisk smörpop som tydligen fungerar riktigt

bra i arenan baserat på publikens bejublande

reaktioner. En del av Joe and Jakes fans visas

upp i form av bilder på scen. Effektfullt i arenan

men uppfattas nog inte i lika mycket TV-rutan.

 

 

Diskvalificeringshotade Armenien får avsluta hela

tävlingen. Osäker på vad jag tycker om det valet

Björkman. LoveWave är helt okej men inget avslut

på hela Eurovision Song Contest.

 

 

 

Så var vi redan klara med ännu en Eurovisionvecka och har krönt en vinnare - och vilken slutstrid det blev! Men mer om det sen. Finalkvällen började självklart med den obligatoriska flaggparaden som man från Svergies håll funderat på hur man kan förändra och göra intressant. Det hela utvecklades till en modeshow där modeller gick på en catwalk till dunket av svenska houseklassiker. Varje modells kreationer var helt vita och man projektserade sedan landets flagga på modellen med ljuseffekter. Det hela hottade upp cermonin och gjorde att den kändes fräsch och 2016. Ännu ett bevis på varför Sverige är ledande när det kommer till Eurovision Song Contest! Sist ut på catwalken var förstås Måns och Petra som efter att de hälsat oss välkomna ännu en gång påminde oss varför vi gör det här varje år. Någon som är än mer aktuellt nu med den rådande utvecklingen i Europa och framförallt världen i stort.

 

Kvällen rullade sedan på med alla de 26 tävlande bidragen och vi bjöds sedan bland annat på ett klipp med allas vårat brittiska favoritgaypar - Freddie (Ian McKellen) och Stuart (Derek Jacobi) - men också en resa genom 42 år av svensk musikhistoria - från det historiska datumet 6 april 1974 då ABBA vann Eurovision Song Contest och Blue Swede lade sig som första svenska låt etta på Billboardlistan fram till idag - på 4 minuter(!). Vidare fick vi den avslutade delen av mockumentären The Nerd Nation som tog upp hur svenskarnas besatthet av Eurovision Song Contest speglar sig i hela samhället.

  Antar att jag inte kan skriva om underhållningen utan att nämna att en viss Justin Timberlake besökte finalen och framförde låten Can’t Stop This Feeling för att promota Dreamworks kommande film Trolls. Jag förstår förstås att det är en stor grej men för mig personligen är det inte det då jag aldrig förstått grejen med Timberlake. han är okej - inte mer. Att Justin Timberlake spontant under genrepet valde att personligen gå fram till Frans och tala om hur mycket han tyckte om hans låt är däremot något jag kan både känna och se det stora i! Även Måns passade på att framföra sin nya singel - Fire In The Rain - och han och Petra framförde ännu ett lysande shownummer signerat Edward Af Sillén. Denna gång hade man skickat iväg alla sextio(tre) vinnare från tidigare år till ett labb i Schweiz som undersökt och tagit fram det ultimata vinnarbidraget - Love, Love, Peace, Peace - som innehöll flera klassiska ögonblick och personer ur Eurovisionhistorien. Som sagt, underhållningen var på topp! Det enda negativa jag kan komma på att säga är att Lotta Bromé respektlöst pladdrade på när vinnaren av Junior Eurovision Song Contest var på besök i arenan så att vi hemma i TV-soffan inte hörde vad hon sa. Som tur för min del hade jag ju varit på ett genrep i arenan och hörde då hennes fina ord. Men det är ju bara en liten detalj i ett annats förstklassigt och perfekt producerat finalsprogram!

 

Då kommer vi till det faktum att detta faktiskt är en tävling och det är dags att prata resultat. Efter de senaste åren då vinnaren stått klar ibland med så mycket som 30 minuter kvar av programtiden har Sverige fått igenom en ändring av levererandet av rösterna som efterliknar Melodifestivalens nuvarande system. Tidigare har jurygrupperna och folkets röster från varje land levererats i en klump när man "ringer" upp varje deltagande land och man kan då sitta och räkna resterande länder och poäng och på så sätt räkna ut när det är omöjligt för 2:an att gå om 1:an osv. Från och med i år kommer man göra en delad leverering av rösterna.

   Först ringer man upp de olika länderna som levererar sina poäng utifrån den välkända 1,2,3,4,5,6,7,810,12-tabellen, detta för att hålla fast vid det klassiska "douze points", och sedan levererar programledarna de samlade tittarrösterna från alla de tävlande länderna enligt procentsystem - dvs 10 % av rösterna ger 10 % av de resterande poängen som är lika många som jurygrupperna delat ut. Varje lands röstande redovisas i efterhand så man kan se vad sitt land gett andra länder och vice versa. Detta systemet menar Sverige skapar mer spänning ända in i det sista.

 

Och det gjorde det! Man satt som på nålar hela tiden allt efter som poängkartan ritades om och Sverige var dessutom med i matchen länge! I slutändan stod det mellan favorittippade Ryssland och den helt otroliga uppstickaren Ukraina. Det är inte utan att den politiska aspekten kryper fram - framförallt eftersom Ukrainas låt 1944 är tänkt att kunna appliceras på Krimkrisen.

   Det blev till sist Ukrainas Jamala som tog hem det och nästa års show kommer gå någonstans i Ukraina. 2016 har varit ett år med väldigt hög lägsta nivå och många riktigt bra låtar. Vad som helst kunde hända men det här tror jag ingen kunde förutse! Det är också det som gör den här tävlingen så spännande - vad som helst kan hända när man tävlar i musik!

 

Men då har vi som sagt kommt till ännu ett avslut av Eurovsion Song Contest. 42 länder har tävlat och ett har vunnit. Vi har bjudit på förstklassig show som det inte blir kul för Ukraina att försöka toppa, men vi hoppas förstås att de i alla fall gör riktigt bra ifrån sig och jag önskar dem ett stort lycka till!

 

 

1. Österrike: ZOË - Loin d'ici

2. Israel: Hovi Star - Made Of Stars

3. Australien: Dami Im - Sound Of Silence

4. Tyskland: Jamie-Lee - Ghost

5. Kroatien: Nina Kraljić - Lighthouse