Jocke

Upp i det blå – lika varm som genial svensk familjefilm!

Åttaåriga Pottans (Mira Forsell) föräldrar (Susanne Thorson och Eric Ericsson) måste resa bort i jobbet i början av sommarlovet så de bestämmer att hon ska åka på ponnyläger. När Pottan ska lämnas av vid ponnylägret är hennes föräldrar stressade och av misstag lämnar de istället henne vid en sopstation. På sopstationen arbetar några underliga figurer som motvilligt tar Pottan under sina vingar. Det blir början på ett episkt äventyr som Pottan sent ska glömma…

 

 

 

 

 

 

Jag ska börja med att be om ursäkt för att jag på senaste tiden legat efter med filmrecensionerna på grund av jobb och annat (ironiskt nog bland annat andra biobesök) som kommit i vägen för skrivandet så när den här recensionen kommer ut har antagligen Upp i det blå slutat gå på de flesta biografer men se det som ett hett DVD/Blu-ray/digitala filmtjänster etc-tips för den här måste ni bara se! Upp i det blå är debutlångfilmen från Petter Lennstrand – skaparen av Allram Est – och redan där borde informationen räcka för att ni ska vilja gå och se filmen men vi fortsätter ändå.

 

Upp i det blå handlar som sagt om Pottan, en försynt åttaåring som känner sig förbisedd av sina föräldrar som arbetar hela tiden, som till följd av detta ska spendera början av sommarlovet på ponnyläger eftersom föräldrarna båda två ska resa bort i jobbet. Pottan bli avsläppt vid vad föräldrarna i all stress tror är ponnylägret men som visar sig vara en sopstation som för tillfället är stängd. Efter att Pottan suttit utanför sopstationen ett bra tag i ösregn kommer det till sist en mystisk figur för att släppa in henne och erbjuda henne en sovplats. Figuren är en man som heter Dennis (Adam ”Torka aldrig tårar utan handskar” Lundgren) och han arbetar på sopstationen tillsammans med den vänliga gamla permobilåkande gubben Ture (Guffe Funck). Deras chef, som Pottan morgonen därpå blir förd till, heter Rydberg (Petter Lennstrand) och anställer Pottan, efter några inledande frågor kring löneanspråk och fakanslutning, på sopstationen men hon får tydliga instruktioner om att hon inte får går bortom stängslet med skyltarna som finns på området.

  En dag råkar Pottan av misstag dock ta sig bakom stängslet och in i en hangar. Där får hon se och blir invigd i vad som egentligen föregår på sopstationen. Sopstationen visar sig bara vara en täckmantel för de anställdas projekt att bygga en rymdraket och åka för att samla rymdskrot som de kan sälja på jordenoch bli rika. Projektet är topphemligt –dels för att ingen annan ska få nyss om idén och hinna före – och dels för att det som kommunalt anställd ju är strängt förbjudet att bygga rymdraketer på arbetstid. Såklart.

 

 

 

"Det kan komma aliens. det gjorde det i en film en gång. Då kom det aliens."

 

 

 

 Handlingen är som ni hör egentligen ganska snurrig och bisarr – precis som dess karaktärsgalleri som blandar dockor och riktiga människor – men med ett lika välkomponerat som bitvis vågat manus och berättande lyckas Petter Lennstrand övertyga oss från scen ett att köpa alltihopa, lite som George Miller Mad Max: Fury Road. Ja, jag drog precis en parallell mellan Upp i det blå och Mad Max: Fury Road och jag skäms inte för det. Snarare tvärtom.  Upp i det blå är ett praktexempel på genial svensk film! Alla i casten – både ”fysiska skådespelare” och röstskådespelare – gör bra ifrån sig men jag vill speciellt lyfta fram Guffe Funck som gör rösten åt dockan Ture och verkligen ger liv åt karaktären. Om inte filmprisvärlden legat så mycket efter hade han förtjänat en guldbagge! Vi har självklart även Mira Forsell, som debuterar i rollen Pottan, och Adam Lundgren som vi tidigare sett i tunga dramer och thrillers men som axlar familjefilmsstilen med bravur samtidigt som han med sin tidigare erfarenhet för in ett mörker och allvar i filmen på ett ballanserat sett. Sist men inte minst kan även nämnas regissören själv som gör rösten till Rydberg som är nästan lika självupptagen och egenkär som Allram Est.

 

Upp i det blå borde bli nominerad till guldbaggen för bästa film. Men det kommer väl antagligen aldrig att hända. Som bäst får den väl typ en nominering i bästa scenografi eller kostym men det här är bland det mest geniala som kommit ur svensk filmprduktion på flera år! Om den finns kvar på din lokala biograf – går och se den! Om inte – vänta till sen kommer på digitala hyrtjänster/DVD/Blu-ray och hyr/köp den! Darn! Vad det här är bra!

 

 

 

Betyg: 5/5!