Jocke

När den holländske handelsmannen Cornelis Sandvoort (Christoph Waltz) inser att trots ihärdiga försök hans betydligt yngre fru Sophia (Alicia Vikander) inte kommer kunna skänka honom en arvinge beslutar han sig för att låta måla ett porträtt av dem tillsammans till eftervärlden. När den unge målaren Jan Van Loos (Dane DeHaan) anländer för att påbörja sitt arbete fattar han och Sophie tycke för varandra och en hemlig kärleksrelation - som ska komma att få förödande konsekvenser - tar sin början...

 

 

 

 

Tulip Fever. Filmen spelades in och färdigställdes redan 2014 men efter att test screenings inte gett något stort gensvar från publiken har den fått ligga på en hylla i väntan på rätt tillfälle att kunna köra upp den på biograferna med hopp om att kunna göra någon form av vinst. Filmens huvudroll (på pappret och i marknadsföringen i alla fall, vi återkommer till detta) innehars av svenska exporten Alicia Vikander som blev internationellt uppmärksammad i samband med sin roll som Fragancia i Ella Lemhagens Kronjuvelerna. Vikander gjorde sedan roller i A Royal Affair, Anna Karenina, The Fifth Estate, Ex Machina och The Son from U.N.C.L.E. innan hon 2015 blev den första svenskan sedan Ingrid Bergman 1975 att vinna en Oscar för skåespeleri när hon mottog statyetten för bästa kvinnliga biroll för sin roll som Gerda i The Danish Girl. Detta blev dragplåstret man behövde och efter några mindre flyttar på grund av konkurenskraften hade Tulip Fever slutligen premiär den 14 juli 2017 i Sverige (Danmark fick den dock en dag tidigare). USA får vänta ytterligare en tid innan den efter några fler Europeiska premiärer rullar upp där den 25 augusti. Landet den spelats in och gjorts i, England, har fortfarande inget premiärdatum satt.

 

Tulip Fever. Som namnet antyder utspelar sig handlingen i Amsterdam under 1630-talet då det rådde just tulpanfeber och tulpanlökar var det mest värdefulla som fanns. Värdet på tulpanlökarna steg och steg - och folk satsade allt mer och mer av hela sin ekonomi i lökarna - tills vad som kallats världens första finansbubbla sprack strax efter årsskiftet 1636-1637 och landet gick in i en ekonomisk depression. Även om filmen tagit sitt namn från den nämnda tulpanhandeln - och den förekommer i periferin av handlingen - är den fortfarande så totalt oviktig att det hela mest blir direkt vilseledande. Överhuvudtaget känns filmens första 35 minuter väldigt osäkra och en tydlig vision om vart man vill ta handlingen känns väldigt frånvarande - från den inledande allt för pretentiösa sagoaktiga berättarrösten (som sedan tyvärr även är ett stående återkommande inslag i filmen och vars ambitioner är Kronjuvelerna men mer landar i Steel Vaginas*) till det obekväma montaget av alla Cornelis och Sophias försök att få barn. "This must be a sin" utbrister Cornelis stönande efter att han under en av sexakterna gett "sin lilla soldat" order om att ge eld och jag kan inte annat än att hålla med - det är en synd att spendera så här stor del av filmens 107 minuter på att totalt slösa bort skådespelartalanger som Alicia Vikander, Christoph Waltz och Judi Dench (sistnämnda dock bortkastad filmen ut) på ett dåligt skrivet manus som är lika hafsigt berättat som ihopklippt. Det tar dessutom ytterligare 25 minuter innan man lyckas sälja in att filmen verkligen utspelar sig 1634 och att det vi ser inte är en stendöd maskeradfest. Det blir dock bättre.

 

 

 

 

 

 

Det blir som sagt bättre, dock aldrig riktigt bra, men efter de 35 inledande vilsna minuterna av totalt ointressant otrohetsknullande hittar man i alla fall fram till någon form av story. Sandvoorts enda hushållerska - Maria (Holliday Grainger) - blir gravid med fiskhandlarn William (Jack O'Connell) som efter ett klassiskt med kläder förväxlingsmissförstånd tror att Maria varit otrogen med Jan Van Loos och drar till sjöss. Sophia kommer på en plan som är tänkt att gynna dem båda. Maria ska dölja sin gravidmage och Sophia ska istället låtsas vara gravid inför Cornelis och när Maria fött barnet tar Sophia det som sitt. Maria riskerar inte att bli avskedad och får ändå vara nära sitt barn. Till sin hjälp med bluffen tar Sophia och Maria läkaren Dr. Sorgh (Tom Hollander). Sophia gör dock upp ännu grymmare planer om hur hon ska kunna lämna sin man för gott efter födslen och rymma iväg med Jan Van Loos.

   Som ni kanske kommer ihåg från min inledning skrev jag att Alicia Vikanders Sophia är filmens huvudroll rent marknadsföringsmässigt men filmens egentliga huvudroll - i alla fall i termer av vem man bryr sig om - är Holliday Graingers Maria. Det är dock inte Vikanders fel att man inte bryr sig om Sophia. Hon gör så gott hon kan men även om storyn blir något mer intressant under filmens återstående 72 minuter befolkas den fortfarande av ganska tomma karaktärer. Sophia och Maria tillhör ändå de karaktärer som i alla fall fått något form av liv. Waltz och DeHaan kämpar och blåser bort i total motvind med Cornelis och Jan Van Loos. Faktum att Tom Hollanders i sammanhanget mer oviktiga Dr. Sorgh lyckas sno mer rampljus de få gånger han är med. Vi har också Jan Van Loos medhjälpare Gerrit (Zach Galifianakis) som ska vara en suput men som inte alls framställs som sådan förens det är av vikt för handlingen - då han ska supa till sig och ställa till problem för sin mästare under ett ärende - och därför måste det tidigare helt okända karaktärsdraget ordagrant skrivas in i dialogen så att vi ska förstå att någonting kommer gå åt helvete. Blir nog vid vidare eftertanke tvungen att dra tillbaka mitt uttalande om att man under filmens inledande 35 minuter totalt slösar bort skådespelartalangerna. Det stämmer inte. Man gör det under hela filmens 107 minuter.

 

Jag kan förstå att Tulip Fever fått lega på hyllan sedan 2014 och den behövde verkligen Alicia Vikanders Oscarsvinst från 2015 för att kunna ens dra publik till biografterna men frågan är om den inte hade mått bäst av att ligga kvar på hyllan och glömmas bort helt?