Jocke

I, Tonya - lysande filmhantverk av en fascinerande sann berättelse.
Amerikanska isprinsessan Tonya Harding (Margot Robbie) - den enda amerikanska konståkerskan och en av åtta i världen som klarat ett tripple axel jump - anklagades inför de olympiska vinterspelen i Lillehammer 1994 för att ha legat bakom att hennes amerikanska motståndare Nancy Kerrigan (Caitlin Carver) fick sitt knä sönderslaget. Nu får vi en version av sanningen berättad för oss av dem som eventuellt var inblandade.
 
 
 
 
 
 
Tonya Harding - född 1970 - var ett underbarn och under 80- och 90-talet ett av de mest lovande namnen inom amerikansk konståkning talangmässigt. Hennes "wood chopping body" och taskiga familjeförhållanden och bakgrund gjorde dock att hon aldrig mottog det erkänande för sin talang som hon förtjänade av konståkarcommunityt, trots det faktum att hon är en av bara åtta i världen som lyckats göra ett tripple axel jump. Hennes legacy har istället kommit att kretsa helt kring "the incident" inför de nationella uttagningarna till OS 1991. Tonyas främsta motståndare Nancy Kerrigan fick sitt knä sönderslaget efter en träning inför uttagningarna och FBI:s utredning resulterade i att Tonyas ex-man Jeff Gillooly (Sebastian Stan) och hennes självutnämnda livvakt Shawn Eckhardt (Paul Walter Hauser) dömdes för att ha anlitat Derrick Smith (Anthony Reynolds) och Shane Stant (Ricky Russert) för att utföra misshandeln. Tonya själv dömdes för att ha vetat om planerna men inte ha anmält det. Hardings straff blev utöver samhällstjänst och böter även livslång avstängning från konståkning. Det har dock hela tiden rått en oklarhet om vad som egentligen hände och exakt vilka som var inblandade. Detta har regissören Craig Gillespie tagit till vara på när han nu gör film baserat på Tonya Hardings liv - från starten med konståkning vid fyra års ålder och fram till efterspelet av "the incident".
 
I, Tonya är vad man skulle kunna kalla för en fiktiv mockumentär. Margot Robbie, Sebastian Stan, Allison Janney, Julianne Nicholson, Paul Walter Hauser och Bobby Cannavale sitter som sina karaktärer i dokumentära intervjuer (baserade på verkliga intervjuer) och återger samtliga sin version av vad som hände i Tonyas liv och samtidigt får vi det uppspelat för oss. I dessa flashbacks kan även karaktärerna stanna upp i handlingen för att bryta fjärde väggen och kommentera om att vad en annan karaktär precis berättat - och som flashbacken illustrerar - inte är korrekt eller aldrig hände. Det kanske kan låta rörigt när jag försöker beskriva upplägget men när man ser det är det inget annat än genialt! I, Tonya gör inte anspråk på att berättar den objektiva sanningen av vad som hänt utan fokuserar som sagt på det faktum att det finns olika versioner. T.ex. uppger Tonya att hennes mamma LaVona (Allison Janney) misshandlade henne kontinuerligt både psykiskt och fysiskt under hela hennes uppväxt och att det fick henne att tro att det var något normalt vilket ledde till att hon senare hamnade i det destruktiva och våldamma förhållandet med Jeff. LaVona å sin sida påstår att hon endast slog Tonya vid ett tillfälle och Jeff påstår att Tonya var minst lika våldsam mot honom och att hon vid ett tillfälle sköt efter honom med ett hagelgevär.
  Även om uppgifterna genom hela filmen går isär är den röda tråden genom berättelen Tonyas upplevelser av allting. Margot Robbie valde att inte träffa den verkliga Tonya Harding förens efter filmen var inspelad utan helt och hållet skapa sin "egen" version av henne men efter att ha sett filmen har Tonya Harding gett Robbies gestaltning sitt seal of approval. Margot Robbie - som vi kunnat se i Oscarsvinnande filmer som The Big Short och Suicide Squad och flerfaldigt Oscarsnominerade The Wolf of Wall Street men även The Legend of Tarzan och About Time - är en av våra mest framgångsrika unga skådespelerskor just nu och med rollen som Tonya Harding visar hon ännu en gång varför hon förtjänar sin plats uppe på pedestalen. Robbie ger oss ett rörande och djupt respektfullt porträtt av en ung flicka/kvinna som brinner för sin stora talang konståkning. På utsidan är hon tuff och hårdhudad med rapp käft men på insidan väldigt osäker och sökande efter uppskattning, bekräftelse och riktig kärlek. Men allt hon möter är våld. It was like being abused all over again. Only this time it was by you. All of you. You're all my attackers too. beskriver Tonya sin upplevelse av den mediala uppståndelsen kring "the Incident", Nancy gets hit one time and the whole world shits... For me it was an all-the-time occurrence.
 
 
 
"America. They want someone to love but they also want someone to hate."
 
 
 
I, Tonya är inte bara en film om Tonya Harding och "the incident". Det är en film som effektivt tar upp en mängd olika tematiker. Dels tar den upp den högtraviga kultur som finns inom konståkningscommunityt som lägger vikt på din bakgrund och privilegierar och lyfter fram dem med finare bakgrund och negligerar dem från "lägre klasser" oavsett hur talangfulla dem är. Den tar även som ni förstått upp våld i nära relation och hur det påverkar den som blir utsatt men sätter som sagt även likhetstecken mellan våld och medias behandling av kända personer vid skandaler. Tonya förvandlas från en konståkerska och människa till ett villebråd - ett objekt för dem att göra vad de vill mot för att få en bra story att rapportera. Framåt slutet av filmen visas även hur media lika fort slår om från en skandal till en annan när O.J. Simpsons-skandalen tar vid och alla tv-bolagsbilar försvinner från Tonya, Jeff och LaVonas hus utan någon som helst reflektion över liven de påverkat och potentiellt förstört. Man tar i och med detta även upp kändisskapet och dess baksidor. Man balanserar alla olika tematiker och infallsvinklar på ett avvägt sätt och ingen storyline eller tema tar ut varandra.
   I, Tonya som ni hör har en stor dos allvar i sin tematik och story och allvaret får ta plats men inramningen och dess fiktiva mockumentära stil öppnar även upp för en lekfullhet och whimsical inslag som ändå inte på något sätt inkräcktar på seriösiteten i filmen, Filmens största inspiration till comic-relief är Shawn som gestaltas klockrent av Paul Walter Hauser. Shawn är Jeffs kompis och är en man i 30-årsåldern som bor hemma hos sina föräldrar och som bestämt hävdar sig ha bakgrund som special forces soldier i armén, hemlig agent och att han är en högt aktad counter terrorism-expert, även när han motbevisas på dessa uppenbara lögner. Shawn inser aldrig riktigt allvaret i situationen utan uppträder som om han var med i en häftig spionfilm. En annan som är väl värd att nämna ur casten är Allison Janney i rollen som Tonya Robbies dominanta mamma LaVona. Det skulle vara lätt att i den här typen av film helt enkelt måla upp den misshandlande mamman som skurk men det faktum att man låter LaVona komma till tals och ge sin version gör att även om man kanske inte vill så erbjuds man chansen att förstå även hennes agerande. Både Allison Janney och Margot Robbie förtjänar sina Oscarsnomineringar och Janney var en värdig vinnare på galan.
 
I, Tonya är ett lysande filmhantverk och en genial tolkning av en av idrottsvärldens största skandaler - och människorna bakom den. Den erbjuder oss som sagt ingen definitv sanning men en version av hur det kan ha gått till. Filmen är dock tydligt en upprättele för Tonya Harding som valde att gå sin egen väg inom konståkningen med annorlunda låtval och sin stolta redneckattityd men som uppvisade en otrolig talang. I början av eftertexterna visar man klippet från uttagningarna till OS 1991 där Tonya Harding genomför det beryktade tripple axel jump och efter att ha precis ha sett vad som komma skall är det en väldigt rörande upplevelse. I, Tonya borde verkligen ha fått en Oscarsnominering för bästa film för det här är bland det bästa jag sett på länge.
 
 
 
 
Betyg: 5/5.