Jocke

Åren har gått. Christopher Robin (Ewan McGregor) har vuxit upp och skaffat sig fru (Hayley Atwell) och dotter (Bronte Carmichael) men också ett jobb på en resväsketillverkarfirma som äter upp allt mer av hans tid vilket går ut över frun Evelyn och dottern Madeline. När hans chef tvingar honom att jobba över under en helg då han lovat att ta med sin Evelyn och Madeline till sitt barndomshem på landet brister det för honom, men när allt ser som mörkast ut dyker Nalle Puh (Jim Cummings) upp och tar honom med tillbaka till Sjumilaskogen där han måste hjälpa Puh letar upp hans vänner som försvunnit spårlöst - det blir början på en resa under vilken Christopher Robin sakta hittar sig själv igen.

 

 

 

 

Nalle Puh. Den dumma lilla björnen med liten hjärna men med ett desto större hjärta. Jag har varit ett Nalle Puh-fan under många år och när jag hörde att den här filmen var under planering - en live-action/CGI-film om en vuxen Christopher Robin som under en svår period i sitt liv får besök av Nalle Puh och hans vänner - blev jag exalterad. Jag kände att rätt utfört kunde det bli riktigt bra och tilltalande för kanske främst den äldre Puh-publiken. När sedan teaser trailern kom smälte den mitt hjärta med följande konversation där Christopher Robin säger "I've cracked." varpå Puh lugnt, med Jim Cummings rogivande stämma, svarar: "Oh, I don't see any cracks. A few wrinkles, maybe." De trailers som kom därefter fick mig dock att bli smått skeptisk över vilken väg man tycktes ta med grundidén men när jag klev in i biosalongen på premiären var jag ändå optimistisk och hoppades verkligen på att jag skulle få uppleva något fantastiskt!

 

Nå, var Christopher Robin fantastisk? Svaret är både ja och nej. Filmen inledes med att vi via E.H. Shepards teckningar leds in i Sjumilaskogen där Puh och hans vänner Nasse (Nick Mohammed), I-or (Brad Garett), Kanin (Peter Capaldi), Uggla (Toby Jones), Tigger (Jim Cummings), Kängu (Sophie Okonedo) och Ru (Sara Sheen) förbereder en avskedsfest för Christopher Robin (Orton O'Brien) som ska lämna dem ett längre tag för att börja på internatskola. Vi får sedan slutet på Nalle Puh-böckerna där Christopher Robin och Nalle Puh sitter tillsammans vid solnedgången och Christopher Robin lovar Puh att han aldrig ska glömma honom - inte ens när han fyllt hundra år. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Vi får genom små snabbrefererade kapitel berättat för oss hur Christopher Robin börjar på internatskolan där fantasi och lek inte är tillåtet och vidare hur hans pappa dör. Christopher Robin växer upp och träffar sin blivade fru Evelyn som hinner bli gravid lagom till att världskriget bryter ut i vilket Christopher Robin deltar och träffar därför inte sin dotter förens kriget är över och han återvänder hem. Han börjar sedan arbeta på Winslowkoncernens reseväsketillverkningsföretag. Parallellt får vi se hur the door through which Christopher Robin is known to appear allt mer växer igen och djurvännerna slutar sakta att gå dit för att vänta på Christopher Robin. Alla utom Puh. 

   När vi återigen kommer in i berättelsen i "normalfart" har det gått ytterligare några år. Christopher Robin och Evelyns dotter Madeline har blivit i skolåldern och likt sin pappa börjat på internatskola. Det är sommarlov men Christopher Robin har haft fullt upp på arbetsplatsen som har det svårt ekonomiskt. Christopher Robin har lovat Evelyn och Madeline att han ska ta med dem till stugan där han växte upp över helgen men planerna grusas av att hans chef (Mark Gatiss) tvingar honom att arbeta över hela helgen för att kunna färdigställa lösningen på deras ekomomiska problem - som eventuellt innefattar att varsla personal - och Evelyn och Madeline åker själva. Christopher Robin är knäkt och känner stor hopplöshet inför att han svikit sin familj och antagligen kommer att behöva svika sina kollegor och varsla dem. Samtidigt i Sjumilaskogen vaknar Nalle Puh upp för att finna att alla andra är borta. Christopher Robins dörr står dock på glänt och genom den kommer han ut i parken mittemot Christopher Robins hus i Lon Don. Där träffar han sin vän som vuxit upp och inte alls är på lekhumör. Efter många om och men går han ändå med på att följa med Puh tillbaka in i Sumilaskogen för att leta efter de andra. I Sjumilaskogen finner Christopher Robin inte bara sina gamla vänner utan också sig själv och han inser vad som är det viktiga i livet. När han lämnar Sjumilaskogen glömmer han dock kvar några viktiga papper. Puh, Nasse, I-or och Tigger måste därför bege sig till Lon Don för att med Madalines hjälp finna Christopher Robin innan en Tessla [Winslow ≈ Woozle = Tessla] äter honom till frukost.