Jocke

Stockholm. 1973. Amerikanen Kaj Hansson (Ethan Hawke) kliver in på Kreditbanken, beväpnad med en k-pist och tar delar av personalen som gisslan. Hans krav? Att hans vän bankrånaren Gunnar Sörensson (Mark Strong) ska släppas fri och att dem får en miljon dollar i omärkta sedlar samt en flyktbil av model Ford Mustang GT 390 som Steve McQueen hade i filmen Bullitt.

 

 

 

 

Redan när jag hörde att jänkarna skulle göra en film baserad på Norrmalmstorgsdramat var jag mer än lovligt skeptisk. Inte för att storyn inte funkar för en film - tvärtom - men för att jag har svårt att se hur amerikanerna skulle kunna göra en rättvis tolkning av detta svenska kriminaldrama. Generellt blir det knepigt när ett land ska göra film av ett annat lands händelse när de inte har något koppling till händelsen. När sedan trailern kom blev jag ännu mer skeptisk. Det verkade som om man valt att göra en komedi. Det i säg behöver inte vara fel men i kombination med taglinen Based on an absurd but true story kommer det reslutera i att amerikanarna - och andra än svenskar överhuvudtaget - kommer tro att det var exakt så det gick till. Jag gick ändå och såg filmen just för att jag ville se hur reslutatet blev. Det blev minst sakt sådär.

 

Stockholm är faktiskt väldigt korrekt i sin återgivning av händelseförloppet och dess olika delar - det måste man ge dem - men allting runtomkring drar ner hela filmen. Lite har man dock frångått storyn, antagligen för att få landsmän att gå och se den. Rånaren som intar banken är nämligen amerikan (eller det ska senare framkomma att han är född i Helsingborg men flyttade till staterna som väldigt ung) och kallar sig som sagt sig Kaj Hansson. Den fånge på Kalmaranstalten som han vill få frigiven är inte Clark Olofsson utan heter Gunnar Sörensson men är likt Olofsson notorisk bankrånare. Man har även minskat ner gisslanantalet från fyra till tre och även deras namn är utbytta. Ett namn som dock inte är utbytt är statsminister Olof Palmes vilket i och för sig hade varit bra eftersom Shanti Roney (som spelar Palme) ser ungefär lika mycket ut som Palme som Palme ser ut som en elefant. Men det är inte det som är filmens stora problem.

   Filmens stora problem kan huvudsakligen delas upp i tre punkter. För det första kan den aldrig riktigt bestämma sig för om den ska vara en seriös, djupgående analys och utforskande av det fenomen som sedmera kommit att kallas Stockholmssyndromet eller om den ska försöka sig på att vara en underhållande Tarantinorulle. Det förstnämnda lyckas den bitvis ganska bra med - där fokus ligger på Ethan Hawkes Kaj Hanssons relation till Noomi Rapaces Bianca Lind som är en av kvinnorna som tagits som gisslan - men den andra ambitionen misslyckas den fatalt med och eftersom mest krut läggs där spiller det över även i de bättre delarna av filmen. För det andra så är med undantag av redan nämda Ethan Hawke, Noomi Rapace och Mark Strong samt övriga gisslan gestaltade av Bea Santos och Mark Rendall hela casten bestående av för att tala klarspråk sopiga insatser från samtliga. Delvis beror punkt två på punkt tre som är ett så gott som genomsopigt manus som låter som någon som suttit hemma och plöjt för många Tarantino-filmer och tror att den kan skriva ett lika bra manus själv utan att ha någon som helst talang för manusskrivande. Vi har även det lilla bonusproblemet att alla med undantag av Ethan Hawke (och Mark Strong av någon konstig anledning) ska prata någon sorts dålig svengelska vilket rimmar dåligt med att de s.k. svenska karaktärerna (med undantag av Rapace) stapplar krampaktigt på svenska namn och ord och avslöjar att dem är amerikanare som försöker tala svenska och inte svenskar som talar dålig engelska. Som så många gånger hade det varit bätte om man talat ren engelska trots den geografiska spelplatsen.

 

Stockholm har ändå några ljusglimtar både som seriös analys av Stockholmsyndromet och som skruvad komedi men den lyckas aldrig riktigt kombinera dessa båda grepp i en symbios harmoni. Detta i förening med en med få undantag sopig cast och sopigt manus gör att vad som faktiskt hade kunnat bli riktigt bra nu mest bli ett "mjä".