2 December 2019 - 14:58
Efter att hennes man (Michael Sheasby) och (späd)barn blir mördade och hon själv våldtagen ger sig Claire (Aisling Franciosi) tillsammans med spåraren Billy (Baykali Ganambarr) ut för att söka hämnd på de brittiska soldater som ligger bakom dåden.
Den australiensiska The Babadook-regissören Jennifer Kent följer nu upp sin succédebut med en rape- and revengefilm som har skådeplats i hennes eget lands mörka historia. När James Cook på slutet av 1700-talet "upptäckte" den landsyta som idag är känt som Australien skapade Storbrittannien en fängelsekoloni. Till Australien skeppades de allra värsta brottslingarna - och kvinnliga förbrytare - för att straffarbeta och man byggde så småningom upp ett eget samhälle som utvecklades till att bli det Australien vi känner idag. Men man var ju som vid alla nya landsupptäckter förstås tvungen att rensa landet på urinvånare först. Detta blev starten på vad som omskrivits som "The Black War" 1820 - 1832. The Nightingale utspelar sig mitt under den här perioden och handlar om den skönsjungande irrländska fången Claire som på grund av sin vackra stämma och fagra yttre hålls kvar långt efter sin "egentliga" frigiving av löjtnant Hawkins (Sam "Finnick Odair" Claflin) som utnyttjar henne sexuellt. Claires man Aidan tappar till slut tålamodet och säger ifrån mot Hawkins vilket leder till att Hawkins tillsammans med två av sina män - Ruse (Damon Herriman) och Jago (Harry Greenwood) - kommer hem till Claire och våldtar henne inför Aidan innan dem dödar både honom och deras spädbarn. Jag väljer att spoila den här delen eftersom även om jag på ett sätt ser poängen av den effekt som uppstår av ovetandet om vad som ska hända också inser att det inte är alla som klarar av att se en film där någon drämmer ett spädbarn in i en vägg så att nacken knäcks och vill varna för att det är precis vad ni kommer att få se om ni väljer att gå och se The Nightingale. Scenen är precis så hemsk som man kan föreställa sig och bygger upp för Claires beslutsamhet att, efter att hon lämnats medvetslös, bege sig efter Hawkins och hans män för att hämnas. Hawkins och hans män är på väg till en annan del av kollonin och Claire betalar den svarta urinvånaren Billy för att guida henne genom vildmarken.
Om du tror att du klarar av ovan nämda scen så skulle jag verkligen rekomendera dig att se The Nightingale. Den är förvisso lite för lång - 2 h och 16 min - men den är intressant och vidgar begreppet rape and revenge. Vi har förstås den faktiska våldtäkten som Claire utsätts för - och morden på hennes man och barn - men under färden genom vildmarken förstår Billy vad det är som är Claires egentliga syfte med deras resa (Claire har sagt att hon ska följa efter sin man som är en del av Hawkins följe) och han blir fast besluten att hjälpa henne. Billy vill hämnas den bildliga våldtäkten som "den vita mannen" begått på hans land och hans folk. Det är också intressant att se hur Claire och Billy boundar när Billy inser att även fast Claire är vit så är hon på sitt sätt också förtryckt under "den vita mannen" och hatar britterna lika mycket som han själv. Det är också intressant att Jennifer Kent väljer att lyfta fram en del av historien som många inte är bekant med. The Nightingale handlar inte bara om en ensam kvinnas jakt på hämnd utan även om ett helt lands kollektiva minnen och skuld och om den vita mannens framfart och hur vi ansett oss ha rätten att ta vad vi vill när vi vill och var vi vill.
"That's just the way isn't it? You don't want trouble but sometimes trouble wants you."
Betyg: 4/5.
0 kommentar(er)
