Jocke

Paret Warren (Vera Farmiga och Patrick Wilson) åker iväg på ett uppdrag och lämnar dottern Judy (Mckenna Grace) med barnvakten Mary Ellen (Madison Iseman). När Mary Ellens bästa vän Daniela (Katie Sarfie) olovligen smyger in i Warrens rum med demonhemsökta artefakter och öppnar dörren till det glasskåp som håller dockan Annabelle instängd öppnar hon också dörren till en natt de sent kommer att glömma...

 

 

 

 

James Wans The Conjuverse har kommit att växa till att bli ett sorts skräckfilmernas Avengers och dess Iron Man stavas Annabelle. Den demoniska dockan - som är en av det verkliga paret Warrens mest kända artefakter i deras Occult Museum - har sedan debuten i The Conjuring 2013 fått två egna filmer; Annabelle (2014) och Annabelle: Creation (2017). Nu är det dags för hennes tredje solo outing - Annabelle Comes Home.

 

Annabelle Comes Home har av producenten - och denna gång även tillbaka som manusförfattare - James Wan beskrivits som A Night At the Museum with Annabelle och den beskrivningen känns väldigt bra. För att fortsätta MCU-liknelser så skulle man också kunna säga att Annabelle Comes Home är The Conjuverse The Avengers. Filmen går i korthet ut på att Annabelle släpps ut ur sitt av heligt glas skyddande skåp och "aktiverar" flera av de andra hemsökta artefakterna. Titeln till trots är det alltså inte så mycket Annabelle i den här filmen men vi får istället stifta bekantskap med flera av paret Warrens andra fall - främst i form av The Ferryman, The Bridal Dress och The Black Shuck. Det ska dock sägas att det (tyvärr) inte är mycket som är hämtat ur the real case files of the Warrens utan det mesta är helt uppdiktat. Det enda som har grund i verkligheten - utöver Annabelle - är The Bridal Dress vars historia i filmen är helt fiktiv och The Black Shuck - The Werewolf of London Case - som är ett av the Warrens mest omtvistade fall där en man i London sades vara en varulv. Mannen förvandlades inte som i filmen till en faktisk varulv men betedde sig som en och attackerade folk. Men det spelar egentligen ingen större roll om vad vi ser i filmen har grund i verkligheten, huvudsaken är att det är läskigt - och det är det!

   Som jag inledde ovan stycke med så är alltså James Wan efter flera filmer som "bara" producent tillbaka som manusförfattare och det märks. Manuset och storyn är kanske inte riktigt lika bra som det brukar vara - och speciellt inledningen där paret Warren tar hem Annabelle för första gången är riktigt lökig - men Wan vet i alla fall att nyckeln till en bra skräckfilm är att bygga upp en story utöver det läskiga och med karaktärer vi bryr oss om. Visst, här finns flera logiska luckor - som att Mary Ellen lämnar sin vän Daniella ensam i Warrens hus trots att Daneila under dagen uttrykt saker som får en femåring att förstå att hon inte snällt kommer stay in the kitchen - men på det stora hela fungerar det. Filmen hade dock inte mått dåligt av att gräva djupare i Judys situation som mobbad i skolan på grund av sina föräldrar och karaktären Daniela är något ologisk i sin vändningar i sin personlighet men som sagt så fungerar det hela ändå övervägande bra. Men det verkligt viktiga med en skräckfilm är ju som sagt skräcken.

 

Gary Dauberman - manusförfattare bakom de tidigare Annabelle-filmerna samt dess "kusin" The Nun - gör här sin regidebut och som sådan är den riktigt bra. Annabelle Comes Home är också den bästa i Annabelle-serien. Som jag nämnde släpper Annabelle efter att Daniela varit inne i the Occult Museum och touched everything lös en uppsjö av demoniska andar i huset vilket lätt hade kunnat bli för mycket men Dauberman (och Wan) delar upp det i lagom portioner (även om jag personligen tycker att slutstriden blir lite OTT) och ger varje demonisk ande lagom mycket tid i rampljuset, även om sidostoryn med Mary Ellens love intrest Bob (Michael Cimino) och The Black Shuck är lite fattig så funkar som sagt alltihop på det stora hela och man sitter som på nålar hela tiden på ett sätt så att man nästan kan tro att James Wan är tillbaka i regissörstolen, och det faktum att jag väntat två dagar med att skriva den här recensionen eftersom jag bara haft tid efter solens nedgång säger väl också något. Annabelle is the Queen of Horror!